Andra dagen på en diet är alltid enklare än den första, för då har du redan slutat

Nu är det äntligen på gång med en tid hos en dietist och denna gång verkar det dessutom bli av. Jag hade en tid i slutet av augusti, men den blev inställd då dietisten blev sjuk. Och sådant kan ju hända, så det är inget jag säger särskilt mycket om. Men nu är jag med i en grupp som ska träffa en dietist vid några tillfällen under hösten. Och det känns riktigt bra, äntligen kanske jag kan komma igång med dieten och faktiskt gå ner i vikt en gång för alla. Förhoppningsvis kan man få lite handfasta tips avseende hur man går ner och sedan faktiskt bibehåller sin målvikt. Jag har egentligen inga jätteproblem att gå ner i viket, problemet är att sedan bibehålla vikten när man väl gått ner. Men det gäller givetvis också att ha tålamod och ork att hålla dieten för att gå ner alla de kilon som behövs. Och även där har vi ett problem, det måste jag erkänna. Det är ganska många kilon som ska bort, så viktnedgången är inget man ordnar i en handvändning – utan det gäller att ha tålamod att stå ut så länge som det behövs.
Min förra vända av diet gick jag ned väldigt många kilon och rasade cirka 11 kilo, vilket ju var jättebra, Men sedan har jag glidit tillbaka i gamla vanor och gått upp det mesta av de kilona igen. Och det är just sådant jag behöver ha koll på, för det gäller som sagt inte bara att gå ner – utan vikten ska behållas också. Jag var riktigt less på att gå på diet sist jag gjorde det, det var en väldig lättnad när jag bestämde mig för att ta en paus för ett tag. Den pausen pågår fortfarande och jag hoppas nu på lite handfasta tips från dietisten så man kanske kan fortsätta med dieten tills man faktiskt når den vikt man vill ha.

Jag är nu ganska less på de extrakilon som samlats kring midjan, som är i vägen och för det så svårt att hitta kläder som passar. Byxor är svårast, de passar oftast kring benen medan de inte passar alls i midjan – eller tvärtom. Skjortor och tröjor är lite lättare att hitta passande storlekar. Men jag blir ofta på dåligt humör när jag ska prova kläder och hoppas på att hitta något som passar. För det är verkligen inte helt lätt på något vis – och ofta hittar jag snygga plagg som sedan inte passar överhuvudtaget. Det är så frustrerande, så nu hoppas jag att detta lilla bekymmer blir enklare så småningom i och med att midjemåttet (förhoppningsvis) minskar.

Så måste jag komma igång med träningen igen, något som jag slarvat extremt mycket med de senaste månaderna. Nu måste jag hålla upp ett par veckor i och med min operation, men efter det ska jag fasen få struktur även på träningen igen. Nu har jag dessutom ett frikostigt friskvårdsbidrag att utnyttja, så det vore ju skam att inte göra det. Jag har hittills betalat mitt gymkort ur egen ficka, men nu tänkte jag nyttja fiskvårdsbidraget till det. Det sparar trots allt några hundralappar varje månad om man gör på det viset. Och det är ju en skam att inte utnyttja en så pass förmånlig förmån när den faktiskt finns.
Jag brukar tänka på när jag började jobba på 90-talet, då hade ju cheferna tittat på en som om man var dum i huvudet om man begärde att arbetsgivaren skulle betala för vad jag gjorde på fritiden. Men idag har arbetsgivarna börjat fatta att det lönar sig i längden att betala för vissa saker för sina anställda, att en välmående personal lönar sig i längden. Betalar man för exempelvis friskvård så och uppmuntrar personalen att röra på sig och ta hand om sig, minskar sjukskrivningarna och folk mår bättre. Numera tävlar nästan arbetsgivarna om vilka som ger de bästa förmånerna.
Och som anställd väljer jag själv i större utsträckning en arbetsgivare som verkligen tar hand om sina anställda. En arbetsgivare som tar hand om sina anställda har större chans att behålla dem i långa loppet. Sådan är i alla fall jag, inte minst när det kommer till vad som finns i friskvårdsbidrag och liknande.

Dietisten går jag hos via landstinget, så det kostar som ett vanligt läkarbesök och med tiden kommer jag utnyttja friskvårdsbidraget, vilket gör att jag kommer kunna gå in för min nya livsstil mer eller mindre gratis. Vilket är otroligt förmånligt, det måste man ju säga. Det finns otroligt mycket hjälp man kan få bara man är lite om sig och kring sig med saker och ting. Vi är trots allt ganska lyckligt lottade i Sverige med sådana saker – bland annat. Vi är så bortskämda att vi inte fattar hur bra vi har det alla gånger. Jag tror inte dessa fördelar finns i särskilt många länder, utan vi är nog ganska unika i trygga i Sverige.
Till råga på allt, betalar min arbetsgivare för läkarbesöken så jag behöver inte betala den delen heller. Jag måste ligga ute med pengarna, men kan lämna in kvittot så kommer pengarna på nästa lön. Det är inte alla arbetsgivare som erbjuder sådant, men vissa gör det.

Så jag ser ingen anledning till att inte ta tillvara på dessa förmåner och faktiskt ändra livsstil. Ju äldre jag blivit, ju viktigare har det blivit att börja ta hand om sig för att hålla sig frisk. Jag har mer och mer börjat tänka på min hälsa och insett hur viktigt det trots allt är att hålla sig frisk. Om några år fyller jag 50 och jag har statistiskt sett levt mer än halva mitt liv. Och jag vill hålla kvar vid det livet så länge som möjligt, det vore så dumt om det avslutades i förtid bara för att jag inte tagit hand om mig som man ska göra.