allkonstnarenSå har jag för första gången på över ett år öppnat upp mina dokument över det bokmanus jag slitit med så långe. Äntligen har inspirationen kommit tillbaka, det återstår bara att se hur länge den håller i sig. Jag har kämpat med ett kapitel, som jag tyckt mig haft svårt att få till och nu är tanken att återuppta arbetet med detta och förhoppningsvis få ordning på texten. Det är inte alltid helt lätt att skriva och få ordning på vissa texter, det är en sak som är säker. Jag tycker oftast att jag har lätt för mig när det kommer till att skriva, men ibland kör jag liksom fast och kommer ingenvart.
Men nu hann jag i alla fall inte läsa särskilt långt innan minnet började komma tillbaka kring de karaktärer jag byggt upp. Jag har under lång tid lagt ner mycket arbete på manuset och någonstans i bakhuvudet finns alla karaktärer liksom handling lagrade efter alla de timmar jag lagt ned. En stor del av texten har jag dessutom fått korrekturläst allteftersom den producerats och det har varit guld värt att få andra personers infallsvinklar och åsikter om texten. Vissa ändringar har jag gjort utifrån den feedback jag fått och hoppas att texten på så vis blir bättre.
Inspirationen brukar spira som bäst när jag är ledig och inte minst när jag är ute i stugan. Jag kan sitta från morgon till kväll och producera spaltmeter med text. Idéerna liksom sprudlar ur mig i vissa givna situationer. Detsamma brukar gälla miljön på hotell, som jag tycker är otroligt inspirerande. Jag har ett par ställen där jag gärna sätter mig och skriver när jag är hemma i stan – däribland en hotellfoajé på ett av de större hotellen på Södermalm. Många tycker det är konstigt att man kan fokusera på att skriva med allt sorl och liv som runtomkring när man sitter på ett hotell. Men jag älskar miljön och kan inte finna många bättre ställen att sitta på. Trots kontrasten till lugnet i sommarstugan, där det är väldigt tyst och lugnt. Men i stugan sitter jag å andra sidan ofta med radion eller musik igång när jag skriver, så ljud har jag runtomkring mig ändå.
Så det optimala för mitt skrivande skulle vara gott om tid, liksom möjlighet att vara mycket i stugan och på hotell. Då skulle jag få oerhört mycket producerat och skulle förmodligen för länge sedan skrivit klart mitt manus. Men det privilegiet har jag inte, utan måste kombinera mitt skrivande med att jobba heltid för att ekonomin ska gå runt. Nu har det i alla fall varit ett tillåtande väder för att skriva de senaste dagarna. Det har inte varit direkt högsommarvärme, utan snarare en del regn och relativt svalt ute. Så jag har med gott samvete kunnat sitta inomhus och skriva så tangenterna glöder.
Dock har jag inte i nuläget något bokkontrakt, så när jag väl anser mig färdig med manuset är det dags att börja uppvakta olika förlag för att förhoppningsvis få manuset utgivet. Och det kan ju i sig vara en helt annan historia och något av en utmaning. Man har ju hört om författare som blivit ganska stora i slutändan, men som till att börja med blivit refuserade av flera förlag. Dit hör ju till exempel författare som Astrid Lindgren, som blev refuserad första gången hon skickade in ett manus.
Nu säger jag inte att jag kommer bli lika stor som Astrid Lindgren med tiden, men kan till och med hon bli refuserad kan även jag det. Så man får helt enkelt ha tålamod med sitt manus och förmodligen kontakta flera förlag innan man förhoppningsvis blir utgiven. Och kanske får jag ge mig i kast med manus nummer två för att alls bli utgiven, det vet man aldrig. Men jag är känd för min envishet och kommer inte ge upp i första taget, utan hoppas givetvis på att något förlag en dag kommer vilja ta sig an mitt manus och ge ut det. Även om det innebär att jag kommer behöva kontakta en lång rad förlag på vägen.
Jag har givetvis en dröm att en dag kunna leva på mitt skrivande, att det ska gå så bra att jag en dag kan säga upp mig från jobbet och övergå till att skriva på heltid. Det kan vara naivt i somligas ögon, men någonstans måste man ändå tillåta sig att drömma. Än så länge är det trots allt gratis att drömma fortfarande, så det får man unna sig att göra tycker jag.
Men det skulle passa mig perfekt att kunna leva på att skriva, det skulle ju trots allt vara en ynnest att kunna göra det. Jag kan se framför mig hur jag lägger min tid på att skriva och gå på filminspelningar, något som skulle vara ett bra komplement till att sitta hemma och skriva dagarna i ända. Lite vill jag nog ändå komma ut ibland folk om jag inte har ett “vanligt” arbete där man regelbundet träffar folk och har en social plats i tillvaron.
