Allt roligt är antingen omoraliskt, olagligt eller fettbildande

Fram tills jag var i 30-årsåldern kunde jag äta och dricka i princip vad jag ville och gick inte upp i vikt. Jag vara snarare ”underviktig” och vägde bara drygt 60 kilo, trots att jag nog inte hade de allra bästa av matvanor. Men sedan jag passerade 30 har jag alltmer fått börja tänka på vad jag äter och har gått upp i vikt vid minsta åtanke på något onyttigt. Numera har jag ingen som helst ämnesomsättning och måste strikt tänka på vad jag stoppar i mig för att vikten inte ska skena iväg. Vilket inte alltid känns särskilt roligt, eftersom jag är väldigt svag för mat och dryck i alla dess former.
Sen är väl problemet för min del att jag inte klarar av att vara måttlig med saker och ting. Är det god mat, tar jag gärna en portion till, jag tar gärna en öl extra och har lite svårt att bara ta några få godisbitar när det finns. Sen är jag extra svag för mat som inte är den bästa gör midjemåttet – som till exempel pizza, hamburgare och annan fet mat. Helst ska det förstås även vara en god öl eller ett glas vin till maten också. Jag kan ibland avundas andra som kan njuta av en sallad och verkligen tycka att det är gott – för det klarar jag inte riktigt av. Det kanske inte är så att jag direkt ogillar grönsaker, men jag tycker att det är förbaskat tråkigt att äta. Detsamma gäller frukt; jag ogillar det inte, men tycker det är oändligt tråkigt att äta. Får jag däremot något jag verkligen tycker om kan jag med glädje äta precis hur mycket som helst.

Nu har jag ändå – trots allt – börjat tänka över hur mycket och vad jag äter och dricker, jag ska helt enkelt gå ner vikt och därmed basta! Jag har tänkt köra en period av tämligen hård återhållsamhet framöver. Jag ska köra ”en favorit i repris” och helt avstå från socker, alkohol och andra onyttigheter under en period framöver. Åtminstone oktober och november, sedan kanske jag syndar lite under december för att återgå till bantningskuren i januari. Det vore tråkigt att helt avstå från julmat, julgodis och julöl under hela december – inte minst själva julhelgen.
Visserligen har jag gått ner litegrann i vikt, men inte mer än ett par kilo. Och jag vill gärna att det ska gå aningen fortare. Nu har jag dessutom beställt den medicin som jag fått utskriven för att kunna går ner lite snabbare i vikt. Det är en medicin som tas i samband med måltid och som gör att tarmarna inte tar upp fett. Det finns även andra mediciner, men de är svåra att få tag på eftersom de skrivits ut lite för frikostigt som jag fattat det. Så jag håller mig till den jag fått utskriven tills vidare och hoppas på att den ska ge någorlunda effekt. Kombinerar jag det dessutom med att avstå från vissa onyttigheter under en period så kanske det kan ge ett bra resultat med tiden.

Trots allt börjar jag ledsna litegrann på att ha en massa extrakilon att släpa runt på hela tiden. Jag känner av höfter och rygg och blir snabbt trött när jag försöker hålla igång. För att inte tala om hur svårt det är att hitta kläder som passar. Skjortor och tröjor funkar, men byxor är desto svårare. Oftast sitter de bra längs benen, men midjan vill liksom inte riktigt samarbeta.
Så det vore verkligen skönt att bli av med de överflödiga kilon jag har kring midjan. Både för hälsans skull, men också för att så många saker skulle bli så väldigt mycket enklare. Det blir enklare att röra sig, enklare att hitta kläder och mindre jobbigt att hålla igång rent fysiskt. Bara den korta sträcka jag har att gå till jobbet från tunnelbanan – en promenad på cirka fem minuter – gör mig andfådd och ibland till och med lite svettig. Det känns verkligen inte roligt när jag vet hur kort sträcka det är – och hur begränsad man blir med alla kilon som hänger på kroppen.

Jag har länge sagt att jag även ska komma igång med träningen igen, bland annat för viktens skull. Alldeles för länge har jag kommit med olika undanflykter för att inte gå till gymmet, men jag har fortsatt betala på mitt gymkort varje månad. Vilket ju känns totalt onödigt när jag inte nyttjar kortet överhuvudtaget. Men nu ska jag komma igång en gång för alla och faktiskt köra träning några gånger i veckan. Målet tidigare har varit tre träningspass i veckan och det kommer vara målet även framledes. Jag har nu börjat planera in träningspass i kalendern för att ha så få undanflykter som möjligt till att gå till gymmet. Denna vecka har jag planerat in två träningspass, eftersom det är vad tiden kommer räcka till utifrån mina arbetstider. Förhoppningsvis kan jag få in fler pass med tiden, men två till tre gånger i veckan är målet med träningen – och har jag lyckats hålla det förut, ska det funka även framöver.
Sen har vi ett väldigt förmånligt friskvårdsbidrag på jobbet och det vore skamligt att inte utnyttja det. Vi får 3000 per kalenderår, vilket nästan täcker ett årskort på gymmet där jag går. Så min tanke är att efter årsskiftet och gå köpa ett gymkort för friskvårdsbidraget och sedan verkligen se till att nyttja kortet ordentligt.