Livet är en vanesak

Så är vi halvvägs genom vecka 34 och veckan har minst sagt börjat intensivt. I måndags morse började jag veckan med ett läkarbesök på vårdcentralen för lite tester och prat om vikt, mediciner och en massa andra saker som har med hälsan att göra. Vissa mediciner har justerats eller tagits bort och jag bad även om att få Ozempic utskrivet – vilket jag inte fick, något jag i grund och botten hoppats på. Istället har jag fått en remiss till en dietist (igen) för att få hjälp med kosten. Jag ska dock göra ett nytt försök att få Ozempic utskrivet, för jag tror verkligen att jag skulle behöva den medicinen. Måndagen fortsatte sedan hemma med lite pappersarbete följt av ”siesta” på eftermiddagen eftersom jag sedan var schemalagd att jobba natt. Efter avslutat nattpass åkte jag hem på tisdagsmorgonen för att sova några timmar innan jag satte mig i hyrbilen för att åka ner till Borås för onsdagens filminspelning. Det blev en natt på hotell, vilket alltid känns lika lyxigt – kanske för att det är så pass sällan jag numera bor på hotell. Tidigt i morse påbörjade jag dagen med en rejäl hotellfrukost för att sedan bege mig till inspelningsplatsen. I skrivande stund är inspelningen över och jag ska börja bege mig tillbaka emot Stockholm igen. Det tar några timmar att köra, så klockan kommer bli en del innan jag är hemma igen och kan krypa ner i sängen för att få sova några timmar.
Jag börjar vid det här laget bli van att bila/resa långt för inspelningar, det har blivit några sådana inspelningar på sistone. Jag har hunnit vara på ställen som Göteborg, Lund och Köpenhamn för inspelningar, ställen det tar åtskilliga timmar att resa till – i alla fall från Stockholm. Och det är andra veckan i rad jag begett mig iväg för att vara borta över natten, förra veckan var jag i Skara med systersonen och denna vecka blev det Borås, fast nu på egen hand. Jag hade bokat in mig på ett tämligen billigt hotell i Borås, men var nöjd med rummet jag fick med tanke på vad jag betalade för min vistelse. Frukosten var bra, så jag var mätt och nöjd när det var dags att bege sig till inspelningen i morse. Och sämre hotell har jag trots allt bott på, så jag ska inte klaga alltför mycket. Jag har bott på hotell där jag hittat avföring inkletat på toalettsitsen, smutsiga lakan i korridoren och det varit allmänt skitigt och äckligt. Fullt så illa var det inte på hotellet jag bodde denna gång.

Nu väntar som sagt några timmar bakom ratten innan jag är hemma och får möjlighet att sova litegrann. Imorgon är det som sagt dags för veckans andra filminspelning, denna gång en reklamfilm – mer än så kan jag tyvärr inte säga. Det är alltid lite frustrerande att inte kunna berätta vad det är jag gör på inspelningarna, det kliar i fingrarna att lägga ut fler detaljer kring de inspelningar jag är på. Men i och med att det brukar vara strikt sekretess kring inspelningarna, så väljer jag att inte säga något om vad som sker. Jag kan säga att jag varit i Borås för dagens inspelning, men mer än så kan jag inte säga. Oftast skriver man på rigorösa sekretessavtal i samband med inspelningarna – och det kan bli fantastiskt dyrt att bryta emot dessa avtal. Jag skulle säkerligen kunna säga mer än jag faktiskt gör kring inspelningarna, men jag väljer att inte säga någonting alls för att vara på den säkra sidan. Men det är roligt att filmandet börjar komma igång igen efter sommaren och att jag nu börjar få lite roller. Jag har svårt att säga nej när produktionsbolagen ringer och har jag inget annat inplanerat, så säger jag i princip alltid ja till en inspelning. Framförallt är det för att jag tycker det är så roligt med inspelningar, jag vill gå på dessa när möjlighet ges – men litegrann kan det också vara för att det är jobbigt att tacka nej till saker. Jo, jag tycker faktiskt det kan kännas lite småjobbigt att säga nej, varför vet jag inte. Men visst händer det absolut att jag säger nej, det gör det – även om jag inte har en speciell anledning. Oftast tackar jag nej för att jag ha något annat inplanerat, men det händer att jag tackar nej för att jag känner att jag inte orkar, vill eller liknande.
Imorgon är det som sagt filminspelning – och sedan väntar en helg på jobbet, vilket även det känns helt okej. Självklart är det alltid lite motigt med en helg på jobbet, det är ju den del man helst vill vara ledig eftersom de flesta andra är det. Men så är det när man jobbar skift – och jag föredrar trots allt att jobba skift framför att jobba kontorstider, det har jag alltid gjort. Jag har haft mina perioder av kontorstider och mycket snabbt känt att det inte är min grej. Så jag har snabbt sökt skiftjobb igen – och alltid känt att jag trivts bättre med den mer ombytliga tillvaron. Nu kan jag inte tänka mig att gå tillbaka till kontorstider, det finns inte på världskartan. Kanske kommer jag så småningom att göra det, men inte som det känns just nu.

Nu är denna vecka exceptionellt intensiv med två filminspelningar, resa till Borås och ovanligt många arbetspass. Jag har faktiskt inte en enda ledig dag denna vecka – okej, möjligen kan tisdagen räknas som ledig, men jag jobbade till klockan sex tisdag morgon och var sedan tvungen att sova ett antal timmar för att orka med resten av dagen. Sedan bilade jag de dryga fyra timmarna ner till Borås, så om jag var så ledig vet jag inte direkt. Jag hann dock äta en bra middag på restaurang på kvällen, slappa lite på hotellrummet – och däckade tidigt i den mjuka hotellsängen. Det är ovanligt att jag är så uppbokad som jag är just denna vecka, oftast brukar jag ha åtminstone ett par dagar ledigt då jag kan sova ut lite och pyssla med saker där hemma. Men denna vecka finns inte riktigt tid till sådant, utan jag har fullt upp med jobb och filminspelning. Dessutom hoppade jag – som jag berättat tidigare – in och jobbade extra i söndags morse, så det har blir många dagar i rad med tidiga morgnar, lite sömn och mycket att göra. Men sådan är tillvaron med jämna mellanrum för oss alla – vissa veckor har liksom allt en tendens att samlas, medan andra veckor är desto lugnare. Som nästa vecka (åtminstone som det ser ut just nu), för då har jag bara en arbetsdag, en filminspelning och ett bröllop inplanerat – i övrigt är den kommande veckan ett oskrivet blad. Återstår att se om det hinner ändras eller ej.
Men jag märker vad viktigt det är att tillvaron känns meningsfull, att man gör sådant som känns roligt och givande – till skillnad från när man haft jobb som inte känts på det viset. Jag har haft så många jobb som inte känts meningsfulla och givande genom åren, men nu känner jag äntligen en glädje över att gå till jobbet och tycker att det är roligt. Sedan har jag en tendens att åta mig saker som filminspelningar utanför jobbet – men det är samma sak där, även om det ibland är konstiga tider och långa dagar så känns det bara roligt. Det minskar garanterat risken för att återigen springa in i den där berömda väggen, jag tror att det är viktigt att just göra sådant som är roligt och meningsfullt. Sedan finns det förstås en gräns för vad man orkar i alla fall – men riskerna minskar så länge man stimuleras mentalt av det man ägnar sig åt.

Nu är vardagen igång igen på allvar efter sommaren och det märks verkligen när man rör sig i stan eller i kollektivtrafiken. Den här veckan börjar skolorna och kollektivtrafiken kör enligt vintertidtabell sedan i måndags. På perrongen är det fullt med folk om man ska åka någonstans vid åttatiden på morgonen och man märker att folk ånyo börjar ta sig till jobb och skola för att få igång vardagen. Jag tänkte tanken när jag körde hem från jobbet i söndags eftermiddag, en bilresa som normalt tar en dryg halvtimme tog plötsligt nästan en timme att köra. På vägen noterade jag att många bilar var fullpackade med väskor, kassar och annat som är vanligt att ha med när man åker hem från semestern. Så många tycks ha nyttjat semestern in i det längsta och åkt hem söndag eftermiddag för att sedan börja jobba måndag morgon – eller för den delen börja skolan igen.
Jag minns så väl känslan när skolan började i augusti efter ett långt sommarlov – det var alltid lite blandade känslor på något vis. Å ena sidan kändes det lite sorgligt att det långa sommarlovet var över, att vardagen började igen. Samtidigt var det alltid lite spännande med skolstarten, åtminstone när man kom upp i årskurserna litegrann. Man hade några nya ämnen, ibland kanske det var någon ny klasskompis i klassen – och sedan fick man alltid lite nya kläder att ha på sig, nytt skolmaterial och så vidare, så det var liksom lite speciellt med en skolstart.