Äntligen börjar ordningen lägga sig över vår trerummare i Bagarmossen och kläder och all annan bråte vi har i klädkammaren har börjat komma på plats igen. Man kan börja ana hur arbets-/gästrummet faktiskt ser ut och möblerna är inte längre belamrade med kläder, utan är faktiskt mer eller mindre städade igen. Vilket känns fantastiskt skönt, vi har i en dryg vecka levt i något som kan jämföras med ett flyttkaos snarare än ett hem. Det är först när man börjar rota bland alla saker, som man inser hur otroligt många prylar man samlat på sig genom åren. Ofta tänker man att man ska ta tag i det där med gallring, rensning och urstädning – men det är sällan det blir gjort vid andra tillfällen än flytt och renoveringar. Monteringen av klädkammarens inredning tog nästan tre dagar totalt, uppdelat på fler dagar än så eftersom vi skulle hinna jobba också. Därefter har vi lagt åtskilliga timmar på gallring, sortering och städning av lägenheten och alla prylar vi har. Grovsoprummet har fyllts flera gånger om av bråte som sorterat bort, detsamma gäller rummet för pappersåtervinning där pappemballagen som garderobens inredning kom i har hamnat allteftersom vi monterat och städat undan. Det är alltid roligt med lite förändringar hemma och nu är det alltså dags för garderoben att bli helt klar. Jag jobbade visserligen extra måndag natt, men har i övrigt haft en hel del tid över till att greja med att få ordning på allt som ska sorteras in i lådor och skåp. Vi har köpt nya galgar för att kunna hänga upp allt som ska hängas, vi har sorterat och gallrat så att det stått härliga till.
Det har blivit några kartonger som hamnat på vinden, en del annat har gått till återvinning och ytterligare annat väntar på att komma iväg till Stadsmissionen eller liknande organisationer. Det enda som verkligen har slängts har varit ren bråte, sådant som varit att klassa som skräp. Men kläder där enda felet varit att vi inte kommit dem, har antingen hamnat på vinden eller gått till välgörenhet. Så vi har verkligen varit noggranna med att inte slänga sådant som varit fullt funktionellt – istället har vi stoppat undan saker på vinden eller skänkt dem vidare till bättre behövande. Men med tanke på hur mycket bråte vi redan har på vinden, så har vi varit restriktiva med att ställa undan ännu mer där – frågan är om saker och ting som hamnar på vinden någonsin kommer till användning, inte minst med tanke på hur sällan det händer att man plockar upp saker därifrån. Det är jul- och adventssaker som plockas upp och ställs tillbaka, i övrigt har saker och ting en tendens att helt enkelt bli stående – sen gallrar man desto mer de få gånger man flyttar eller renoverar/bygger om.

Det har i övrigt varit dåligt med filminspelningar på sistone, vilket känns lite tråkigt – jag hade mer än gärna varit med på någon inspelning i närtid. Den senaste jag var signad för, var jag tvungen att tacka nej till för att jag kände att jag hade alldeles för mycket och helt enkelt inte hann med. Efter det har telefonen varit ovanligt tyst och jag har fått ovanligt få förfrågningar om nya roller, trots att jag sökt och varit aktiv när det kommer till att hålla koll på vilka uppdrag som finns tillgängliga. Sen vet jag att det liksom går i vågor hur många uppdrag man får – ibland kan det gå en vecka eller två utan att man får några som helst uppdrag och andra gånger måste man tacka nej till uppdrag för att de krockar med varandra eller med jobbet. Nu har det gått en dryg vecka utan att telefonen har ringt när det gäller filmuppdrag, vilket egentligen inte är särskilt konstigt – skulle det däremot gå ytterligare en vecka eller två utan förfrågningar, hade jag nog börjat undra. Å andra sidan lider jag ingen större nöd rent ekonomiskt, eftersom jag vet att jag kommer kunna jobba en hel del övertid framöver och på så vis får in de pengar jag behöver. Men det är ofrånkomligen så att man vant sig vid de pengar som filminspelningarna har inbringat under de gångna åren och på något vis gjort sig lite beroende av dessa inkomster. Inte minst då jag har utgifter som hänger ihop med firman, såsom försäkringar, hemsida, blogg och liknande som man måste ha för att överhuvudtaget kunna driva ett företag.
Sen gör jag inspelningarna i första hand för att jag tycker det är roligt och inte så mycket för pengarnas skull, det måste jag ändå erkänna. Men när inspelningarna kan inbringa ett antal tusenlappar i månaden så blir det ändå ett avbräck i ekonomin när de inte kommer som planerat, man vänjer sig trots allt vid en viss inkomst varje månad. Jobbet ger en viss inkomst och sedan kommer det en inkomst av firman varje månad, det är bara så det liksom är. Men å andra sidan vet jag med mig att det kommer förfrågningar förr eller senare om inspelningar, det är bara så att det är lugnare somliga perioder och mer att göra i andra. Men det har varit färre uppdrag att söka på sistone, så det gör förstås att det blir färre uppdrag som erbjuds också – det är en tämligen enkel matematik. Och visst blir det ekonomi inräknat i det hela när varje uppdrag ger en viss inkomst, det är helt enkelt något som inte går att komma ifrån.

Få uppdrag eller ej, så har jag på sistone fått börja bråka igen med somliga produktionsbolag för att få betalt för de uppdrag jag redan utfört. Det är verkligen förvånande att det är så pass många företag som inte betalar för sig som de ska, utan helt enkelt låter bli detta – trots att jag skickar flera påminnelser och påtalar att man inte betalat den ursprungliga fakturan. Mina rutiner är sådana att jag skickar orginalfakturan så snart som möjligt efter utfört uppdrag, jag ger 30 dagars betalningsvillkor – vilket långt ifrån alla företag gör, det är inte ovanligt med exempelvis 20 dagar. Om orginalfakturan inte betalas skickar jag en påminnelse efter sju till tio dagar, där jag lägger på en förseningsersättning på 450 kronor – här har kunden ytterligare tio dagar på sig att betala. Betalas inte påminnelsen, skickar jag ytterligare en påminnelse där jag ger ytterligare tio dagars uppskov, men samtidigt upplyser kunden om att nästa steg är att jag går till Kronofogden om fakturan inte betalas – eller kunden hör av sig till mig. Jag låter det sedan gå några dagar efter den andra påminnelsens förfallodatum innan jag slutligen kontaktar Kronofogden, som får ta över ärendet. Då tillkommer ytterligare avgifter, liksom ränta plus det faktum att företaget riskerar en betalningsanmärkning. Den senaste fakturan jag lämnade till Kronofogden var i grunden på 624 kronor, men redan innan den handlagts är summan uppe i 1754 plus ränta – vilket givetvis gör det mycket mer ekonomiskt att betala fakturan direkt (bortsett från att man riskerar en betalningsanmärkning).
Det heller inte alla tycks ha koll på, är att det är kunden som ska efterlysa en faktura som inte dykt upp. För när du köper något är du alltid skyldig att betala – det gäller även om du inte fått fakturan eller om den kommit bort i posten. Då är du skyldig att kontakta företaget om du saknar fakturan, så du kan få de uppgifter du behöver för att betala. Betalar du inte i tid kan du bli skyldig att betala dröjsmålsränta och påminnelseavgift. Detta är ingenting man behöver avtala om (som många tycks tro), utan sådana är reglerna. Men jag tror aldrig att jag varit med om att en kund hört av sig om att en faktura inte kommit fram – det är först som påminnelsen eller pappren från Kronofogden kommer som man hör av sig och påstår att man inte fått fakturan. Och då är det liksom lite sent påkommet. Förutom fakturan ovan som nu gått till Kronofogden, har jag ytterligare en kund som heller inte betalat sin faktura med förfallodatum häromdagen. Så där kommer snart en påminnelse om pengarna inte kommer in på kontot det närmsta dagarna – sen får vi se om det kommer behöva gå så långt att jag måste dra även det ärendet till Kronofogden.

För en tid sedan slog jag av funktionen i telefonen att den skulle varna mig när det är telefonförsäljare som ringer – detta efter att den påstått att en försäljare ringt när det egentligen inte var det, utan en potentiell kund till min firma. Jag har sedan gått igenom de nummer jag spärrat och faktiskt plockat borta många spärrar eftersom jag känt en osäkerhet kring om det är försäljare eller ej som numren tillhör. Och vad tror ni sedan har hänt? Jo, jag mer eller mindre drunknar i samtal från olika försäljare, det ringer försäljare flera gånger i veckan och jag får göra vad jag kan för att värja mig från dessa samtal. Jag har som princip att aldrig köpa något av telefonförsäljare, i princip oavsett vad det är de försöker pracka på mig. Det är inte många gånger genom åren jag faktiskt köpt något över telefon av en försäljare, utan jag brukar snäsa av dem och avsluta samtalet så fort det bara går. Vissa är svårare än andra att snäsa av och vissa gånger måste man bli mer eller mindre otrevlig emot dem för att de ska förstå att man inte är intresserad av vad de försöker sälja. Vilket egentligen är väldigt tråkigt, det är synd att försäljare i grunden inte förstår meningen ”Tack, men jag är inte intresserad” – egentligen skulle samtalen bli så väldigt mycket trevligare om försäljarna direkt kunde respektera att jag inte är intresserad av vad de vill sälja till mig. Istället för att få något påtvingat på mig över telefon, vill jag faktiskt i lugn och ro kunna jämföra priser och villkor och välja den leverantör som ger det bästa erbjudandet. Om det nu är så att jag faktiskt är intresserad av varan eller tjänsten vill säga – för oftast är det saker jag aldrig ens känt att jag vill ha som dessa försäljare vill pracka på mig.
Senast var det dock en försäljare från Tele2 som ville att jag skulle byta bredbandsleverantör att komma över till dem istället – eftersom de påstod sig vara billigare än Telia, där vi är kunder idag. Men då vill jag verkligen jämföra själv, för det kan hända att Tele2 är billigare än Telia – men de kanske inte är billigast. Jag kanske kan hitta en annan leverantör som är ännu billigare, vilket är anledningen till att jag inte vill göra en beställning över telefon när en påflugen försäljare ringer. Sedan vill jag jämföra villkor kring uppsägning, vilken hastighet jag får för pengarna och en massa annat om jag ska beställa ett nytt bredband. Detta får jag inte en chans att göra om jag har en påstridig försäljare i telefon. Så – som sagt – jag beställer aldrig något av en telefonförsäljare, utan tackar alltid nej – vad de än vill sälja till mig.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa