En intensiv vecka börjar sakta lida emot sitt slut och jag kan börja andas ut efter att flängt kors och tvärs över Sverige. I söndags bilade jag ner till Laholm för att vara med på en filminspelning under måndag till torsdag. Det blev fyra intensiva men roliga dagar med filmande under kontorstider och häng på hotellet och olika pubar på kvällarna. Det har inte blivit några sena kvällar direkt, utan jag har lagt mig i skaplig tid för att orka upp på morgnarna. Vi blev inhysta på ett litet mysigt hotell mitt i centrala Laholm och jag fick ett stort, fint rum med fönster in mot gården. Själva inspelningen hade ett bra upplägg där man verkligen kände sig uppskattad som statist. I normala fall kan man ha lite åsikter om mat och fika som serveras under filminspelningar – liksom att inspelningar ytterst sällan håller tiden. Många gånger får man i bästa fall en torr wrap till lunch och lite blaskigt kaffe till fika. Och det där med att sluta på utsatt tid har man ännu inte lärt sig inom filmbranschen. Istället är det mer regel än undantag att man drar över tiden och att det varslas om obetald övertid.
Men i Laholm har vi fått bra mat, gott fika – och dessutom slutat långt innan utsatt varje dag. Maten har beställts från restaurang i närheten och varit supergod. Dessutom har man tagit väl hand om oss statister och det har märkts att vår arbetsinsats uppskattats av filmteamet. Så det har varit några bra dagar i Laholm både ur ett arbetsperspektiv och i övrigt. Det är långt ifrån alltid som produktionen står för något annat än själva arvodet, men nu ordnade man faktiskt hotell – vilket kändes oerhört lyxigt. Laholm är en mysig liten stad med vackra byggnader och kullerstensgator. Men jag har haft lite otur med vädret, med mycket regn, blåst och höstrusk – så Laholm har inte visat sig från sin bästa sida. Jag har därmed hållit mig mestadels inomhus och tagit bilen dit jag ska om dagarna. Trots att Laholm är litet och det egentligen är gångavstånd i princip vart man än ska.

Dock får jag alltid någon form av panik när jag är på mindre orter, jag skulle aldrig kunna tänka mig att flytta till en mindre ort igen. Jag trivs så bra i storstan att det känns otroligt främmande att återigen bo på en mindre ort med sämre utbud på saker och ting. Men när jag rör mig runt i dessa mindre orter, brukar jag tänka att folk faktiskt lever sina liv i dessa områden, att folk faktiskt bor där, jobbar där och växer upp där. Och jag kan få panik över känslan att vara en som har en tillvaro på dessa små orter. Nu får man väl tänka att de som bor på dessa orter trivs med sina liv och faktiskt vill ha det så – men jag är inte det minsta avundsjuk. Jag har haft min beskärda del av att bo på mindre orter efter att ha vuxit upp i lilla Hudiksvall och vet vad det innebär med småstadsliv. Efter 17 år i lilla Hudik har jag fått nog och trivs bra med att bo i storstan. Jag har även bott i London en gång i tiden och jag tror det var då jag fick upp ögonen för storstadslivet och fick smak för utbudet, pulsen och alla fördelar som storstaden erbjuder.
Nu har jag bott 26 år i Stockholm och trivs allt bättre, ju fler jag lär känna och ju bättre jag lär mig att hitta.
Nu har jag sambo, merparten av min familj inklusive fler syskonbarn på plats i Stockholm, så även sådant gör förstås att jag gärna vill bli kvar i stan och inte flytta härifrån. De första åren jag bodde i Stockholm, hade jag ingen i familjen på plats och kände mig då ganska ensam. Men sedan familjen också flyttat till storstan, har mitt umgänge börjat se totalt annorlunda ut och jag har trivts allt bättre. Jag bodde några år i Kalmar medan jag pluggade, men fann mig aldrig riktigt tillrätta utan tyckte det var så skönt när det var dags att flytta hem till Stockholm igen. Ytterligare fem år på en mindre ort var nog för mig, utan jag flyttade tillbaka så fort jag bara kunde. Jag var glad att jag under min studietid hyrt ut min lägenhet i Bagarmossen i andra hand och hade någonstans att ta vägen när jag flyttade hem igen.

Denna intensiva vecka har avslutats med en vistelse på Skadevi herrgård i Sigtuna, där det vankats födelsedagsfirande inklusive middag och övernattning. Jag kom hem sent i torsdags kväll, hade fredagen ledig och hann packa om väskan, sova ut och sedan bege mig emot Sigtuna på lördagen. Jag har haft hyrbil under den gångna veckan vilket varit tur eftersom jag inte skulle klarat logistiken utan bil denna vecka. Resan till Laholm hade blivit både dyrare och krångligare med tåg, precis som vardagen man hann bygga upp på plats i Laholm. Sigtuna går det visserligen att ta sig till utan bil, men det är väsentligt mycket enklare med bil – just i och med att själva herrgården lite lantligt till. Jag har tittat på möjligheten att åka dit kollektivt, men inte hittat några sådana möjligheter. Så bil var liksom enda möjligheten vad jag kunnat se. Vissa gånger får man helt enkelt lov att hyra bil för att vardagen ska fungera, även om det fungerar skapligt i vanliga fall utan bil.
Denna gång blev jag stoppad i en poliskontroll på väg hem från födelsedagsfesten – och blev faktiskt en aning nervös eftersom det varit fest kvällen innan. Även jag inte druckit några jättestora mängder alkohol, så hade det ändå blivit några glas – och jag vet ju att den vanligaste rattfyllan är när man köra dagen efter en fest. Men det såg bra ut enligt polisen, jag låg under gränsvärdena för rattfylla vilket kändes väldigt lugnande. Jag erkänner villigt att blev lite nervös när jag blev invinkad i kontrollen, men kunde lugnt åka därifrån utan några prickar i registret. I normala fall tycker jag det är bra med poliskontroller, det är alldeles för sällan man hamnar i dessa trots allt. Jag har haft körkort i nästan 30 år och har nog fastnat i cirka fyra poliskontroller genom åren – vilket känns alldeles för lite. Kontrollerna borde vara fler och det ska inte vara mer eller mindre riskfritt att köra på fyllan, utan körkort eller andra dumheter.

Vi har faktiskt börjat diskutera det där med bil och att försöka hitta någon halvbillig sak. Jag har varit lite emot att skaffa bil, eftersom jag tyckt att det innebär fler bekymmer och kostnader – men jag håller med om att det givetvis är bekvämt med bil, det kan jag inte neka till. Men vi har i alla fall bestämt att avvakta lite eftersom det hela beror på hur det blir med mitt jobb. Flytta jag med till stan, kommer jag inte behöva någon bil i vardagen utan sparar faktiskt tid på att åka kollektivt. Men det finns också en chans – eller risk, beroende på hur man väljer att se på det – att jag kommer jobba kvar i Södertälje och då kan vi behöva bil desto mer istället. Rent jobbmässigt känner jag att det går på ett ut oavsett hur det blir – men visst vore de behändigt med jobb inne i stan och att slippa det långa pendlandet till Södertälje med cirka fyra mil att åka enkel väg. Sen är jag lite petig när det gäller vilken typ av bil jag vill ha om vi skulle köpa en. Jag vill ha automatlåda till exempel, det är så otroligt mycket bekvämare när man kör inne i stan. Vi har dock inte bestämt något än, så vi får se hur det blir med bilköp.

Den senaste tiden har fyllts med en hel del internetshopping och jag har bland annat fått hem en ny kontorsstol, surfplatta med tillhörande tangentbord, ny datormus liksom en Bluetooth-adapter som gör att jag via Bluetooth kan koppla telefonen eller surfplattan till stereon och därigenom spela musik direkt genom den. Tidigare har jag kört med en sladd som jag kopplat direkt till datorn, men eftersom surfplattan saknar sådant uttag så har jag valt att köpa denna adapter istället. Eftersom jag har en rejäl stereo som jag inte bill byta ut i nuläget, så blir det i förlängningen billigare att koppla in datorn eller telefonen till den nuvarande stereon än att köpa nytt.
Lite brydd blev jag dock över att det inte hängde med någon laddare till en ny surfplatta som trots allt inte var helt billig. Visst borde då en laddare ingå? Nej, istället har jag fått köpa en separat laddare att ha till plattan – vilket i min värld känns helt vrickat. Men det tycks vara så det är nuförtiden, att man få köpa laddare separat när man handlar elektronik. Det har varit likadant när jag köpt andra prylar, att laddare inte hängt med utan bara en laddningssladd och sedan får man köpa till en laddare.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa