Jag har dagar i alla färger – inte bara grå

Allt blir till sist vardag och samma sak gäller att gå hemma och inte göra så värst mycket. Men jag har fortfarande en trivsam vardag, som jag ändå gärna skulle behålla om det gick att lösa rent ekonomiskt. Hade jag kunnat leva på bloggen, mitt skrivande och filminspelningarna, då hade det faktiskt varit ett alternativ att ha denna vardag. Jag är hemma mycket, kan lägga upp mina egna tider och göra sådant som jag verkligen tycker är roligt. Jag har börjat bygga upp en vardag kring det som just nu är mina huvudsakliga sysselsättningar – som att skriva och filma. Jag kliver upp i skaplig tid på morgonen, äter frukost, lunch och middag och däremellan sitter jag skriver och sköter min firma. Om jag inte är på filminspelning eller anställningsintervju vill säga, för jag lämnar faktiskt lägenheten med jämna mellanrum – jag sitter inte hemma på heltid.
Det går en hel del kaffe och samlas en hel del disk när man är hemma på det vis som jag är just nu. I normala fall dricker vi kaffe till frukosten på morgonen och sedan ibland på kvällen. Annars inmundigas det mesta kaffet under dagen på jobbet. Men jag kan dricka 3-4 koppar om dagen, vilket gör att det kan gå en hel del kaffe när man går hemma hela dagar. Vi gör matlådor som även jag kan ta av till lunch de dagar jag äter tidig frukost. Och så blir det tämligen ofta, även om det inte sker varje dag.

Visst är det skönt att kunna vara hemma så mycket, visst är det skönt att kunna ägna sig på heltid åt en massa roliga saker. Och hade jag kunna leva på bloggen, skrivandet och filmandet hade jag som sagt verkligen gärna gjort det. Men det går inte tyvärr, dessa ting arrenderar inte de inkomsterna att det går att leva på dem. För visst vill man helst ha en egen inkomst, självklart vill man kunna försörja sig själv och inte ligga samhället till last. Även om jag skulle får bortåt 30.000 i A-kassa, så skulle jag hellre tjäna ihop de pengarna själv än att leva på andra. Ingen hade varit gladare än jag om jag kunnat tjäna ihop de pengarna genom min privata firma, men man måste vara lite realist också – vissa saker går det helt enkelt inte att göra sig ett levebröd på. Så jag får passa på att njuta nu medan jag kan kombinera dessa saker med att söka jobb.
Även om jag springer på en hel del filminspelningar just nu, så drar de oftast inte in särskilt stora summor pengar. Arvodet går normalt inte att leva på, även om man tar alla inspelningar man kan få – så som jag gör just nu. Jag håller igång och skriver och filmar och de små inkomster jag får på detta är trots allt ett bra tillskott till ekonomin just nu. Bloggen i sig är inget annat än en hobbyverksamhet som det är idag. De pengar jag får in på bloggen täcker knappt det utgifter jag har på den. Så att en dag kunna ha sådana inkomster på bloggen att de ens är kännbara är nog rentav orealistiskt. Detsamma gäller inkomsterna på filmandet – jag täcker mina utgifter och lite till, men leva på det går inte.

Jag förstår dock att det finns personer som gärna fuskar till sig bidrag och går hemma eller ägnar sig åt annat än att arbeta. Det är en behaglig tillvaro på många sätt att inte ha så många förpliktelser. Sen har jag svårt att förstå det, men det är en hel annan sak. Jag har svårt att förstå att man hellre går hemma på bidrag än att man jobbar och gör rätt för sig – framförallt att man försätter i sig en situation där man riskerar att faktiskt åka dit och bli återbetalningsskyldig. Då är i alla fall jag själv hellre självförsörjande med en egen inkomst som jag får in på ärligt vis.
Sen har ju högern fått dille på att jaga bidragsfuskare och att folk går hemma på bidrag för att det är bekvämare än att ha ett arbete att gå till. Själv väljer jag att tro att de allra flesta faktiskt vill ha ett jobb att gå till snarare än att gå hemma på bidrag. Jag kan tycka att man ibland går lite väl långt i jakten på bidragsfuskare – även om man naturligtvis ska försöka komma åt fuskare, så ska man inte straffa oss som är ärliga och inte vill något hellre än att komma ut i arbetslivet så fort som möjligt.