Att resa betyder att överskrida gränser, även sina egna

Man vänjer sig oerhört snabbt vid sådant som är behändigt, smidigt och bekvämt – som när jag hade förmånen att få låna bil av en släkting under en stor del av första året jag jobbade i Södertälje. Det var givetvis fantastiskt bekvämt att ha tillgång till bil under så lång tid, inte minst med tanke på mina arbetstider. Jobbar jag förmiddag börjar jag klockan sex på morgonen och behöver därmed åka hemifrån strax efter fem om jag har bil – åker jag kollektivt är det strax efter fyra som gäller. Så att få sova en timme extra den tiden på dygnet gör naturligtvis hemskt mycket till. Ska man välja mellan dessa två tider, är valet tämligen lätt att göra – åtminstone för någon som är så morgontrött som jag är. Sedan i somras har jag fått vänja mig till att mig till jobbet med kollektiva färdmedel, vilket inte varit fullt lika enkelt och smidigt som att ta bil. Jag har dock lyckats lösa det genom att ibland ha hyrbilm, ibland ta en taxi och enstaka gånger åka kollektivt. Och tro det eller ej, men det är inte så extremt dyrt att ta taxi mellan Bagarmossen och Södertälje – i alla fall inte om man väljer billiga alternativ som Bolt eller Über. Då kan man komma undan med en prislapp på 300-400 kronor – pengar som jag sedan kan dra av på skatten.
Det är i första hand på morgnarna som jag har svårt att få resorna att funka smidigt till jobbet. Tunnelbanan har då inte börjat gå så att jag klaffar något av de tidiga morgontågen till Södertälje, vilket gör att jag måsta nattbuss till Medborgarplatsen och sedan gå till Södra station för att ta ett av de första tågen till Södertälje. Eftersom jag dessutom ofta har mycket att släpa på när jag ska till jobbet, så är jag inte helt bekväm med att gå så pass långt som det är mellan Medborgarplatsen och Södra station. Istället blir det oftast taxi och så behåller jag alla kvitton för att sedan kunna dra av på skatten i deklarationen. Jag brukar oftast få tillbaka ganska så mycket på skatten – och kan jag dessutom dra av för resorna blir det förstås några kronor till att få tillbaka.

Så när jag jobbar förmiddag blir det oftast taxi till jobbet, om jag inte råkar ha hyrbil just då. Men att boka hyrbil för varje förmiddagspass jag gör, det är liksom inte hållbart rent ekonomiskt. Jag skulle givetvis gärna föredra den lösningen, men det funkar inte i långa loppet med tanke på vad det trots allt kostar. Så det hyrbil hör bara till undantagen, istället håller jag mig till taxi och kollektiva färdmedel. Dessutom ska jag ju snart byta tjänst inom Sjöfartsverket och därmed också byta till lokaler inne i stan, vilket kommer göra mina resor väsentligt mycket smidigare. Då kommer jag var på jobbet på knappt 45 minuter inklusive promenad, vilket är mycket smidigare än idag – för tillfället ligger jag på nästan en och en halv timme om man räknar med promenaden till och från tåg respektive tunnelbana. Det funkar hjälpligt när man jobbar som jag gör, men det hade inte funkat om jag jobbat kontorstider till exempel. I och med flytten kommer jag alltså mer eller mindre att halvera mina restider, vilket är fantastiskt skönt. Och allt under en timme till jobbet är ju bra i en stad som Stockholm.
Jag har redan börjat tänka på all tid jag kommer att spara i och med nya tjänst om några veckor, tid som jag istället kan lägga på vettigare saker. Jag kommer komma hem tidigare på kvällarna, vilket innebär mer sömn hemma i sängen – jag behöver inte stiga upp så groteskt tidigt på morgnarna när jag ska jobba förmiddag, vilket blir ren sovmorgon för min del. Även om jag kanske måste vid halv fem på morgnarna, så är det fortfarande mycket humanare än vad mina morgnar är idag. Jag kanske inte skulle vilja vara uppe den tiden varje dag, men så kommer det å andra sidan heller inte att bli i och med jag även fortsatt ska jobba skift. Det blir alltså på sin höjd ett par gånger i veckan jag ska upp den tiden, vilket jag trots allt kan leva med.

Ibland tänker jag tanken att köpa bil, men jag brukar oftast komma på bättre tankar än så efter ett litet tag. Visst vore det bekvämt på många sätt att ha bil, det nekar jag verkligen inte till. Även fritiden skulle funka väsentligt mycket smidigare om man hade haft bil. Saker som handling, resor till och från sommarstugan och så vidare skulle så mycket smidigare om man hade egen bil. Samtidigt hade jag och ett ex bil, vi bodde på samma adress som jag bor nu, och den bilen blev bötfälld för långtidsparkering – så ofta använd vi bilen. Jag kommer inom några veckor börja jobba inne i stan och bara tjäna marginellt på att ta bilen till jobbet. Dessutom kostar det hutlöst mycket att parkera i området där jag ska jobba, vilket också talar emot att använda bilen till jobbet. Min sambo skulle heller inte tjäna något tidsmässigt på att ha bil till jobbet. Så att skaffa en bil som man i bästa fall använder tre till fyra gånger i månaden känns bara onödigt – då håller jag mig hellre till att åka kollektivt och sedan hyra bil de gånger jag verkligen behöver en och tillvaron inte funkar annars.
Dessutom är kollektivtrafiken i Stockholm så väl utbyggd att man klarar sig bra utan bil om man bor och jobbar i eller relatitvt nära stan. Det hade varit något helt annat om man bodde på en mindre ort, där det i bästa fall går ett par bussar om dagen. Nu har jag förbindelser till och från stan dygnet runt, även om det är lite krångligare att ta sig fram på udda tider. Så jag känner inte att behovet av bil kvarstår sedan jag bytt tjänst om några veckor, utan då fortsätter jag på den inslagna banan istället. När jag precis flyttat till Stockholm, bodde jag i ett område i utkanten av Upplands Väsby och hade nästan en timme enkel väg in till stan. Då var jag på god väg att skaffa bil, men hann få lägenhet närmare stan innan jag hann bestämma mig för en bil. Så det blev aldrig av att jag skaffade någon. Och det kommer nog gälla framgent också.