Författarskapande

Under knappt ett läsår har nästan all min vakna tid kretsat kring texter och skrivande. Att under ett år få grotta ned sig i texter och att skriva är en väldig ynnest, dessutom att kunna få CSN för det, så att man har en någorlunda fungerande ekonomi. Jag har ett bokmanus på G och har fått ovärderlig respons på manuset, såväl ris som ros. Om jag en dag kommer ha modet att skicka in manuset till ett förlag återstår att se, men det är klart att det någonstans finns en dröm om att faktiskt få bli utgiven. Om det sedan kommer gå att leva på sitt skrivande återstår att se, det är en tuff marknad med stenhård konkurrens. Men drömma är ju fortfarande gratis och det är klart att de finns en dröm att en dag kunna få leva på sitt skrivande.
Jag har själv märkt vissa viktiga förändringar i mitt eget skrivande under under utbildningens gång. Framförallt har jag börjat ställa högre krav på mina texter och blivit duktigare på korrekturläsa dem. Inte minst här på bloggen har jag varit oförskämt dålig på att korrekturläsa en text innan jag publicerar den. Men nu har jag börjat göra det – med följden att texterna naturligtvis håller en högre nivå i slutändan. Och det känns alltid bra att lämna ifrån sig en text man faktiskt kan stå för, som inte innehåller en massa slarvfel.
Jag använder flitigt bloggverktygets fördateringsfiness, det vill säga att man kan skriva ett inlägg och fördatera när det ska publiceras. Det gör att jag ofta skriver flera texter vid samma tillfälle och fördaterar dem så att jag ändå inte publicerar mer än en till två texter per dag. Detta ger faktiskt att jag har mer tid per text och att gå igenom den fler gång innan publicering.

Jag har ondgjort mig en hel del över hemarbete på sistone, hur tråkigt jag kan tycka att det är – inte minst ur ett socialt perspektiv. Men jag har också insett att det beror väldig mycket på vad det är man gör när man jobbar hemma. Får jag ägna mig åt något som jag brinner för till 100% och dessutom kanske kan lägga upp mina arbetstider på ett fritt sätt, då är det en helt annan sak.
Så om jag kunde leva på mitt skrivande, skulle nog vara en helt annan sak än att – som i Corona-tider – tvingas jobba hemifrån med sitt vanliga arbete. Jag har till och med inga problem att ställa klockan en söndagsmorgon för att stiga upp och skriva och komma igång med olika skrivprojekt i vettig tid.
Samtidigt är jag oftast mer produktiv på kvällar och nätter av någon anledning. Jag är i grunden ingen morgonmänniska, utan ägnar helst morgnarna åt att få sova ut ordentligt. Har ni sett Din hjärna på SVT? Om inte, kan jag verkligen rekommendera serien – som nu finns i två säsonger. I ett avsnitten kommer man fram till att vi människor faktiskt är födda med olika sömnvanor. Vissa är helt enkelt morgonmänniskor, medan andra är kvälls- och nattmänniskor. Detta kommer från när vi levde farliga liv på savannen och det var bra om någon var vaken hela tiden för att hålla vakt och spana efter faror.
Idag behöver vi inte spana efter på faror på samma sätt som när vi levde jägarliv på savannerna. Istället kan jag som kvälls- och nattmänniska ägna den delen av dygnet åt att skriva.