Jag försöker utveckla en livsstil som inte kräver min närvaro

Så är det dags igen, dags att försöka lägga om livsstil och vanor en gång för alla. Sakta har jag börjat känna att detta funkar inte, jag måste hitta en livsstil som faktiskt funkar i längden rent hälsomässigt. Jag har en tendens att inte vara särskilt måttlig med saker och ting, framförallt sådant jag tycker väldigt mycket om. Snarare är det tvärtom, jag är oerhört omåttlig med saker och ting och det funkar liksom inte riktigt i längden. Dit kan man räkna alltifrån god mat till alkohol och sötsaker. Jag kan liksom inte bara ta en bit godis, en kaka, en öl och så vidare – utan det blir liksom oftast väsentligt mycket mer än så. Och rent viktmässigt är det liksom inte riktigt hållbart i längden, det måste jag bara inse – vikten är ju sedan intimt sammanbunden med hälsan, inte minst när man inte är särskilt ung längre.
Eftersom jag nu inte klarar av att vara måttlig med vissa saker, har jag länge övervägt olika strategier för att komma tillrätta med vikten. Men i slutändan har jag kommit fram till en benhård strategi, det är liksom lika bra eftersom ingenting annat fungerar. Så mitt beslut har landat i att helt sluta med saker som alkohol, godis och andra sötsaker – liksom givetvis snabbmat och annat onyttigt. Nu är visserligen inte snabbmat mitt största bekymmer, pizza äter jag kanske någon gång per kvartal. Hamburgare blir det lite oftare, men det är å andra sidan inte fullt lika onyttigt som pizza. Om man inte går på ställen som McDonalds eller liknande – men det gör jag i princip aldrig.

Under den kommande veckan ska jag även ta kontakt med vårdcentralen för att se om det finns något de kan göra för att hjälpa kroppen på traven för att gå ner i vikt. Jag fick ju Orlistat utskrivet för ett tag sedan, men orkade inte med biverkningarna. Jag fick bokstavligen springa på toaletten hela tiden – och det var många gånger man inte hann dit i tid. Ja, resten förstår ni ju själva – det gick liksom inte att ha det på det sättet. Så jag gav upp och slutade helt enkelt med medicinen, det funkade inte i långa loppet. Jag gick visserligen ner i vikt, men det var heller inte så mycket som jag hade hoppats på. Det gick rätt fort med viktnedgången i början, men stannade den liksom upp och jag gick inte ned något mer.
Nu får vi se om det finns något annat vårdcentralen kan göra. Jag är dåligt insatt i vilka läkemedel som finns, jag vet bara att Orlistat inte är det enda på marknaden. I annat fall får man överväga lösningar som Viktväktarna eller liknande, det finns ju trots allt effektiva sätt att gå ner i vikt bara man bestämt sig för det. Och det är i första hand vikten jag vill komma åt, det är alldeles för många extra kilon jag släpar runt på just nu.

Jag gjorde ett försök att gå till en dietist i höstas, men tyckte inte att det gav särskilt mycket. Hon hade någon konstig idé om sex mål mat om dagen – vilket är väsentligt mycket mer än vad jag äter idag. Jag äter som mest tre mål mat om dagen, lite beroende på när jag vaknar på morgonen. Något jag tycker är alldeles lagom och känner inte att jag vill äta mer eller oftare än så. Visserligen var dietisten idé inte att man skulle äta några stora mål varje gång, utan det var frukost, lunch och middag för att sedan ta ett mellanmål däremellan – och avsluta dagen med lätt kvällsmat. Men jag känner inte att det är något för mig, utan jag försöker hålla mig till två till tre lite mindre mål om dagen, vilket känns alldeles lagom. Oftast brukar jag lyssna på vad vårdpersonalen säger, men denna gång väljer jag faktiskt att inte göra det. Jag säger inte att jag vet bättre än en dietist, men jag tänker inte börja äta mer för att försöka gå ner i vikt – jag får det helt enkelt inte att gå ihop.
Genom åren har jag fått inpräntat i skallen att man inte ska gå och småäta om man vill gå ner i vikt, men det är just vad det känns som att den här dietisten förespråkar. Nu har jag inte testat metoden med sex mål om dagen, så jag kanske inte kaxigt ska vidhålla att jag inte tror på det. Men det låter oerhört drastiskt att äta så mycket om målet är att gå ner i vikt. Vet inte om någon annan håller med mig om det?!

Nu får vi se hur länge detta håller, jag har inte satt något slutdatum på min nya livsstil utan tänker att jag kör på tillsvidare. Mitt stora problem i sammanhanget är att jag inte är så road av frukt och grönsaker, jag tycker helt enkelt att det är oerhört tråkigt att äta sådant – samtidigt som jag vet att det vore bra om jag kunde äta mer just av frukt och grönt. Det skulle göra ganska mycket i min kamp mot övervikten om jag kunde få i mig just grönsaker. Men kanske kan jag lära mig, jag vet inte. De enda gånger jag tycker det är riktigt gott med grönsaker, det är om det är en del av grytor och liknande. Så det är faktiskt riktigt synd, med tanke på att jag borde äta mer sådant.
Jag brukar ha dåligt tålamod när det kommer till dieter och att försöka hålla mig till en viss livsstil. Framförallt när det kommer till att ta bort så mycket av det roliga i tillvaron, hur tragiskt det än må låta. För visst är det lite tragiskt att man så frälst vid alkohol och socker, att man tycker att det är bland de stora njutningsämnena i livet?! Men det är väl just på dessa punkter jag tänker att jag ska vänja mig av med mina ovanor och kanske med tiden bli mer måttfull. Kanske kan jag så småningom återgå till att kunna ta en öl, kaka eller godisbit här och där men göra det med måtta.

Det krävs inte bara att jag nu bantar rejält för att få bort min överflödiga kilon – det krävs även en förändring i levnadsvanorna för att med tiden behålla min vikt när jag gått ner så pass mycket som jag vill göra. Jag måste ha någon form av strategi att bibehålla min målvikt när jag väl nått den. Målet är att hamna mellan 80 och 85 kilo och sedan stanna där. Ger jag mig fanken på det, kommer jag att nå min målvikt – men frågan är hur jag ska behålla den. Jag kan ju inte återgå till den livsstil jag haft på senare år, då är jag snart tillbaka på min nuvarande vikt igen. Det är så det blivit på senare år när jag gått på diet; så fort jag avslutat dieten, har jag snart varit tillbaka på min ursprungsvikt igen. Så jag behöver verkligen hitta en hållbar strategi att behålla vikten när jag väl har nått den – något som är svårare än att nå den har jag en känsla av.
Men tanken är att jag ska försöka vänja om mig och med tiden kunna ha ett sundare förhållande till socker och alkohol. Även om jag varken lider av sockerberoende eller alkoholism, så finns det mer eller mindre sunda förhållningssätt till dessa två ämnen. Det kan bli lite för mycket utan att man egentligen har ett problem eller beroende.

Och jag ser fram emot att kunna komma i kläderna utan några som helst problem igen! Det är ett av de stora bekymren just nu, att jag inte kommer i kläderna på ett smidigt sätt. Ingenting sitter riktigt bra och jag har ett väldigt problem när jag ska köpa nya kläder, att hitta kläder som verkligen passar. Skjortorna stramar åt kring magen och byxorna är svåra att knäppa i midjan. Så förhoppningsvis kommer jag bara inom loppet av några månader komma i de kläder jag har utan att behöva anstränga mig särskilt mycket. Det är åtminstone målsättningen och förhoppningen – även om jag har ett bra tag kvar innan jag nått dit. Men jag behöver inte nå min målvikt för att komma i mina kläder, utan där snackar vi inte alltför många kilon innan kläderna sitter som de ska.
Men det ska bli skönt att kunna köpa kläder som man faktiskt får att sitta, som faktiskt passar. För det är svårt att hitta kläder som mitt midjemått är just nu. Och det är något som känns ganska frustrerande, jag har svårt att förlika mig med att det är så svårt att hitta passande kläder som det är idag. Men nu har jag gett mig fasen på att det ska funka med tiden och att det ska bli lättare inom bara några månader.