Det är synd att jag ska dö när det finns så mycket kvar att läsa

Så har jag registrerat mig på de kurser jag kommit in på på Högskolan. Idag är allt sådant otroligt enkelt och görs via internet på någon minut. Jag har egentligen ingen större erfarenhet av hur detta gick till innan internets intåg i vår tillvaro, men jag misstänker att det var många gånger krångligare för 30 år sedan än vad det är idag. Nu är alltså registreringen gjord och det som återstår är att genomgå de aktuella kurserna – vilket förstås är den tuffaste biten i sammanhanget. Må så vara att den ena kursen är väldigt kort och inte på särskilt många poäng, men det kommer ändå vara studier mer eller mindre på heltid under de första veckorna av terminen. Men det är ämnen jag själv valt att läsa och som jag tycker är intressanta, så även om det kommer att bli tufft så kommer det även vara intressant och roligt. Jag har verkligen sett fram emot årets hösttermin, där jag kommer att plugga dessa intressanta ämnen och i övrigt försörja mig på mitt deltidsjobb och firma. Kan det bli bättre?!
Kurserna är tillfullo på distans och görs helt och hållet via internet, lite på gott och ont. Självklart är det enkelt att fullgöra utbildningarna via internet och inte behöva infinna sig fysiskt på skolan, det tänker jag inte neka till alls. Samtidigt är det lite tråkigt när kontakten med klasskompisarna på så vis blir lidande om man frågar mig. Jag kan sakna klassrumsundervisningen ibland när jag läser på distans, det är något speciellt att få den kontakten med både lärare och klasskompisar. Samtidigt är det förstås oerhört behändigt med distansundervisning, jag kan sitta var jag vill i världen och fortfarande ta del av undervisningen bara jag har en stabil internetuppkoppling.

Det är egentligen ingen speciell anledning som gör att jag väljer att plugga, mer än att jag tycker det är fantastiskt roligt att lära mig nya saker och förkovra mig i nya kunskaper. Jag har inga som helst planer på att på något vis jobba med något som har med ryska eller rysk idé- och kulturhistoria att göra. Det är ren allmänbildning som gör att jag vill plugga och just nu är det ryska jag vill lära mig mer av – och jag tror också att det är ett plus att lära sig mer om själva landet om man också ska lära sig språket. När jag själv undervisade i tyska, tryckte jag ganska hårt på att eleverna skulle lära sig lite om Tyskland i form av geografi, politik och annat som hade med landet att göra. Och ska jag själv läsa ryska, vill jag lära mig lite om Ryssland också, inte bara själva språket. Sen kanske jag kan förstå hur man resonerar i samband med det invasionskrig man nu bedriver i Ukraina genom att just läsa rysk idé- och kulturhistoria.
Språkkunskaper är aldrig fel i vår nutida globala och internationella tillvaro. Avstånden blir allt kortare på något vis i och med internet och flyg, vilket gör att språk blir allt viktigare att ha koll på. Oavsett vad man tycker om vissa länders beteende i andra länder. Jag hyser mycket agg emot Ryssland med tanke på vad man ställer till med när det kommer till världsfreden, men det gör inte att jag inte vill lära mig språket.

Varför jag känner mig manad att försvara att jag läser ryska i dagens läge? Ja, det är ju bara att se sig om i världen och se vad Ryssland just nu ställer till med. Och jag har för denna gång verkligen förankrat mina studier hos min arbetsgivare och meddelat att jag kommer pluggar ryska vid sidan av min anställning. Vilket jag får så länge det inte blir arbetshindrande – samtidigt som jag som timanställd ju faktiskt har rätt att säga nej till arbetspass utan att det nödvändigtvis ska räknas som något negativt. Nu hoppas jag på att kunna kombinera studierna med jobbet och slutändan är det trots allt jobbet som går först, så är det ju bara. Märker jag att det blir svårt att kombinera, då får jag överväga att hoppa av ena eller båda kurserna. Nu hoppas jag förstås på att kunna genomföra denna kombination av jobb och studier, men man får ju kontinuerligt utvärdera hur det går och se om man får omprioritera saker och ting.
Sen har jag ju alltid tyckt om språk och sedan länge drömt om att ha en tillvaro då jag behärskar flera språk. När jag gick ut gymnasiet, hade jag om målsättning att under en tid bo i varje land vars språk jag läst – det vill säga en period i England eller USA, Tyskland, Spanien och Ryssland. Nu blev det bara en period i England, men det är trots allt inte försent än. Kanske blir det en period i Ryssland om jag kan ordna ett jobb där med tiden, man vet aldrig. Samtidigt har jag blivit lite för bekväm på hemmaplan för att bege mig utomlands på det viset igen, men kan jag få ett jobb med rätt lön så vet man aldrig vad som händer.

Men oavsett om det blir att jag bor en kort period i Ryssland eller ej, så ska det bli kul att fortsätta lära sig språket. Jag har redan 15 högskolepoäng i ryska och nu ska det bli 15 till är tanken. Kanske kommer jag plugga fler språk med tiden, men nu lägger jag mitt fokus på att plugga ryska. Nästa språk blir nog spanska, om förutsättningarna fortsätter att vara gynnsamma och gör att jag har tid och ork att plugga vid sidan av jobbet. Och det är högskola eller universitet jag vill plugga på om det ska göras, så att jag ändå har en mer formell utbildning. Språk går att läsa på många håll, men jag vill gärna kunna tillgodoräkna mig högskolepoängen i slutändan och inte bara kunskaperna. Jag började läsa ryska på Folkuniversitetet för en massa år sedan, men gav upp eftersom jag inte tyckte att tiden och orken riktigt räckte till. Sedan spelade det förstås in att jag inte kom överens med den lärare som höll i kursen. Även om jag aldrig framförde till läraren eller skolledningen, så hade jag åsikter om lärarens undervisningsmetoder – hon kunde göra narr av en om man svarade fel eller inte klarade ett prov och kunde vara riktigt elak mot oss elever. Så det gjorde att jag inte fullföljde studierna, i kombination med att jag inte tyckte att jag hann med studierna.
Nu är jag desto mer taggad och har lite mer skinn på näsan än för 20 år sedan när jag senast försökte ge mig på ryskakunskaperna i förra försöket. Men jag vet att många blev riktigt duktiga i ryska språket efter Folkuniversitetets utbildning – lika duktiga som jag hoppas på att bli med tiden.