allkonstnarenAlla som skriver gör det på olika sätt, beroende på vad det är man skriver och vilken målgrupp man skriver för. Men något som nog är gemensamt för alla som skriver, är vilka mängder text man producerar men som i slutändan inte blir någonting. För mig går detta dilemma igen såväl på bloggen som i mitt övriga skrivande. Inte minst just nu under min författarutbildning har jag nästan serieproducerat texter som jag mer eller mindre uteslutande raderat från datorn.
Den stora majoriteten av mina texter utgörs av blogginlägg och jag kan säga att på varje publicerat inlägg går det nog två till tre skrivna texter. Ofta kommer jag med idéer på inlägg, påbörjar dem men tycker inte att de blir tillräckligt bra och raderar dem i slutändan. I princip har jag oftast 4-5 inlägg på gång samtidigt och går in och skriver på dem allteftersom jag får inspiration och input i ämnet. Många inlägg kan jag ha filat på i uppåt en vecka innan de är klara. Om de blir klara, för som sagt är det ett och annat inlägg som också slängs när jag inser att det är svårt eller rentav omöjligt att komma vidare. Oftast är det först när ett inlägg är färdigskrivet som jag tar steget att lägga till bilder och i övrigt ordna med layouten på ett inlägg. Det är inte lönt att göra innan jag vet att inlägget faktiskt kommer att publiceras.
Sen finns det förstås många undantag. Ibland kan jag producera inlägg efter inlägg, som jag direkt vet att de ska publiceras. Och då gör jag arbetet med layout direkt.
Inspirationen går alltid upp och ner, så är det ju. Även om man tycker om att skriva och ofta är produktiv, så kommer det också ibland formsvackor där man är mindre produktiv. Personligen har jag svårt att skriva på beställning, då blir det krystat och inte alls ett särskilt bra slutresultat. Inte minst har jag märkt av det i skolan under min pågående författarutbildning. Vi får med jämna mellanrum skrivövningar och inlämningsuppgifter, där vi ska producera texter i ett visst ämne eller efter en given mall. Jag är sjukt imponerad av många av min klasskompisar, som kan producera exceptionellt välskrivna texter på nolltid – och på beställning.
Ibland kan jag skriva även på beställning, men jag tycker det är extremt svårt. Inspirationen måste komma till mig, jag kan inte frammana den när jag helst vill att den ska komma.
Men inspirationstorka eller ej, har jag insett att det skulle vara fantastiskt om man åtminstone delvis kunde leva på sitt skrivande. Tänk om man kunde ha ett deltidsjobb som täckte ens runtgående kostnader och sedan kunna skriva resten av tiden. Det kräver givetvis att skrivande också ger en del inkomster, annars skulle det inte fungera. Så jag får hålla mig till tåls tills jag förhoppningsvis blir publicerad, först då kan jag ens tänka tanken att försöka leva på mitt skrivande i någon utsträckning.
Henning Mankell skrev en självbiografisk bok strax innan han gick bort i cancer för ett antal år sedan (Kvicksand heter den, för den som är intresserad). I boken beskrev han hur han ofta reste bort, tog in på hotell eller hyrde ett hus någonstans när han skulle skriva en bok eller ett teatermanus (som han också skrev ibland). Det är givetvis något man bara kan kosta på sig om man vet att boken kommer sälja bra – och det är ju inte alla författare förunnat. Men jag erkänner att det låter som en tillvaro som skulle passa mig väldigt bra. Och drömma kan man ju alltid kosta på sig, inte sant?
Jag är i alla fall glad att jag som skrivande person lever i datorernas välsignade tid. Till exempel Jan Guillou sägs fortfarande skriva sina böcker på skrivmaskin. Även om det givetvis är en vanesak, kan jag själv inte tänka mig något annat än att producera mina texter på en dator. Det är så extremt behändigt att kunna skriva och sedan gå tillbaka och redigera texten utan att behöva skriva om den helt och hållet. Skriva för hand finns inte på världskartan för min del, bortsett från de få gånger jag här och där skriver ett brev. Mina texter skulle hålla en avsevärt sämre kvalitet om jag var hänvisad till att skriva dem på skrivmaskin eller för hand.
