Om det är en sak jag är beroende av förutom kaffe, så är det internet

Om någon skulle gå igenom min sökhistorik på nätet, skulle vederbörande förmodligen få en smärre chock. Jag tänker ibland på vad jag söker efter när jag ska skriva mina blogginlägg – och det är inte alltid helt rumsrena saker. Ibland får jag uppslag till ämnen att blogga om, börjar med att söka på internet för att inte komma med rena faktafel utan faktiskt skriva ett korrekt inlägg. Och då kan jag söka på saker som har med sexhandel, droger eller annan skit att göra. Och då kan söktermen vara ”bordell i XX” eller liknande – vilket förstås, ryckt ur sitt sammanhang, ser väldigt konstigt ut. Detsamma gäller historiken över vilka sidor jag besökt, den historiken kan vara rena guldgruvan om någon ville hitta stoff till sprida illasinnade rykten om mig. Jag kan ibland springa in på sidor som Victoria Milan bara för att kunna länka dit om det är relevant för ett inlägg – och återigen kan det se konstigt ut för den som bara ser min historik ryckt ur sitt sammanhang.
I normala fall gör jag nog ganska ”normala” sökningar på nätet för att söka information. Men när det kommer till sökningar jag gör för bloggens räkning, då blir det plötsligt inte fullt lika rumsrent alla gånger. Det är inte allt som leder till ett blogginlägg, men många gånger söker jag på nätet för att verifiera det skriver om eller hitta en källa att länka till. Och då kan sökningarna se ganska så konstiga ut om man inte har koll på varför jag gjort dem. Skriver jag till exempel om sexhandel, då kan det bli X antal googlingar som på olika sätt har med ämnet att göra – eller för den delen att jag besöker sidor som har med ämnet att göra. Det betyder inte att jag är intresserad av att köpa sex, utan bara att jag sökt information i ämnet.

Jag skriver väldigt brett när jag bloggar och avhandlar otroligt många olika ämnen, så det faller sig rätt naturligt att jag även gör en hel del sökningar på olika saker. För några år sedan såg jag till exempel ett inslag på nyheterna om en tjej som blivit utsatt för en ganska grov våldtäkt. Som extra salt i såren hade dessutom gärningsmännen filmat hela övergreppet och lagt ut filmen på internet. Själv blev jag väldigt illa berörd av det hela och var på väg att skriva om det hela här på bloggen. Jag frågade mig själv vilka puckon det var som först filmade ett övergrepp och sedan lade ut det hela på nätet – det var ju som att bet om att åka fast. Så innan jag började skriva något, googlade jag på vilka filmer av övergrepp som gick att hitta på nätet – och det fanns en uppsjö olika sidor som presenterade just sådant material. Jag hittade den ena filmen mer avskyvärd än den andra. Med en stor klump i magen slutade jag titta. Nu det blev av någon anledning aldrig något inlägg i just det ämnet. Men någon dag senare kom ett mejl i min inkorg, där avsändaren påstod sig ha hackat min dator och bland annat sett min sökhistorik. Hen påstod sig ha skärmdumpar på de filmer jag tittat på och även ha kapat min webkamera och filmat mig medan jag tittade på dessa osmakliga filmer.
Och jag höll faktiskt på att gå på det hela, om det inte vore för en liten detalj – nämligen att avsändaren påstod sig ha filmat mig medan jag onanerade till dessa filmer. Vilket jag visste med mig att jag inte hade gjort. Men på grund av tajmingen när mejlet hann jag faktiskt tänka tanken att det fanns någon sanning bakom mejlet. Jag nonchalerade mejlet och valde att ta risken att avsändare skulle sprida bilder på dig jag onanerade till våldtäktsfilmer – vilket alltså var det hot som framfördes. Några bilder spreds aldrig vad jag vet, men jag fick mig någonstans något av en skräckupplevelse på några sekunder. För jag kan ibland dra mig för att låna ut datorn, eftersom jag inte vet hur folk reagerar på att min sökhistorik om de skulle se den. Och det kan lätt bli missförstånd om man ser vilka sidor jag besökt. För jag är inte med på Victoria Milan, även om sidan numera finns i min sökhistorik – utan jag har enbart varit in på den för att kunna länka till sidan korrekt. Vilket naturligtvis inte syns i sökhistoriken, utan där ser man bara att jag varit in på sidan i något sammanhang.

Även jag skulle nog reagera om jag till exempel hittade Victoria Milan i min sambos sökhistorik på hennes dator – med all säkerhet skulle jag ta upp det med henne. I verkliga livet har hon ingen blogg – men låt säga att hon hade det och levererade just min förklaring ovan, då skulle jag givetvis köpa den. Men jag förstår hur det kan se ut med en massa konstiga söktermer i sökhistoriken, hur märkligt det kan se ut att man varit inne på diverse suspekta sajter. Sedan brukar jag givetvis med jämna mellanrum rensa webbläsaren på sökhistorik, kakor och annat skräp – sådant som det sägs att man ska göra med jämna mellanrum. Det är inte så mycket för att dölja suspekta söktermer, utan mest för att jag hört det är bra för datorns välbefinnande att göra det med jämna mellanrum. Och jovisst, jag lånar ut datorn om det behövs, men kanske med en förklaring till varför min historik ser ut som den gör – mest för att undvika obehagliga missförstånd.
Jag tänker ibland på mitt ex från för väldigt många år sedan – inte bara i dessa sammanhang. Men hon skulle förmodligen aldrig godta förklaringar om att jag besökt vissa sidor för att söka information till bloggen. Istället skulle bli ett tredje världskrig utan dess like med all sannolikhet. Nu är det ju inte så att jag nödvändigtvis registrerar mig på sidor som Victoria Milan, men jag kan gå in på dem för att få rätt webbadress om det är relevant att länka till sidan. Men sådant skulle mitt ex förmodligen aldrig köpa, utan hon skulle obönhörligen börja anklaga mig för en massa saker. Min nuvarande sambo är inte fullt lika svartsjuk av sig, vilket kanske är tur. Å andra sidan var mitt ex sjukligt svartsjuk utan att överdriva, så där kanske det inte är så konstigt att det blir draman över skitsaker.