allkonstnarenEfter mitt förra inlägg om kampen att få betalt i tid, har jag fått flera matnyttiga länkar med information om vad man kan göra – liksom vilka regler som gäller. En del av reglerna har jag haft koll på sedan tidigare, men långt ifrån alla. Bland annat kan du till exempel inte skylla en sen betalning på att fakturan till exempel kommit bort i postgången.
Men jag inser alltmer hur dåligt pålästa många företagare faktiskt är när det kommer till det där med betalning av fakturor. En myt jag ofta möts av, är att det ska finnas någon lag att man har “rätt till” 30 dagars betalningsvillkor på en faktura – vilket verkligen inte stämmer. Det är säljaren som bestämmer betalningsvillkoren så länge man inte i förväg upprättar ett avtal där villkoren specificeras. Jag körde länge på 20 dagars villkor så länge inte kunden uttryckligen önskade 30 dagar i samband med att man anlitade mig. Då argumenterade jag aldrig, utan utfärdade en faktura på 30 dagar. Men jag tröttnade snart på alla diskussioner som uppstod med företag som inte betalade fakturorna inom utsatt tid och övergick faktiskt till att generellt utfärda fakturor på 30 dagar. Men regeln är trots allt att man som kund accepterar företagets betalningsvillkor genom att anlita dem. Så med andra ord: anlitar du mig och jag skickar en faktura med 20 dagars betalningsvillkor, är du skyldig att betala inom 20 dagar så länge man inte avtalat om annat i förväg. Men det här har man inte koll på hos många företag, utan man tycks tro att man har “rätt till” 30 dagars villkor. Det är bara det att är det vanligaste, men mest för att vara schysst från företagarnas sida.
Jag får själv erkänna att jag faktiskt bestridit påminnelsefakturor efter att originalfakturan inte kommit fram som den ska i postgången. Jag har alltid fått igenom mitt bestridande, det aldrig något företag som opponerat sig när jag gjort så. Men i grunden är det faktiskt så att man är skyldig att betala påminnelseavgiften, även om man själv inte är den som slarvat – utan till exempel fakturan kommit bort i postgången.
Sen är det alltid en svår balansgång mellan att få rätt och att till exempel behålla nöjda kunder, det håller jag absolut med om. Jag har dragit flera kunder till Kronofogden när fakturan inte blivit betald i tid, men har gått med på att dra tillbaka ärendet mot att fakturan betalas omgående. Man kan diskutera det korrekta i att göra så, men samtidigt behåller jag (förhoppningsvis) en nöjd kund genom att göra så. Som företagare vinner jag ingenting på att bråka med mina kunder om några hundralappar i ränta och avgifter.
Men jag har ingen som helst skyldighet att dra tillbaka ärendet från Kronofogden egentligen. Har ärendet gått så långt, ska jag egentligen låta det vara så rent principiellt. Kunden kan inte skylla på fakturan inte kommit fram som den ska, utan det är bara att gilla läget att ärendet gått dit. I synnerhet med tanke på att jag skickar alla mina fakturor med expressbrev och därmed kan styrka att de skickats och levererats. Jag gör därmed mer än jag faktiskt är skyldig att göra.
Men nu börjar jag själv känna mig alltmer påläst och har alltmer kött på benen vad gäller att ha argumentationer med kunder som ofta hävdar att fakturan inte kommit fram om den ska. Då ska man som kund kontakta utfärdaren och efterlysa fakturan, inte bestrida den i slutändan. Det kommer fortfarande vara en (svår) balansgång mellan att vara stelbent paragrafryttare och att i slutändan få behålla nöjda kunder. Men jag undrar ibland vad jag skulle göra utan internet? Det är lätt att hålla sig påläst bara genom att göra några enkla sökningar.
Nu kan jag i alla fall ha en saklig diskussion med de kunder som opponerar sig emot mina faktureringsrutiner, vilket känns väldigt skönt. Det går hädanefter inte att komma och hävda att en faktura inte kommit fram, för då är det trots allt kundens sak att efterlysa fakturan. Trots allt har man vissa skyldigheter även som kund, fler än jag själv haft koll på i ärlighetens namn. Jag ska försöka att inte vara en paragrafryttare i kontakten med kunderna, men har trots allt nu nog med kött på benen för att kunna hålla en saklig diskussion.
Sen ska man i sammanhanget inte glömma bort att de allra flesta trots allt betalar sina fakturor i någorlunda tid. Och av dem som är sena med betalningen, är det många som snällt betalar när betalningspåminnelsen kommer. Går sedan ärendet vidare, finns det de som snällt betalar när pappren från Kronofogden kommer. Så trots allt är det en minoritet det blir diskussioner med kring påminnelser och ärenden till myndigheterna. Bland dem som hör av sig, finns det också de som är väldigt trevliga och tillmötesgående – det är trots allt ganska få som är otrevliga och/eller upprörda.
Men när jag läst på, har jag förstått att det trots allt är ett stort problem med företag som inte betalar i tid, det är många som tampas med att inte få sina pengar i utsatt tid. Det är just därför man för inte så länge sedan ändrade reglerna till att man företag och myndigheter emellan kan ta ut en förseningsavgift på 450 kronor istället för de 60 kronor som gällt tidigare. 60 kronor för en försenad faktura är trots allt inga stora pengar för ett större företag. Men 450 kronor per försenad faktura blir snabbt stora pengar.
Jag har fått höra ganska många historier när man haft diskussioner med företag som inte varit nöjda med att få påminnelser. Det har varit alltifrån att man inte trott på att jag alls skickat en faktura till att man intill dumhet hävdat att två expressbrev – det vill säga originalfaktura och påminnelse – inte kommit fram alls. Trots att jag kunnat uppvisa kvitton på inlämnade försändelser med tillhörande spårningsnummer, som man med lätthet kan söka på på PostNords hemsida för att se att försändelsen kommit fram.
Men faktum kvarstår, att jag faktiskt förvånas över hur pass dåligt pålästa vissa företagare trots allt är. Och då pratar vi om vissa stora företag, där man känner att kunskapen trots allt borde vara bättre. Eller så är det helt enkelt så att vissa faktiskt bara försöker och tror att man kan komma någonvart med att “mygla” lite och glida på sanningen litegrann. Nu vet jag vad jag ska säga nästa gång en kund påstår sig inte ha fått en faktura. Då blir motfrågan varför man inte efterlyst fakturan från första början.
