Det är ganska svårt att reta gallfeber på mig, det ska oftast ganska mycket till för att göra mig uppretad. Riktigt förbannad blir jag ytterst sällan, även om det givetvis händer någon gång här och där. Däremot finns det saker jag kan störa mig på och som verkligen kan reta gallfeber på mig. Och vill man verkligen reta gallfeber på mig, ska man tvinga mig att läsa en dåligt skriven text.
Jag har alltid tyckt om att skriva, egentligen ända sedan jag i lågstadiet lärde mig att skriva. Och jag har alltid skrivit texterna med stor omsorg, varit noggrann med korrekturläsning och sett till att det är så få stavfel och grammatiska fel som möjligt. Sedan datorerna gjorde sitt intåg på allvar under 90-talet, har jag även varit extremt petig med layouten på mina texter. Jag har valt typsnitt med omsorg, varit noga med indrag och blankrader på de rätta ställena och i övrigt varit minutiöst noggrann med att texterna ska vara vilsamma för ögonen att läsa. Detsamma har gällt de få gånger jag gjort PowerPoints inför någon presentation, för är något jag verkligen kan störa mig nära andra håller föredrag så är det just taffligt gjorda PowerPoints. Det kan störa mig så mycket att det förstör hela upplevelsen av presentationen. Det spelar ingen roll om det är småtabbar man gjort, jag kan tillräckligt mycket språkfascist för att störa mig på ett blanksteg för mycket, en utelämnad punkt eller ett enda, enkelt litet stavfel.

På senare tid har jag börjat lägga alltmer tid på att följa andra bloggar. Det är en ganska rolig sysselsättning att se vad andra bloggar om och kan ge en hel del inspiration till den egna bloggen. Men jag blir verkligen fascinerad över hur många bloggare det finns, som så uppenbart inte behärskar det svenska språket. Och då menar jag inte folk som inte har svenska som modersmål, för då har jag en helt annan toleransnivå när det kommer till det språkliga. Utan det är personer som faktiskt har svenska som modersmål, men ändå är totalt urusla på att formulera sig. Det är länge sedan jag tappade räkningen på hur många blogginlägg jag sprungit på och som varit nästintill oläsliga.
Och då är det ändå personer som har mage att kalla sig ”influensers”, men som på grund av sitt dåliga språkbruk knappast kan ha särskilt många besökare på sin blogg. För mig är en influenser någon som ändå har relativt bra besökssiffror på sin blogg och som är kapabel att skriva hyfsat träffsäkra inlägg med ett bra språkbruk – och som också kan göra sig en bättre hacka på sitt bloggande. Du behöver kanske inte nödvändigtvis kunna leva på ditt bloggande, men bör åtminstone ha fler än något hundratal besökare per dygn. Jag själv skulle aldrig kalla mig influenser med tanke på att jag inte har särskilt många besökare på min blogg.

Sen säger jag inte att jag är i alla aspekter perfekt i mitt skrivande. Det finns säkert folk därute som stör sig på olika saker i mitt sätt att uttrycka mig. Jag står inte på något vis över alla andra när det kommer till använda det svenska språket. Med det sagt, kan jag fortfarande störa mig på dem som inte kan uttrycka sig alls – men ändå insisterar på att driva en blogg och kalla sig influenser.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: