Visar: 1 - 5 av 5 RESULTAT
Arbetsmarknad Dagbok

Jag hade gärna varit hemma på heltid om ekonomin tillåtit det

Hade jag haft ekonomin till det, hade jag gärna varit hemma på heltid, det är något jag kommit underfund med under min ganska långa sjukskrivning. Då menar jag inte gå hemma = vara helt sysslolös, utan självklart vill jag ha saker att göra om dagarna. Men jag skulle gärna ha en tillvaro där jag kunde jobba de tider som passar mig bäst och få göra det hemifrån eller där jag bäst känner att jag vill göra det. Ibland tillåter jag mig drömma om att ha sådana besökssiffror på bloggen att jag faktiskt skulle kunna leva på att skriva. Det är självklart inte realistiskt, men drömma kan man givetvis tillåta sig att göra med jämna mellanrum. För min del skulle det vara ett drömscenario att kunna leva på sitt skrivande, att kunna arrendera de inkomster som krävs för att kunna ha det leverne man vill ha.
Tänk er vilken ynnest att själv kunna lägga upp sin tillvaro och jobba därifrån man själv vill?! Att kunna bestämma, att nu sätter jag mig i sommarstugan en vecka och jobbar eller nu hyr jag en stuga i fjällen några dagar och jobbar därifrån! Det är långt ifrån alla förunnat och jag inser att det förmodligen kommer förbli blott en dröm för min del.

Författarskap

Varje författares individuella skrivarvanor

Under ett läsår har jag haft förmånen att heltid ägna mig åt mitt skrivande. Det har verkligen känts som en enorm förmån att under ett helt läsår kunna ägna sig åt något som brinner så mycket för och samtidigt ”få” (det är trots allt ett lån till största delen, som med tiden ska betalas tillbaka – därav citationstecknen) pengar från CSN för att kunna göra det. Jag har drillats i att skriva, lära mig både det ena och det andra om litteratur liksom att ge och få respons på texter. Det har blivit mycket skrivande och jag känner att jag utvecklats i mitt skrivande, inte minst har jag blivit mer noggrann med mina texter innan jag lämnar dem ifrån mig. Tidigare har jag slarvat mycket när det kommer till exempelvis korrekturläsning, inte minst när det kommer till mina blogginlägg. Numera kan ett blogginlägg ta flera dagar att färdigställa eftersom jag går igenom dem gång på gång innan de publiceras. Ibland missar jag förstås – fortfarande – vissa stavfel och syftningsfel, men inläggen innehåller långt mer färre fel idag än innan jag gick Skrivarlinjen.
När det kommer till bloggen, har jag lärt mig att inte skriva inlägg i affekt när man är upprörd över något. Istället knåpar jag ihop ett inlägg, som jag sedan korrekturläser i lugn och ro några gånger innan det slutligen publiceras. Det har varit gånger då jag skrivit ihop inlägg i all hast, men som i slutändan innehållit en del stavfel och syftningsfel vilket lett till att somliga blogginlägg misstolkats totalt av många läsare.

Författarskap

Att vara en skrivande person

Alla som skriver gör det på olika sätt, beroende på vad det är man skriver och vilken målgrupp man skriver för. Men något som nog är gemensamt för alla som skriver, är vilka mängder text man producerar men som i slutändan inte blir någonting. För mig går detta dilemma igen såväl på bloggen som i mitt övriga skrivande. Inte minst just nu under min författarutbildning har jag nästan serieproducerat texter som jag mer eller mindre uteslutande raderat från datorn.

Författarskap

Författarskapande

Under knappt ett läsår har nästan all min vakna tid kretsat kring texter och skrivande. Att under ett år få grotta ned sig i texter och att skriva är en väldig ynnest, dessutom att kunna få CSN för det, så att man har en någorlunda fungerande ekonomi. Jag har ett bokmanus på G och har fått ovärderlig respons på manuset, såväl ris som ros. Om jag en dag kommer ha modet att skicka in manuset till ett förlag återstår att se, men det är klart att det någonstans finns en dröm om att faktiskt få bli utgiven. Om det sedan kommer gå att leva på sitt skrivande återstår att se, det är en tuff marknad med stenhård konkurrens. Men drömma är ju fortfarande gratis och det är klart att de finns en dröm att en dag kunna få leva på sitt skrivande.

Dagbok

Dagslång fikarast

Sista tiden har jag mer och mer fått upp ögonen för ett fenomen som jag förr tyckte var aningen töntigt. Nämligen att ta med sig datorn och gå och sätta sig på ett fik för att arbeta. Folk har ju gjort så i decennier, så det är ju inget nytt. Men däremot har jag satt en stor, fet töntstämpel på dem som gjort så. Vad är problemet med att sitta hemma i lugn och ro och jobba om man nu inte har ett kontor att gå till, liksom?!