Hårt arbete slår talang när talang inte arbetar hårt

Det är få ställen jag har sådan inspiration på som när jag befinner mig på hotellrum, stugor eller i skärgården. Ibland tänker jag att jag ska bege mig iväg någonstans några dagar bara för att få skriva, bara för att få mer gjort än när jag sitter hemma. Hade det inte varit för kostnaden, hade jag haft några sådana dagar varje månad. För några år sedan läste jag Henning Mankells självbiografi, han rese mycket och åkte ofta iväg till olika ställen, där han hyrde hus eller hotellrum för att sitta och skriva. Jag tyckte det lät som en ganska härlig och exotisk tillvaro att kunna göra så. Men å andra sidan hade han ju råd, med tanke på hur bra hans böcker sålde. Min första bok har ännu inte kommit ut och min blogg går inte tillräckligt bra för att jag ska kunna ha råd med sådana skrivarresor. Men vem vet, det kanske kommer? Man vet ju aldrig. Är det något ställe där jag finner ro att skriva så är det i vår sommarstuga långt ute i Söderhamns skärgård, där jag kan sitta från tidig morgon till sen kväll och bara skriva. Och bland det första jag tar fram när jag kommer till ett hotellrum är datorn, för att kunna sätta mig och ”jobba” så fort tillfälle ges.
Nu ska jag se till att installera Officepaketet på surfplattan också så att jag verkligen kan ägna mig åt att skriva till fullo även på den. Mitt bokmanus är skrivet i Word, så jag behöver ha Office på båda datorerna för att kunna jobba var jag än befinner mig. Även om manuset legat i träda ett tag, så är tanken att jag ska ta tag i det igen – och då behöver jag förstås verktygen i form av rätt program på mina datorer. Sen behöver jag förstås tillgång till internet för att kunna sköta min blogg oavsett om jag är hemma eller ej. Så jag betalar dyra pengar för mobilt bredband så att jag kan ha internet nästan var jag än befinner mig. Nu har jag börjat titta över för att försöka spara lite pengar på min abonnemang, det är ganska mycket jag betalar varje månad för bredband, TV och telefoni.

Jag läste för en tid sedan en tidningsartikel om Peter LeMarc, som har ett skrivarrum på Södermalm i Stockholm, där han sitter om dagarna för att skapa sin musik. Låter också väldigt romantiskt på något vis, eller hur? Jag har inte råd med något skrivarrum heller, men känns också som något jag skulle vilja ha. Gärna på något romantiskt ställe som ute i skärgården eller på landet någonstans – men ett vindsrum på Södermalm skulle funka det med. 😊 Skulle jag kunna leva på mitt skrivande, då skulle jag göra antingen som Mankell eller LeMarc och verkligen gå all in för mitt skrivande. Men då ska skrivandet gå så pass bra att man har råd att göra så, man ska inte ta sig vatten över huvudet vad gäller det ekonomiska. En annan sak man ser emellanåt, är personer som är aktiva i sociala medier och som gärna vill bli en stor influenser. Vissa är så måna om att kalla sig influensers, trots att de egentligen inte har nämnvärt många följare – om ens några alls. Somliga tycks tro att det är superlätt att jobba sig upp i sociala medier och med tiden få stora mängder följare – medan jag, som bloggat i många år, kan intyga att det verkligen inte är helt lätt. Framförallt går det oftast inte särskilt fort att bygga upp en följarkrets, utan det är något som kommer med tiden – om det kommer överhuvudtaget. Jag skulle själv aldrig kalla mig för influenser, så många följare har jag inte – jag är bloggare och ingenting annat. Sedan får man se om jag kan titulera mig något annat med åren, men det är inte målsättningen för min del. Men att tro at man är influenser och ska kunna leva på sina sociala medier utan några följare är i min värld inget annat än patetiskt och larvigt.
Ska man kunna leva på sina sociala medier, då behövs flera tusen följare per dag – och det är tämligen svårt att komma upp i. Jag har bloggat i över 15 år, men ännu inte kommit upp i de siffrorna.
Får jag sedan min bok utgiven, vilket jag förstås hoppas på, så kommer jag fortfarande inte kunna leva på mitt skrivande, men det kommer ändå ge en mer märkbar inkomst. Självklart finns en dröm om att kunna få leva på det som numera bara är en hobby, det skulle verkligen vara jätteroligt – men hur många gör sig ett sådant namn som författare? Det är som med skådespelare – det är ytterst få som klarar av att leva på sin talang, utan de allra flesta måste göra något annat vid sidan av. Så med all sannolikhet får jag vara kvar på Sjöfartsverket och sköta mitt skrivande på fritiden. Men det kan jag å andra sidan leva med, jag känner inte att jag måste komma dithän att jag kan leva på att skriva, även om det givetvis är fantastiskt lockande.

Hursomhelst blir jag i alla fall alltmer nöjd med ”mitt” arbetsrum här hemma, där jag tillbringar många timmar framför datorn med blogginlägg och bokmanus. Jag har inrett alltmer med lampor, mattor, tavlor, klockor och allt möjligt annat som man kan tänkas behöva i ett arbetsrum. Senaste tillskottet är en ny kontorsstol i fejkat skinn, något som jag behövt köpa sedan väldig länge. Den gamla kontorsstolen hade börjat bli rejält sliten, så jag önskad mig bidrag till en stol i födelsedagspresent – vilket jag också fick. Jag fick lägga till ungefär en tusenlapp för den nya stolen, men det var det värt – för nu har jag en högkvalitativ stol som jag hoppas ska hålla många år framöver. Den hade kostat cirka 8.000 från början, men var nedsatt till 3.000 så jag tyckte jag gjorde en rätt bra deal. Nu har jag även köpt lite nya datatillbehör, vilket det extra roligt att sitta i arbetsrummet och pyssla med allt som behöver göras om dagarna. Jag sitter bekvämt i den nya stolen, har en bekväm datormus att hålla i och känner mig allmänt rätt nöjd med mitt arbetsrum.
Jag har fram tills nu inte bott så stort att jag kunnat ha ett arbetsrum, utan haft skrivbordet i sovrummet istället – något som läkare och psykologer brukar avråda ifrån eftersom det inte är bra för sömnkvaliteten. Sovrummet ska förknippas med sömn och sex, inte arbete och därför ska man ha skrivbordet i ett annat rum. Men det är först sedan vi flyttade till en trea för några år sedan, som vi fick ett rum extra som vi kunde använda som kontor och gästrum. Och det är faktiskt fantastiskt skönt med ett rum extra som går att använda till just sådant. Visst finns drömmar om att en dag bo i hus, men vill man bo skapligt centralt i Stockholm så är det alldeles för dyrt. Så det kommer nog förbli lägenhet för min del – sedan får man se om det tiden blir större sådan också, för mycket vill ha mera och ibland tänker jag att det skulle vara skönt med ett fjärde rum. Men det får bli någon gång i framtiden.