Den dumme städar och städar, geniet behärskar kaos

Skillnaden mellan olika arbetsplatser är enorm – tro mig, jag vet efter att ha varit på ett ganska stort antal sådana genom åren. Och tanken slog mig bara häromdagen, vilken enorm skillnad det är mellan min nuvarande arbetsplats på Sjöfartsverket kontra den arbetsplats jag var på innan. Jag kan störa mig på saker som kanske egentligen är detaljer, men som för mig är oerhört viktiga – och ibland rentav avgörande för om jag ska vara kvar eller ej. Jag minns hur jag reagerade när jag kom första dagen till min förra arbetsplats. Det var ostädat, smutsigt och slitet. Vi var flera personer som inte fick egna passerkort, utan snällt fick försöka tigga oss till att följa med de andra genom passagen när de skulle in eller ut. Vilket inte alltid var helt lätt, man fick ibland stå och vänta tämligen länge på någon som kunde släppa en grindar och entré. I köket fanns kaffe och en Convini-automat, men inget porslin och inga bestick – sådant fick man ta med hemifrån. Överallt hängde arga lappar från arbetsledningen, där budskap i stil med ”Din mamma jobbar inte här” kan kännas som ganska harmlösa i jämförelse. Det var argsinta uttryck, arga smileysar och uttryck som inte borde höra hemma på en arbetsplats. Trots att vi pratar om ett stort, statligt företag, fanns inte tillstymmelse till källsortering av sopor – allt slängdes i samma behållare. Det gällde såväl mat som pant, plast, metall, batterier och annat som egentligen borde sorteras.
Tilläggas ska förstås att jag blev bra bemött av kolleger och arbetsledning, men jag reagerade på mycket i själva arbetsmiljön – däribland hur matrummet var utformat, att det inte fanns några bestick i köket, att det var ostädat i lokalerna och att vi var många som inte fick något passerkort. Vissa av de här sakerna känns trots allt som självklarheter, inte minst att alla borde få ett passerkort till sin arbetsplats.

Sedan har jag kommit till en arbetsplats som Sjöfartsverket, där det är total skillnad och kontrast mot min förra arbetsplats. Här finns det porslin, glas och bestick i köket, vi har diskmaskin så att vi kan diska efter oss – och våra sopor sorteras utifrån papper, metall, mat och så vidare. Liksom att man tar reda på panten, för pengarna köps senap, ketchup och kryddor som vi i personalen får använda. Lokalerna städas flera gånger i veckan och det finns inga arga lappar uppsatta i några gemensamma utrymmen. Så det känns på något vis som att man är mer uppskattad som personal än hos min tidigare arbetsgivare, det gör faktiskt det. Någonstans är det en viktig del i personalvården hur arbetsgivaren tar hand om arbetsmiljön och ytterst är det trots allt arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret.
Redan min första dag på Sjöfartsverket ordnades med passerkort, nycklar och koder så att jag skulle ha smärtfri tillgång till lokalerna. Det var liksom inget knussel kring att jag skulle ha lätt att komma in och ut när jag går till och från jobbet. Något som man inte var lika mån om på mitt förra ställe, där man nästan kände sig som en andra klassens medborgare utan passerkort. Jag kan tycka att det skulle finnas en vettig lösning så att alla fritt kan komma och gå på sin arbetsplats, men så var det inte där.

Och det gör så stor skillnad, dessa små saker i arbetsmiljön, framförallt är det skönt att slippa arga lappar från arbetsledningen överallt. Visst kan det komma upp lappar ibland även hos oss på Sjöfartsverket, men de har en helt annan ton än på min förra arbetsplats. Där var inte ens tal om att alla skulle få ett eget skåp, trots att vi förväntades byta om till arbetskläder inför varje arbetspass. Så man hade ingenstans att låsa in sina saker under arbetspasset, vilket åtminstone jag själv upplevde som ganska otryggt. Numera behöver jag egentligen inget skåp, eftersom det finns andra möjligheter att byta om. Själv byter jag exempelvis om till arbetskläder hemma, vilket funkar väldigt bra under rådande arbetsförhållanden. Sedan ska det finnas skåp att göra anspråk på om man vill, så det är liksom inga problem.
Sen har jag numera en helt annan möjlighet att gå ifrån jobbet om så skulle behövas. Alltifrån toalettbesök till att kunna dricka vatten eller ta något att äta. Visst fick vi gå på toaletten även på min förra arbetsplats, det är inte det jag säger – men arbetet var så intensivt att det sällan fanns möjlighet att gå ifrån. Det kan vara stressigt på min nuvarande arbetsplats också, men sällan så illa att det är svårt att gå på toaletten, dricka vatten, äta och så vidare. Så ofta räcker det långt med dessa små detaljer för att trivseln ska öka markant.