Att fokusera på hälsan kan vara det största hindret till ett bra liv

Nu har jag skjutit upp det gång på gång under hösten och tänkt att jag tar det en annan gång. Men nu ska jag faktiskt ta tag i det och se till att börja gå ner i vikt. Jag har bestämt datum för att påbörja min diet, men sen har det liksom inte blivit av och jag har skjutit på det hela. Sedan har jag försökt att tänka på vad jag äter och dricker och försökt hålla nere på mängderna, men det har heller inte funkat – jag har snabbt glidit tillbaka i gamla vanor igen. Det har liksom inte funkat att försöka vara måttlig och hålla saker och ting på en rimlig nivå. Så nu tar jag tag i det hela med hårdhandskarna istället och kör den hårda vägen. Det vill säga ingen alkohol, inget socker – och minimalt med fett. Ingen snabbmat som hamburgare, pizza och annat som jag egentligen tycker är extremt gott ska det bli heller. Jag har återigen börjat gå upp lite i vikt och inser att det inte funkar att ha det så här, med risk för att jag snart måste byta ut min garderob igen. Förutom alla andra risker som finns med övervikt rent häslomässigt.
Någon strategi för hur jag ska leva när jag väl gått ner tillräckligt i vikt har jag fortfarande inte, men måste väl komma fram till något. Men eftersom jag inser att jag inte klarar av att vara måttfull med sådant jag tycker om, så finns en viss risk att jag får fortsätta att hålla hårt i tyglarna även efter att jag nått min målvikt. Kanske måste jag förbli nykterist, kanske får jag helt enkelt fortsätta att låta bli snabbmat, socker och andra onyttigheter för att helt enkelt hålla vikten i schack. Men det är sådant jag jag får se när jag väl har nått den vikt jag vill ha. Första målet är att komma ner under 100 kilo, sedan får vi se hur långt mitt tålamod räcker för att fortsätta.

Jag har försökt många knep för att gå ner i vikt, men det enda som verkligen fungerat har varit att ta i med hårdhandskarna och helt och hållet avstå från alla ”bovar” vad gäller vikt och midjemått. Mediciner har inte fungerat, eller varit alltför dyra – den senaste jag fick utskriven skulle ha kostat flera tusen i månaden vilket inte är aktuellt med min ekonomi. Jag har försökt olika dieter och det har väl fungerat lite sisådär i ärlighetens namn. Den enda dieten som tycks fungera på mitt midjemått är att låta bli de stora viktbovarna helt och hållet. Jag har för dålig karaktär för att kunna hålla saker och ting på en rimlig nivå, så jag måste helt enkelt ta till något drastiskt för att gå ner i vikt och sedan behålla den vikten. För det är jobbigt att släpa runt på alla extra kilon, det går liksom inte riktigt att komma ifrån – för att inte tala om att hitta kläder som passar. Jag har stora problem att hitta både skjortor och byxor som passar och jag blir generellt bara på dåligt humör när jag ska prova kläder. Så om några månader kanske jag förhoppningsvis kan börja handla kläder som normala människor igen.
Beslutet kom när jag ställde mig på vågen i morse och såg hur mycket jag gått upp i vikt på sistone, att det gått åt helt fel de senaste veckorna. Så nu blir det hårdhandskarna ett tag framöver, strunt samma att vi snart närmar oss jul med allt vad det innebär när kommer till mat och dryck. Mitt beslut är att i år skippa julbord, glögg, julöl och godis för att istället komma tillrätta med vikten. Det kommer fler jular och kanske kan jag då ta igen lite av det jag missar i år – om jag kommer fram till en lämplig strategi för att hålla allt på en rimlig nivå vill säga. Annars får jag hålla samma strikta nivå som i år även kommande jular, svårare än så är det inte – hur tråkigt det än må låta.

Sen kommer nästa steg i dieten, nämligen att det är dags att börja träna igen. Så fort ekonomin tillåter, ska jag köpa ett nytt gymkort och se till att återuppta regelbunden träning. Min arbetsgivare har ett frikostigt friskvårdsbidrag som jag tänkte utnyttja, men jag måste fortfarande lägga till pengar för att det ska räcka till ett årskort. Och det vore ju en skam att inte nyttja ett frikostigt friskvårdsbidrag när det finns och man verkligen behöver träningen. Det må så vara att det finns olika teorier när det kommer till om man går ner i vikt eller ej av träning, men min egen erfarenhet är att jag till viss del håller vikten i schack av att hålla igång fysiskt. Så målsättningen är att träna tre till fyra gånger i veckan igen, något som jag gjorde frekvent fram till för knappt ett år sedan. Då sade jag upp mitt gymkort för att utnyttja Trafikverkets friskvårdsbidrag, men hann aldrig innan jag blev uppsagd i början av januari. Sedan har ekonomin inte tillåtit att köpa ett gymkort medan jag varit arbetslös – men när jag nu börjat jobba igen är målsättningen att faktiskt kunna börja träna också.
Och det är inte bara vikten som gör att jag behöver träna, utan jag börjar känna att även konditionen blivit sämre sedan jag slutade träna. Tyvärr går det fort att förlora det man byggt upp med träningen, fortare än vad det tar att bygga upp en bra kondition. Sen ska jag inte påstå att jag hade en bra kondition medan jag tränade – men den var väsentligt mycket bättre än nu, när jag inte tränat på nästan ett år. Jag känner att jag inte orkar hålla samma tempo som för några månader sedan och att jag inte orkar hålla igång fysiskt på det sätt som jag skulle vilja. Så även det är en morot att komma igång med träningen igen.

Jag kan ibland avundas den kropp och den ämnesomsättning jag hade fram tills jag var i 25-årsåldern. Då kunde jag äta i princip vad jag ville och gick inte upp ett gram i vikt. Länge låg jag på en vikt på strax över 60 kilo trots att jag vräkte i mig mat och inte tänkte ett smack på vad jag åt – och än mindre tränade jag någonting överhuvudtaget. Men runt 25 hände något och jag har sedan dess haft allt svårare att hålla någon form av rimlig vikt. Och sedan jag var runt 30 har jag alltid vägt lite mer än vad jag egentligen borde göra – och merparten av övervikten har legat kring midjan, vilket är det absolut dummaste stället. Jag var länge nästintill underviktig och vägde som sagt runt 62 kilo trots en längd på 183 centimeter. Numera har jag gått upp alldeles för mycket, även om jag inte skulle vilja tillbaka till just vikten på dryga 60 kilo. Enligt läkarna bör jag ligga på runt 80 med min längd, så målet är förstås att komma i närheten av den vikten igen.