Det finns sju dagar på en vecka – ingen av dem heter Sedan

Det är söndag och dags att sammanfatta den gångna veckan, liksom förbereda sig inför den kommande veckan. Hur har då min vecka varit? Jo, den har varit riktigt bra med lagom mycket att göra. För första gången på flera veckor har jag haft en hel helg helt ledig från jobbet och det känns riktigt, riktigt lyxigt får man lov att säga. Det gör mig ingenting att jobba helg, men självklart vill man förstås vara ledig ibland också – ingen orkar jobba hur mycket som helst. Och inte minst är det skönt att ibland få vara ledig när de flesta andra människor också är det. Jag har ett visst pusslande för att få vardagen att gå ihop, det gäller att boka in saker när ”risken” är som minst att jag ska behöva jobba. Redan har jag fått boka om två tandläkarbesök för att det krockat antingen med jobb eller välbetalda filminspelningar. Jag bokar sällan om något för en filminspelning som ger några hundralappar, men kan jag tjäna flera tusen blir det något helt annat. Så det gäller att ta tillvara på tiden så mycket som möjligt, att planera sin tid så effektivt som det bara går. Som timanställd vet jag sällan exakt hur jag kommer att jobba, utan mitt ”schema” läggs från vecka till vecka – ibland dag för dag. Jag håller någon form av jour i hemmet, även om jag inte direkt har betalt för det, och är ständigt beredd att hoppa in för att jobba. Vissa månader får jag många timmar, medan det andra månader blir färre. Men som det sett ut på sistone har jag mer eller mindre jobbat heltid, vilket varit bra ur ett ekonomiskt perspektiv.
Nu väntar jag spänt på vad som sker i rekryteringen för den fasta tjänst som ska tillsättas från och med årsskiftet på jobbet. Jag har ingen som helst aning om hur det går och hur jag kan tänkas ligga till – det är så otroligt svårt att veta hur arbetsgivaren resonerar i det här läget. Vad jag vet, finns det några externa sökande liksom några interna förutom mig – och den tuffaste konkurrensen kommer förmodligen från de interna sökande. Jag har försökt argumentera att jag redan kan jobbet, inte har någon uppsägningstid och redan kan jobbet och därmed inte behöver någon upplärning. Om det sedan är något som arbetsgivaren tar till sig av återstår att se. Jag håller förstås tummarna för att det går bra i rekryteringsprocessen, men känner att det är så extremt svårt att sia om hur det kommer att gå. Oftast har man en känsla av att man kommer till intervju eller går långt i en process, men här känns det inte som att jag har en enda aning faktiskt.

För ett par veckor sedan var jag på en av få provfilmningar jag gått på på sistone. Jag brukar ofta gallra bort sådant, eftersom det känns som att jag så extremt sällan får de roller jag provfilmar för – så det har mest känts som slöseri med tid. Framförallt skippar jag de provfilmningar som ska göras hemifrån, det är så otroligt svårt att få till dem på ett proffsigt sätt. Jag tänker att de som har en chans att få dessa roller, är de som har stor erfarenhet av skådespeleri och kanske har bra utrustning hemma för att kunna göra proffsiga provfilmningar. Själv har jag bara min webkamera liksom kameran i mobilen, men inga stativ, självutlösare eller annat för att kunna göra bra provfilmningar. Så nästan alltid tackar jag nej till att göra provfilmningar som inte är på plats hos produktions- eller castingbolaget.
Men det var just en sådan provfilmning på plats som jag gick på för ett par veckor sedan – och denna gång gick det faktiskt vägen och jag fick rollen! Det var en rejäl boost för självförtroendet i sammanhanget och kanske kommer jag göra fler provfilmningar framöver. Den här gången är det ett skapligt bra betalt filmuppdrag jag fått, vilket heller inte skadar när det kommer till det rent ekonomiska.

Men så har jag åkt på första parkeringsboten på åratal, jag tror inte jag råkat ut för det på över 20 år – vilket väl egentligen är ganska bra statistik. Häromkvällen stannade jag utanför McDonalds på vägen hem för att köpa lite kvällsmat till mig och sambon. Jag var väl bort 15-20 minuter och på den tiden hann alltså en parkeringsvakt vara på plats och bötfälla mig. Jag var jättenoga med att parkera korrekt, kollade att jag stod inom rutan och allt sådant där – men glömde att lägga fram p-skivan i framrutan, vilket man skulle enligt skyltningen på parkeringsplatsen. Så boten är väl inte så mycket att diskutera egentligen, jag har inte gjort vad jag ska för att parkera korrekt. Men det känns bara som en otroligt onödig utgift på 700 kronor, pengar som jag kunde haft mycket roligare för.
Senast jag fick p-bot, bodde jag i Upplands Väsby och hade glömt att betala parkeringsavgiften när jag parkerat en lånad bil på min parkeringsplatsen i mitt bostadsområde. Även den gången var jag helt korrekt parkerad, men hade glömt att betala de få kronor som parkeringsavgiften kostade. Och fick 150 kronor i böter – vilket inte var särskilt mycket då heller, för 20 år sedan. Så jag betalade snällt och gjorde ingen grej av det hela.

Detta är tredje gången i livet jag fått parkeringsböter, så det är ju inte ofta det händer. Men de tre gånger det inträffat, har jag alltid kollat noggrant att boten är korrekt. Jag tror inte att någon parkeringsvakt utfärdar böter för att jävlas, men fel kan det alltid bli och människor gör emellanåt misstag. Första gången jag fick en bot hade jag precis tagit mitt körkort och parkerade längs en gata i Hudiksvall. Jag kollade noga att jag inte stod för nära någon korsning eller övergångsställe – men lik förbaskat fick jag en bot, eftersom det inte var en markerad parkeringsplats där jag stod. Så det var bara att betala och se glad ut.
Andra gången jag fick böter var alltså när jag glömde betala avgiften för dryga 20 år sedan och inte heller då var det något att diskutera. Jag kom på mig själv när jag fått boten att jag glömt att betala, så det var liksom ingenting att dividera om. Och denna gång glömde jag p-skivan. Det enda jag kan tycka är att jag var borta så pass kort tid, att det borde varit något som talar till min fördel – men i princip har jag ju gjort fel och inte följt parkeringsreglerna på platsen.

Nu väntar en till synes lugn vecka från och med imorgon. Två arbetspass, en filminspelning och ett möte har jag inplanerat kommande vecka, vilket väl är att beteckna som en lugn vecka med mina mått mätt. Men faktum kvarstår att det kan bli fler, eftersom det har en tendens att dyka upp både arbetspass och filminspelningar med mycket kort varsel. Jag har i nuläget inte så mycket annat inplanerat utöver att jobba, så det gör ju inte särskilt mycket om det kommer några fler arbetspass. Sakta har jag börjat vänja mig vid tillvaron som timvikarie, att det är lite svårare att planera sin fritid. Jag planerar in vissa saker, det gör jag – och tar med i beräkningarna att jag får säga nej till att jobba eller planera om det jag planerat in. Någonstans känner jag att jag måste ha ett liv utanför jobbet också, det går liksom inte att bara gå och vänta på att jag kanske får ett arbetspass eller en inspelning. Så någonstans här och där får man planera in saker och sedan tacka nej om ett arbetstillfälle dyker upp.
Sedan är det mycket ekonomi som styr, det går liksom inte att komma ifrån. Får jag en filminspelning och ett arbetspass som krockar, då tar jag naturligtvis det som är bäst betalt och tackar nej till det andra. Oftast tjänar jag bäst på att jobba, så det blir förstås jobbet som går först i de flesta lägen. Men det beror också på vad jag får för varsel – ringer man mig samma dag och vill att jag ska jobba, kanske jag inte avböjer en filminspelning med några timmars varsel. Någonstans måste man tänka lite på sitt ryckte också, om produktionsbolagen märker att jag ofta drar mig ur med kort varsel så kanske jag till sist får färre uppdrag – och den situationen vill jag inte hamna i.

I helgen kom i alla fall adventssakerna fram hemma i lägenheten och advent är för i år officiellt inledd. Det är mysigt med lite extra ljust i vintermörkret – och själv slungas jag tillbaka till barndomen varje gång man plockar fram stjärnor och stakar. Jag minns känslan som barn när adventssakerna kom fram och den magiska känslan kring att julen började närma sig. Då kändes advent som en evighetslång väntan på fyra veckor innan julafton äntligen kom, men numera kan man njuta även av december månad – med ljus, glögg och julstök. Vi har inlett advent med att även besöka Skansens julmarknad, något som vi brukar göra varje år. Det är inte alltid man köper några saker, men det är mysigt att strosa runt och ger en viss julstämning att dricka lite glögg och kanske äta något av allt som serveras.
I år har vid dock valt att inte boka in oss på något julbord, något som vi i normala fall brukar äta ute någon gång under december – ofta i kombination med en hotellnatt. Men med tanke på att vi har en hel del andra utgifter just nu, så har vi avstått julbord i år. Trots allt går det på några tusenlappar att både ta in på hotell och äta ute, så man får göra vissa prioriteringar helt enkelt. Det känns lite trist, men så är det ibland att vara vuxen.

Nästa vuxensak är att jag nu beställt frimärken till årets skörd av julkort. Jag har noga gått igenom mitt kundregister och räknat ut hur många julkort det är som ska skickas i år. Trots att jag dragit ner på det hela till ett minimum, så är jag ändå uppe på runt 250 julkort som ska skickas över hela landet. De flesta är inrikes, men det blir även några till utlandet – framförallt de skandinaviska länderna. Det brukar sluta med en hel papperskasse med julkort, som jag brukar lämna till postombudet för vidare distribution av PostNord. Senast den 16 december vill PostNord ha in julkorten för att de ska komma fram i tid innan jul, så jag får ligga i det närmsta veckorna för att få ordning på alla kort. Som tur är, så är korten förtryckta (jag beställer dem från ett tryckeri), så jag behöver bara adressera och frankera dem. Men det är några timmars jobb som ligger framför mig när det kommer till julkorten.
Förre året var jag sjukskriven några veckor i november/december och hade gott om tid att sitta med julkorten, men i år jobbar jag på som vanligt och får sitta på min fritid med alla kort. Samtidigt är det lite roligt att pyssla med, så det gör mig inte så väldigt mycket att göra trots allt.