Bränt barn vill in i elden

Så är vintern tillbaka över Stockholm, igår slog den till med full kraft igen – som i stora delar av södra Sverige. Dagen började soligt och fint, men framåt eftermiddagen började snön sakta dala mot marken. Och det tog inte lång tid innan snön formligen vräkte ner och det knappt gick att se något genom fönstren. Vädret tycks ha fortsatt i ungefär samma stil under natten och de var ett snötäckt Bagarmossen vi vaknade upp till i morse. Jag har egentligen ingenting emot snöoväder, åtminstone så länge man inte ska någonstans utan bara ska och kan hålla sig hemma. Men livet är inte alltid så enkelt, utan tämligen ofta har man ärenden utanför hemmet. Inte minst om man – som jag – inte kan arbeta hemifrån. Jag måste liksom till jobbet när mitt arbetspass börjar, helt utan undantag.
Och idag är en sådan dag, då jag varit tvungen att ta mig iväg hemifrån i olika ärenden. I morse var det dags för läkarbesök vid halv tio och jag var uppe extra tidigt för att vara säker på att komma i tid till ett besök som jag så väl behöver. Jag vet dessutom att det är lång väntetid för att få ett nytt läkarbesök, så jag hade ingen lust att vänta i flera veckor på en ny tid bara för att det kommit lite snö. Men turligt nog gick tunnelbanan faktiskt ungefär som den skulle, jobbigare har de nog varit för dem som ska ta sig någonstans med pendeltåg under det gångna dygnet. Just pendeltåg och bussar brukar drabbas hårt vid snöoväder, så har det varit när de senaste snökanonerna dragit in över Stockholm. Alltmedan tunnelbanan faktiskt gått mer eller mindre utan förseningar. Så jag är glad att jag trots allt bor inom tunnelbanenätet och inte alltid är beroende av pendeltåg.
Däremot jobbar jag längs en av pendeltågslinjerna, så till jobbet var jag ute i extra god tid inför dagens nattpass. Jag kom faktiskt i tid, men det var enkom för att jag åkte lite extra tidigt och inte för att tågen var i tid. Sen är det inte bara ovädrets fel att tågen inte går som de ska just nu, utan man tampas tydligen med personalbrist också. Idag var det totalstopp i trafiken just när jag skulle åka, så det fick bli taxi från Centralen för att komma i tid. Jag börjar bli ganska luttrad vid det här laget, efter att under snart två års tid jobbat efter någon av pendeltågslinjerna. Jag tycker att det åtminstone en gång i veckan är någonting. Är dt inte snö, hala spår eller lövhalka så är det personalbrist, vagnbrist eller snö. Man kan liksom aldrig vara säker på att komma i tid till jobbet. Kommer det närmare tre decimeter snö på bara några timmar – som det gångna dygnet – kan jag förstå att det blir problem, men det är för mig ett mysterium att vi kan flyga till månen, men inte köra tåg när det faller löv om hösten. Något som det gjort varje höst under årtusenden. Nåja, nu kom jag fram i alla fall och höll dessutom tiden – även om resan tog lite längre tid än kalkylerat.

Tisdagen blev aningen dyrare än jag räknat med från början. Jag blev till att börja med glad när jag ställde mig på badrumsvågen häromdagen, den visade nämligen att jag gått ner åtskilliga kilon den senaste tiden. Jag reflekterade inte över att något kunde vara fel, utan blev glad att man strikta diet trots allt givit effekt. Men så ställde jag mig på vågen igår – och hade ”gått ner” orimligt mycket på bara några få dagar. Sakta började jag inse att det kanske var fel på vågen och började med att byta batteri. Men vågen gav fortfarande helt befängde resultat när jag ställde mig på den. Det var som att den bara chansade på någon vikt, ungefär som när man spelar på ett chokladhjul och hjulet slumpmässigt stannar på en siffra. Det kändes at vågen bara slumpmässigt tog någon vikt, det kunde skilja flera kilo mellan olika gånger man ställde sig på den.
Så det var inte mycket annat att göra än att beställa en ny våg. Inte minst nu när jag går på diet, vill jag ha en fungerande badrumsvåg för att kunna se om dieten ger någon effekt. Förmodligen ska jag inte ta några glädjeskutt över vad vågen visat på sistone, för den har bara visat mindre och mindre i vikt de senaste dagarna – och med facit i hand förmodligen lite väl optimistiska viktresultat.

Under eftermiddagen satte jag mig vid datorn för att fixa lite bokföring medan snöstormen dundrade som värst utanför fönstren. Det var som en perfekt dag för att försöka hinna ikapp litegrann vad gäller firmans bokföring, där jag ligger lite efter. Men jag hann inte särskilt långt innan datorn plötsligt började krångla. Det blev bara värre och värre och värre och jag försökte febrilt att göra något åt det hela genom att starta om, rycka i sladdar och lite annat. Grejen var att datorn inte samarbetade alls, så det var med nöd och näppe det gick att starta om den – sämre var det med att försöka göra en fabriksåterställning. Jag kämpade ett bra tag med försöka få liv i den blott fem år gamla datorn, som var ganska dyr när jag köpte den. Men till slut fick jag inse att jag mött min överman och gav upp försöken att få liv i datorn. Jag packade helt enkelt ihop den och tog fram min lilla resedator istället, den får duga de närmsta dagarna.
Men efter visst sökande på nätet, hittade jag en dator jag kände mig nöjd med. Det var ett märke jag vet är bra och med just de funktioner och den skärmstorlek jag vill ha. Efter visst sökande och jämförande mellan olika sajter, hittade jag den dessutom till ett fördelaktigt pris, så det var bara att slå till. Några tusenlappar fattigare, men med en väl fungerande dator som dessutom ska levereras med posten idag.
Jag får dock vara glad att jag vis av tidigare erfarenheter av datorer inte lagrar annat än olika programvaror på datorn. Allt annat, som musik, bilder, olika arbeten och övriga dokument lagrar jag på en extern hårddisk. Dessutom har jag en backuphårddisk, där jag backup med jämna mellanrum på både datorn och den externa hårddisken. Så skulle datorn eller den primära externa hårddisken haverera, är det inte många filer som går förlorade i slutändan.
Men det var nog på tiden att byta ut datorn, den har cirka fem år på nacken och är tämligen välanvänd. Den är påslagen merparten av min vakna tid och jag sitter ganska många timmar per dygn framför datorn. Så med tanke på hur mycket jag använder den, är det kanske inte så konstigt att den slits.