Att vara egenföretagare

Det är inte billigt att vara egenföretagare, det är något jag fått lära mig som företagare sedan några år tillbaka. Bara mina företagsförsäkringar kostar mig runt 12.000 kronor om året. Till det kommer förstås hemsida och blogg, som kostar lite drygt 4.500 kronor om året. Så bokföring och Fortnox, ytterligare några tusenlappar per år. Så ja, i snitt kostar nog företaget mig ett runt dryga 2.000 kronor i månaden. Sen ska förstås kommas ihåg att jag har en del inkomster på firman också, så det är inte bara utgifter. Men jag visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på när jag startade mitt företag för ett antal år sedan, jag hade nog ingen aning om vilka kostnader och förpliktelser jag ådrog mig. Nu börjar jag få koll på det hela och jag ångrar inte att jag startade min lilla firma, men jag börjar bli alltmer ekonomiskt medveten när det kommer till firman. Jag har sett mig om efter olika webhotell, jämfört försäkringsbolag, kollat på olika lösningar för bokföring – allt för att hålla nere så mycket som möjligt på kostnaderna jag har på firman. Något som förstås är vanligt, sunt förnuft när det kommer till ekonomi – jag har ungefär samma strategi när det det kommer till privatekonomin. Även där har jag med regelbundna mellanrum genomgångar av ekonomin för att hålla nere på utgifterna – och får nog medge att jag allt som oftast lyckas skapligt bra.
Så jag håller nere på omkostnaderna för såväl firman som i privatekonomin och håller koll på vad saker och ting kostar. Inte av snålhet, utan av rent sunt förnuft och ekonomiskt know how, ingenting annat. Samtidigt tar jag de uppdrag, den övertid jag kan få och får på så vis inkomster jag så väl behöver – precis som alla andra behöver jag inkomster. Och jag ser min firma som en fritidssysselsättning och ingenting annat. Hade jag hållit på med en idrott som hockey, hade jag gjort väldigt mycket annat, hade jag förmodligen också haft utgifter i klass med de utgifter jag har på firman. Räknar jag med de inkomster jag har på firman, är utgifterna inte så betungande att bära trots allt. Och räknar jag på det sättet, har jag inga större utgifter trots allt – jag går allt som oftast faktiskt med plus. Någonstans räknar jag trots allt inte med att bli någon framstående skådis, jag räknar inte med att bli något stort inom filmbranschen utan ser det hela som en hobby där jag faktiskt tjänar en och annan krona på det jag gör.

När jag började som statist för cirka tio år sedan, hade jag till en början inga planer på det där med firma och annat som för mig idag är förenat med att vara statist och närvara på olika filminspelningar. Då hade jag precis blivit av med jobbet och mer eller mindre fått gå på dagen. Jag hade tidigare funderat på det där med att vara statist, men saker och ting hade inte funkat eftersom jag då inte bodde i Stockholm – där de allra flesta roller trots allt finns. Så det hela lades på hyllan tills jag återigen var tillbaka i Stockholm och dagen kom då jag fick sluta på jobbet. Jag handlade mat, köpte en back öl, hyrde bil och åkte ut i stugan några dagar för att fundera över vad jag ville göra med min nya tillvaro. Och då ploppade tanken upp om att återigen ge det där med att vara statist en chans. Jag registrerar mig på statist.se – och det tar bara minuter innan produktionsbolagen börjar ringa. Vips är jag inne på olika inspelningar, vips står jag bland kameror, mikrofoner, klappor och fikabord – och jag stortrivdes. Några veckor senare fick jag ett jobb på heltid, men jag kunde inte motstå att fortsätta som statist.
Jag har sedan haft olika anställningar som på olika sätt tillåtit att jag ägnat mig åt att vara statist på min fritid, vilket varit guld värt. Det har varit så roligt att vara statist att jag inte velat sluta med det om jag inte varit absolut tvungen. För somliga är det sport som lockar på fritiden, för somliga musik – för min del är det att vara statist. I Sverige går det inte att leva på att vara statist, det är inget annat än ett extraknäck – här är det alldeles för dåligt betalt för att det ska gå att leva på. Men i många andra länder är ersättningarna så bra att du faktiskt kan leva på att vara statist. Jag har ibland fått frågan om jag inte skulle vilja övergå till att leva på min firma, men svaret är tämligen enkelt – det går helt enkelt inte.

Så jag kommer fortsätta att ha firman som bisyssla och försörja mig på vanligt förvärvsarbete istället, det får liksom vara min huvudsakliga inkomstkälla. Och det passar trots allt en trygghetstorsk om mig ganska bra, jag vill ha en trygg inkomst, betald semester och liknande. Jag tror jag skulle ha svårt för att genomgående leva på en firma med osäker inkomst från månad till månad och utan möjlighet till garanterad semester varje år. Jag trivs rätt bra med det upplägget trots allt – även om jag måste tillstå att jag skulle trivas rätt bra även som egenföretagare på heltid. Allt har trots allt sina för- och nackdelar, det går helt enkelt inte att neka till. Hade statistyrket varit väsentligt mycket bättre betalt i Sverige än vad det är, då hade jag förmodligen inte bangat att faktiskt leva på det. Men då ska det vara väsentligt mycket bättre betalt än vad det är idag.