Att finnas till är den finaste meningen av alla

Jag har lagt en ganska hektisk vecka bakom mig och idag inlett en aningen lugnare vecka – åtminstone som det ser ut nu till en början. Vid det här laget kan jag spelreglerna för ganska nyuppkomna livssituation och vet att en vecka kan se lugn ut när den börjar, för att sedan sluta som desto mer hektisk än man kunnat ana från början. Jag kan ofta bli inringd med kort varsel till olika saker, vilket hänt mer än en gång sedan jag började som timvikarie istället för att vara fast anställd. Detsamma gäller tillvaron som statist, där man också kan bli kontaktad med väldigt kort varsel och tillfrågad om man vill vara med på olika inspelningar. Under den gångna veckan har det varit filminspelningar och jobb på agendan, liksom ryska och rysk kultur- och idéhistoria. Det sistnämnda väntar även denna vecka, då vi har återkommande föreläsningar varje vecka – men hur det blir i övrigt återstår att se. Jag har ingenting inbokat utöver mina kurser just nu och det kanske är bra, för jag behöver plugga för att hålla jämn takt med vad som förväntas av mig. Det har gått si och så med pluggandet under den gångna veckan, då jag haft otroligt mycket annat inplanerat att hinna med. Men nu ska jag ta tag i det hela och faktiskt se till att få så mycket gjort som det bara är möjligt. Jag har ingen målsättning att gå ut med toppbetyg, men vill i alla fall bli godkänd så att jag kanske kan fortsätta plugga till våren om tiden och energin så medger. Jag vet ju inte hur länge till jag jobbar deltid, rätt vad det är kanske jag är uppe på heltid och då finns inte tiden till att plugga längre.
Men jag ska passa på att göra saker nu medan jag inte jobbar heltid, saker som kan vara svåra att hinna med när man har ett heltidsjobb. Som exempelvis att plugga, sådant finns inte alltid möjlighet till – åtminstone inte på högskolenivå – medan man jobbar. Så nu när jag har tiden till det tänker jag passa på så mycket det bara går. Sen får man se hur långt man kommer i studierna, kanske blir det inte så långt som jag tänkt från början men det är smällar man får ta. Jag pluggar trots allt inte för att jag behöver till något arbete eller liknande, utan bara för att jag tycker att det är så förbaskat roligt. Och lite allmänbildning har man trots allt aldrig dött av, så det gör ju ingenting att förkovra sig i lite nya kunskaper.

Trots allt är det ganska spännande med en tillvaro där man aldrig vet från vecka till vecka hur schemat kommer att se ut. Det finns en viss charm i att ha det på det viset, något som är få förunnat trots allt. Jag stortrivs med tillvaron och tycker det är fantastiskt skönt att inte ha en alltför inrutad tillvaro. Jag jobbade på kontor under en kort period, men insåg väldigt snabbt att det trots allt inte var min grej. Samma tider måndag till fredag höll på att ta knäcken på mig och jag tyckte mig ha alldeles för inrutad tillvaro för mitt eget bästa. Jag gillade aldrig att sitta i möten, hålla med Skype och allt vad det nu innebar när man jobbade på kontor. Det enda jag tyckte var lite roligt, var de gånger man fick möjlighet att åka på tjänsteresa och faktiskt komma bort ifrån kontoret några dagar. Så jag åtog mig alla resor och kurser som erbjöds för att få göra annat än pilla naveln i ett trist kontorslandskap dagarna i ända. Jag fick på så vis tiden att gå, men hann inte vara kvar så länge innan jag bestämde mig för att göra annat – jag stod helt enkelt inte ut med att sitta på kontor, det var inte min grej.
Nu känns det som att jag hittat vad jag vill hålla på med och hoppas på att kunna bli kvar X antal år framöver. Framförallt när jag kan kombinera jobbet med min ganska tidskrävande ”hobby”, nämligen att filma – en hobby som dessutom ger en välbehövlig extrainkomst. Man tillbringar så pass mycket tid på jobbet, att det är viktigt att jobbet känns meningsfullt och roligt att gå till – oavsett om man jobbar hel- eller deltid. Även om alla jobb med tiden blir vardag, så kan det kännas mer eller mindre roligt att gå dit. Och här tycker jag det är fantastiskt roligt att gå till jobbet, ingen dag är den andra lik och jag får dessutom jobba inom den näring där jag utbildat mig. Även om jag är kvar på landbacken – vilket jag med tiden insett att jag vill vara – så får jag vara nära sjön och fartyg, vilket är en fantastisk möjlighet.

Så just nu ägnar jag mig åt tre saker jag tycker om – nämligen sjön, film och studier i språk. Det må vara så att det blir en aningen hektisk tillvaro i perioder, men jag har också väldigt roligt. Under de kommande veckorna finns det risk för en del sena kvällar och tidiga morgnar för att hinna med allt, men så får det också bli. Jag ska inte ta ut mig totalt, den tabben har jag gjort en gång tidigare och gör inte om den. Men så länge jag känner att jag orkar ska jag hålla igång och försöka få dessa kurser gjorda. Nu är jag ju dessutom hos en arbetsgivare som går med på att jag pluggar vid sidan av arbetet, vilket ju inte direkt gör ont. Förra gången jag försökte mig på att läsa ryska, var jag hos Trafikverket som inte godkände den bisysslan vilket för mig fortfarande är en gåta. Jag tänker att det borde ligga i arbetsgivarens intresse att personalen vill utbilda sig och skaffa nya kunskaper, men så verkar det inte alltid vara tyvärr. Sen kanske det är skillnad om man jobbar deltid som jag ju gör nu, då blir det inte fullt lika arbetshindrande med bisysslor som när man jobbar heltid. Jag har i alla fall varit öppen gentemot Sjöfartsverket angående mina bisysslor och än så länge är det inte någon som har protesterat.
Jag kan absolut köpa att man inte kan ha bisysslor som är konkurrerande, arbetshindrande eller förtroendeskadligt – det är så som reglerna säger när man är statligt anställd som ju är och har varit under en stor del av mitt liv. Men att plugga vid sidan av jobbet kan jag inte se är någondera, snarare borde det tvärtom vara något som arbetsgivaren uppmuntrar, att man på olika sätt vidareutbildar sig. Men det verkar som att olika arbetsgivare gör olika tolkningar av detta. Eller åtminstone olika personer inom myndigheterna, för jag vet att många andra på Trafikverket pluggade vid sidan av arbetet, så varför jag inte kunde göra det har jag ingen förklaring till.

Än så länge har jag kunnat jobba så pass mycket att jag faktiskt har en riktigt vettig inkomst att räkna med varje månadsskifte. Det är inte så att jag är högavlönad, men det är i alla fall tillräckligt för att klara mig och lite till. Och det är en härlig känsla efter att ha gått på A-kassa i några månader – där man verkligen inte blir vare sig fet eller rik. Nu kommer jag förhoppningsvis kunna stoppa undan en liten slant varje månad och dessutom ha en okej summa i fickpengar när alla räkningar är betalda – sådant som jag inte varit särskilt bortskämd med under de månader som gått sedan jag slutade på Trafikverket. Det är verkligen en enorm skillnad mellan A-kassa och att ha mer eller mindre en heltidslön, det är flera tusen som skiljer i inkomst varje månad – och det är kännbart för de allra flesta. Jag har aldrig haft något högavlönat jobb, men hade jag haft det hade skillnaden till att gå ner på A-kassans nivåer varit enorm. Å andra sidan hade man i ett sådant läge haft helt andra möjligheter att stoppa undan pengar och ha en rejälare buffert om något skulle hända – som arbetslöshet eller sjukskrivning.
Min buffert är sedan länge förbrukad på grund av arbetslösheten, så nu känns det skönt att återigen ha en vettig inkomst som man faktiskt kan klara sig någorlunda på. Jag har full förståelse för att ekonomin kärvar för den som gått arbetslös under en längre tid än jag – och hur man löser det hela när A-kassan inte kommer fattar jag helt enkelt inte. Man hör ibland om personer som fått vänta i månader på handläggningen innan A-kassan börjar betalas ut och det är för mig en gåta att man kan lösa det ekonomiskt. Jag skulle gå back tiotusentals kronor varje månad om jag stod helt utan inkomst.