Låt mat vara din medicin och medicin vara din mat

I morse var det så dags, det var dags för ett personligt besök hos en dietist. Jag har tidigare gått hos en dietist, men då i gruppsamtal och det tyckte jag aldrig gav någonting. För ett tag sedan var jag till läkaren och bad om hjälp med viktnedgång och hade väl hoppats på få hjälp av någon medicin eller liknande – men där sa läkaren nej, jag är helt enkelt för frisk för att få den typen av hjälp. Istället fick jag (återigen) remiss till en dietist och jag har hela tiden varit lite skeptisk till att gå dit – för att jag har inte sett vad det kan ge i slutändan. Trots allt är det så att jag vet ungefär vari mitt problem ligger, jag vet att jag måste bli mer måttlig med saker och ting, att jag måste börja äta mer frukt och grönt och hålla nere inte minst på sötsaker och öl. Jag vet också att man rekommenderar att lite mindre portioner men istället äta lite oftare. Och jag har verkligen försökt, tro mig! Jag har verkligen försökt att hålla nere på onyttigheterna för att istället få i mig mer frukt och grönt. Och småäta är jag redan ett proffs på, det är väl bara det att jag äter fel saker. Dessutom håller en diet sällan särskilt länge, utan efter ett tag glider jag tillbaka till gamla mönster och vanor igen. Så något behöver jag göra för att hålla i och hålla ut vad gäller dieterna, för att helt enkelt ha tålamodet att klara mig igenom det hela och slutligen gå ner i vikt så mycket som jag faktiskt behöver. Jag har kollat mitt BMI och ligger inte hiskeligt mycket över de rekommenderade värdena, men visst behöver jag gå ner – allt annat är ren och skär lögn.
Och jag vet inte om jag blev så mycket klokare efter besöket hos dietisten i morse. Vi pratade mycket om sådant jag redan vet, att jag ska äta mer frukt och grönt, vara mer måttlig med saker och ting och en hel del andra saker. Däremot tyckte dietisten att jag inte bara äter fel saker – utan jag äter för oregelbundet också. Vilket naturligtvis ligger i sakens natur när jag jobbar skift, då blir det måltider på udda tider. Nu ska jag försöka övergå till att äta mer regelbundet, på fasta tider mina arbetstider till trots. För som jag äter i dagsläget är enligt dietisten för lite och kroppen går då in i ”svältläge” eftersom den inte vet när det blir mat nästa gång. Då lagrar den energi i form av fett från de måltider man äter – och slutresultatet blir att man blir överviktig. Nu ska jag ge det hela en chans och börja äta mer regelbundet på fasta tider, så gott det nu går mina arbetstider till trots. Jag får sluta småäta på det sätt jag gör och istället äta riktiga måltider, såsom frukost, lunch och middag.

Nästa steg blir i alla fall att börja röra på sig efter årsskiftet, då friskvårdsbidraget höjs från 3.000 till 4.000 kronor hos min arbetsgivare. Kommande år skall bidraget gå till ett gymkort hade jag tänkt och sedan ska jag försöka börja träna regelbundet. Vilken kedja det blir vet jag inte än, tidigare har jag gått till Friskis & Svettis och varit väldig nöjd – inte minst för att man kunnat delta i gruppträningar och liknande – och inte ”bara” gå till gymmet. Om det blir Friskis igen återstår att se, jag ska titta lite på vilka kedjor som finns i närheten av jobbet också tänkte jag. Ibland kan det vara fördelaktigt att kunna gå och träna i direkt anslutning till jobbet, antingen innan ett kvälls- eller nattpass eller efter ett dagpass. Men sen vill det till att det finns anläggningar att gå till när man är ledig, jag vill inte behöva åka ända till jobbet för att träna utan vill ha en anläggning nära hemmet också. Slutligen beror det förstås även på priset, jag vill inte betala hur mycket som helst för ett gymkort. Även om jobbet betalar en stor del av gymkortet, så finns det en gräns för hur mycket jag är villig att betala utöver vad friskvårdsbidraget täcker.
Man får erkänna att arbetsgivarna de senaste decennierna insett det där med erbjuda sina anställda bra villkor utöver löner och liknande villkor. Om jag – när jag började jobba i mitten av 90-talet – begärt att min arbetsgivare skulle stå för vad jag gjorde på min fritid, hade man förmodligen tyckt att jag var dum hela huvudet. Idag mer eller mindre tävlar arbetsgivarna om att erbjuda diverse förmåner som friskvårdsbidrag och en hel del annat för att personalen ska må bra. PostNord har i alla fall tidigare erbjudit sina medarbetare bidrag för att få barn på ”konstgjord väg” ifall man inte kan få det på naturlig väg, Sjöfartsverket erbjuder frikostiga bidrag för att vidareutbilda sig – och varje arbetsgivare med någorlunda självaktning erbjuder mer eller mindre frikostiga friskvårdsbidrag.

Sedan är vi inne i helt fel del av året för att tänka på det där med dieter och viktnedgång. Jag har i alla fall ett par julbord inplanerade under december och till det kommer den julmat man äter hemma – liksom glögg, julöl, julgodis och fikabröd. Men det finns å andra sidan inga ”bra” perioder att ta tag i en diet. Framåt våren har man uteserveringar som ploppar upp med allt vad det innebär – och de frestelserna håller i sig över sommaren. Så kommer midsommar och sommarsemester med allt vad det innebär i form av god mat och dryck. Sen är det ett litet glapp på höstkanten innan man kommer in i julruschen igen med julbord, dryck och godis. Så visst är det svårt att få dieterna att fungera under året, det uppstår ständigt en massa frestelser som är svåra att motstå. Är det inte påsk, så är det midsommar, jul, nyår eller sommarsemester. Så det gäller hålla tungan rätt i munnen – bokstavligt talat – och inte låta sig frestas av allt som dyker upp under året. Det känns som att det är ganska så lätt att hålla en diet till vardags, men så fort storhelgerna kommer blir det desto svårare. Och det tror jag att de allra flesta av oss håller med om, när det är något extra – då vill man också unna sig gott vad gäller mat och dryck. Sen behöver man inte äta julbord varje dag under december månad, men de gånger man ändå äter julmat är inte bra för midjemåttet. För att inte tala om nyår med champagne och supéer som ska intas.
Så jag skulle nog säga att det aldrig är rätt period för att banta, oavsett tid på året. För när vi än pekar ut en period i kalendern, så är det alltid något som kommer i vägen för en diet. Egentligen borde man bara bita i det sura äpplet och ta tag i det hela, men det är lättare sagt än gjort. För många med mer självdisciplin än vad jag har, så finns det nog inga dåliga perioder för att gå ner i vikt. Men för en annan – som totalt saknar allt vad självdisciplin vill heta – så är hela året ett gytter av dåliga perioder för att banta. Det är som att sluta röka eller sluta dricka kaffe – den som inte varit fast i ett beroende eller en djupt ingrodd vana kan inte förstå hur det är att sluta eller vänja sig om med något. Många tänker säkert något i stil med att ”äh, det är väl bara att börja äta annorlunda” – men det är faktiskt inte bara att lägga om sina vanor hur som helst. Åtminstone inte för alla av oss.