Sverigedemokraten Mats Fredlund slängdes ut från fackförbundet Transport sedan han engagerat sig politiskt för sitt parti. Nu tar han strid och stämmer Transport i domstol. Hans motivering är att det handlar om människors lika värde, oavsett politiskt bakgrund, religion och hudfärg. (Källa: DN) Ja, ni läste rätt. En Sverigedemokrat som pratar om människors lika värde! Och han företräder ett parti som vill göra skillnad på folk just utifrån till exempel hudfärg och religion – och dessutom vill motarbeta just fackförbunden och vill arbeta för att inskränka arbetsrätten.
Men det är ju inte första gången SD bekänner färg. Man är väldigt snabb att gasta om yttrandefrihet och jämställdhet så länge det gäller de egna medlemmarna som individer. Hur många gånger har man inte hört från folk på högerkanten att de tycker att de fått sin yttrandefrihet kränkt så fort de fått mothugg, att deras föreningsfrihet kränks för att deras medlemskap i SD får negativa konsekvenser? Att de sedan samtidigt för en politik som just bygger på att segregera människor, som vill motarbeta fackföreningsrörelsen och arbetsrätten, det är något man helst vill prata tyst om.

Läser man lagtexten ordentligt, kan man läsa sig till att du inte kan bli diskriminerad utifrån dina politiska uppfattning. Du kan i lagens ögon bli diskriminerad för din hudfärg, religion och sexuella läggning, men inte för att du har en viss politisk uppfattning.
Det finns flera LO-förbund som inte tillåter SD-politiker att inneha fackliga förtroendeuppdrag, men Transport går steget längre och låter dem inte ens vara vanliga medlemmar. Man kan givetvis diskutera vad som är rätt och fel i sammanhanget, men personligen har jag svårt att se problemet i att ett fackförbund – som vilken förening som helst – har rätt att välja sina medlemmar. Vill man vara medlem i en förening – oavsett om det är ett fackförbund eller ej – är det rimligt att man sympatiserar med föreningens värdegrund och inte har andra uppdrag där ens förtroende kan skadas. Det är ganska enkelt egentligen.
Och frågan är väl om det ska ses som en ”rättighet” att vara med i ett fackförbund? Är det något man liksom kan förvänta sig i alla väder? Själv tänker jag att det kanske inte är en rättighet i dess rätta bemärkelse och att man faktiskt måste finna sig i att rätta sig efter ett fackförbunds värdegrund om man vill vara medlem. Inte minst om man ska ha fackliga uppdrag för det aktuella fackförbundet, då måste man verkligen ställa sig bakom fackförbundets värdegrund till fullo.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: