allkonstnarenUnder ett läsår har jag haft förmånen att heltid ägna mig åt mitt skrivande. Det har verkligen känts som en enorm förmån att under ett helt läsår kunna ägna sig åt något som brinner så mycket för och samtidigt “få” (det är trots allt ett lån till största delen, som med tiden ska betalas tillbaka – därav citationstecknen) pengar från CSN för att kunna göra det. Jag har drillats i att skriva, lära mig både det ena och det andra om litteratur liksom att ge och få respons på texter. Det har blivit mycket skrivande och jag känner att jag utvecklats i mitt skrivande, inte minst har jag blivit mer noggrann med mina texter innan jag lämnar dem ifrån mig. Tidigare har jag slarvat mycket när det kommer till exempelvis korrekturläsning, inte minst när det kommer till mina blogginlägg. Numera kan ett blogginlägg ta flera dagar att färdigställa eftersom jag går igenom dem gång på gång innan de publiceras. Ibland missar jag förstås – fortfarande – vissa stavfel och syftningsfel, men inläggen innehåller långt mer färre fel idag än innan jag gick Skrivarlinjen.
När det kommer till bloggen, har jag lärt mig att inte skriva inlägg i affekt när man är upprörd över något. Istället knåpar jag ihop ett inlägg, som jag sedan korrekturläser i lugn och ro några gånger innan det slutligen publiceras. Det har varit gånger då jag skrivit ihop inlägg i all hast, men som i slutändan innehållit en del stavfel och syftningsfel vilket lett till att somliga blogginlägg misstolkats totalt av många läsare.
Någonstans har jag insett vikten av att lämna ifrån sig texter som är väl genomarbetade och som inte innehåller en massa fel. Det är trots allt så man fångar läsaren, oavsett om det rör sig om blogginlägg eller andra typer av texter. Jag har insett dubbelmoralen hos mig själv, då jag verkligen kan störa mig på illa skrivna texter som andra lämnar ifrån sig, samtidigt som jag själv varit alltför dålig på att visa mina egna texter den omsorg som krävs av författaren.
Men är det något jag verkligen lärt mig, så är det när på dygnet jag är som mest produktiv. Under utbildningens gång, fick jag av flera lärare rådet att stiga upp i bra tid på morgnarna för att skriva, eftersom hjärnan då är som skarpast och man har bäst chanser att få ur sig välskrivna texter. Men jag har insett att så inte är fallet för min del. Jag är ingen morgonmänniska och det går helt enkelt inte att få till bra texter på morgnarna.
Däremot har jag inga som helst problem att skriva på kvällar och nätter. Jag har inga som helst problem att sitta och skriva till långt in på natten – gärna i kombination med lite rödtjut. Så jag är verkligen stereotypen av en konstnärssjäl, som är som mest produktiv under kvällar och nätter. Under utbildningens gång förstod jag att alla i klassen var olika när det kom till vilken tid på dygnet man var som mest produktiv. Många föredrog att skriva på morgnarna, medan vissa andra var som jag och helst skrev på kvällar och nätter.
Jag vet faktiskt inte varför jag har som mest kreativitet just sena kvällar och nätter. Men förmodligen har det med att göra att jag alltid varit något av en kvällsmänniska, något som blivit tydligare ju äldre jag blivit. För varje år som gått, har jag haft allt svårare att ta mig upp på morgnarna – och än mer att vara produktiv oavsett om det gäller att skriva eller vara produktiv på ett vanligt jobb.
Detta gäller givetvis även blogginlägg. På kvällar och nätter kan jag producera inlägg efter inlägg, det är som att inspirationen bara flödar. Men att sätta sig vid datorn en tidig morgon är helt enkelt inte att tänka på, det kommer helt enkelt inte att bli något skrivet. Däremot söker jag inspiration i det allra mesta, både till bloggen och övrigt skrivande. Jag är inte bloggare de stunder jag sitter vid datorn, utan under övrig tid går tankarna till bloggen och vad nästa inlägg ska handla om.
Jag kan verkligen köra min nattmanglingar tills jag bokstavligen däckar av trötthet framåt morgonkvisten. Är jag inne i ett flow blir jag inte ens trött, utan istället flyger tiden iväg – jag glömmer både tid och rum när jag skriver. Vips börjar morgonen närma sig och det är mer än en gång jag suttit och skrivit tills solen börjar gå upp. Sommartid kanske inte är så svårt att vara vaken till soluppgången, det har nog många varit en eller annan gång. Vintertid händer det däremot inte så ofta att jag sitter upp till soluppgången.
Men det är väl för att jag är nattuggla som det passar mig så bra att jobba nattskift och inte ha kontorstider. Det funkar inte för mig att stiga upp tidigt varje dag för att åka till jobbet. Lika lite som det passar mig att försöka skriva något på morgnarna.
