Många stressas av att tvingas skrapa ihop pengar till lugnande medel

Jag har nyligen betat av en ganska fullbokad vecka och just påbörjat nästa vecka i ungefär samma tempo, med saker inbokade i princip varje dag. Ja, ni vet – det kostar att ligga på topp! Inte minst ägnar jag mig åt allt som hör ihop med att faktiskt vara arbetssökande. Jag går all in och söker verkligen alla jobb jag bara kan hitta, sedan är det mycket administration kring att vara arbetssökande. Jag har vid det här laget ansökt om de tre privata försäkringar jag har och som aktiveras vid ofrivillig arbetslöshet. Det är en hel del papper och intyg som behövs och en ansökning måste jag vänta med tills jag fått min ansökan om A-kassa godkänd, så att jag kan intyga att jag går på just A-kassa. Men det är så pass mycket pengar det handlar om när det kommer till dessa försäkringar, så jag känner mig verkligen manad att lägga energi på detta. Så har jag skickat in alla handlingar som krävs för att få A-kassa – och där går jag nu och väntar på att man ska behandla min ansökan. Jag håller tummarna att det hinner bli klart i bra tid, så att jag får mina pengar i slutet av februari.
Förra veckan hade jag mycket inplanerat i form av anställningsintervjuer och liknande, nu går jag förstås i väntans tider och väntar på att få någon form av besked efter dessa intervjuer. Så det är mycket väntan förknippad med att vara arbetssökande; väntan på A-kassa, väntan på besked från försäkringsbolag, väntan på pengar – liksom väntan på besked i rekryteringsprocesser. Man hinner tänka mycket när man går hemma och väntar på besked i dessa evinnerliga rekryteringar. Hur lång tid är det rimligt att det tar innan man får besked? Gjorde jag bort mig på intervjun? Ja, ni som varit i samma sits vet säkerligen hur tankarna går. Söker man jobb bara för att man vill byta jobb, så är det kanske ingen katastrof att bli nobbad i en rekryteringsprocess. Men är man arbetssökande, då är man lite mer angelägen om att det går bra och att man gör bra ifrån sig på intervjuerna. Det blir liksom en större besvikelse ifall det inte går vägen i en rekrytering eftersom mer står på spel.

Den nu kommande veckan kommer fyllas av fortsatt jobbsökande förstås, men också en del filmande. Jag har fått en del filminspelningar vilket är oerhört roligt. Det ger lite mer pengar i kassan och dessutom har jag något att göra om dagarna, vilket kan vara en bristvara annars när man går hemma hela dagarna. Nästa sak jag nu väntar på är att ansökningstiden ska gå ut för de jobb jag sökt på sistone, för att se om jag kallas till fler intervjuer. Så länge jag inte får några besked, så fortsätter jag glatt att söka andra jobb – och jag håller strikt koll på olika hemsidor för att hitta nya jobb som annonseras ut. Jag söker verkligen inte allt jag kan få, utan är fortfarande lite selektiv och söker i första hand jobb som känns lockande av olika anledningar. Men det är ganska många jobb ändå som jag söker, så jag tror att jag ska uppfylla Arbetsförmedlingens krav på antal sökta jobb. Det är först när jag inte hittar andra jobb som jag kommer att sänka ribban och söka även jobb som jag är överkvalificerad för. Dock får jag inse att det inte är många jobb som kommer ut hos Arbetsförmedlingen som intresserar mig, jag tror faktiskt att jag aldrig fått ett jobb den vägen – och då har jag bytt jobb ett stort antal gånger genom åren.
Sen får man inse att det aldrig är roligt när man får nobben i rekryteringsprocess, oavsett om man är arbetssökande eller söker för att man vill byta jobb – och även om det är ett jobb som man kanske inte är särskilt intresserad av. På något vis känns det alltid bättre om man själv är den som tackar nej till en anställning för att man inte är intresserad – eller ännu hellre för att man fått ett annat erbjudande. Nu skulle jag visserligen inte våga tacka nej till ett jobb så länge jag är arbetssökande. Risken är stor att det blir strul Arbetsförmedlingen och A-kassan om jag gör så. Då är det bättre att tacka ja till ett jobb och sedan söka sig vidare.

Men det är minst sagt mer att göra än jag nog tänkt mig när det kommer till att vara arbetssökande. Inte minst så är i början, när man ska skriva in sig på olika ställen såsom Arbetsförmedling, A-kassa och liknande – och som sagt har jag också mina försäkringar där jag ska ansöka om ersättning. Däremellan ska man hinna få iväg ansökningar för de jobb man hittar, förhoppningsvis jobba lite extra och så har jag min firma som jag ska administrera med bokföring och allt annat som hör till att vara egenföretagare. Så det är en hel del pappersarbete att knåpa med och jag blir definitivt inte uttråkad, när jag som sagt har allt detta att pyssla. När jag väl fått igenom min ansökan om A-kassa och ansökningar om försäkringar, så blir givetvis bördan av allt pappersarbete lite lättare att bära. Då jag har gjort det värsta och kan fokusera på att söka jobb och jobba extra när tillfälle ges. Frågar ni mig, är det en viktig del när man är arbetssökande att just jobba extra emellanåt. Det ger lite extrapengar i kassan och gör också att man håller kontakt med arbetsmarknaden. Så slipper man – förstås – gå på bidrag hela tiden, utan får faktiskt ihop en egen inkomst som sedan beskattas och kommer vår gemensamma skattkista till gagn.
Jo, tro det eller ej – men ibland känner jag mig faktiskt lite stressad när det är så mycket att ta itu med! Jag har nog inte sett en semestertillvaro framför mig, men stundtals har det varit mer att knåpa med än jag nog föreställt mig innan. Åtminstone så här till en början – bara ansökan om A-kassa tog mig ett antal timmar att fylla i och detsamma gällde när jag skrev in mig på Arbetsförmedlingen. Vårat lilla hemmakontor har varit välanvänt sedan jag kom efter sista arbetsdagen, jag har ägnat mycket tid vid datorn och är glad att jag har både dator och skrivare så att jag verkligen kan ordna med allt.

Sen är jag fullt medveten om att tillvaron inte ser likadan ut för alla arbetssökande. Alla har kanske inte möjlighet att jobba extra, alla kanske inte hittar så många jobb att söka som jag har hittat hittills. Att ha tre anställningsintervjuer inom loppet av en dryg vecka är givetvis inte alla förunnat. Det är verkligen inte alla som har en firma att ägna sig åt och som kan ge lite extrainkomster när man är arbetssökande. Så ja, jag har det trots allt tämligen förspänt på flera punkter. Får jag vara lite egoistisk, så hoppas jag förstås att det fortsätter på den inslagna vägen – framförallt att jag fortsätter att kallas till intervjuer och med tiden också får ett jobb att gå till, men också att jag kan fortsätta jobba extra och därmed dryga ut min A-kassa på ett effektivt sätt. Jag önskar bara att det kunde vara lika för alla, att alla kunde ha det lika förspänt som jag har det. Men tyvärr kan tillvaron vara oerhört tuff som arbetssökande och det kan för många ta väldigt lång tid mellan de tillfällen man exempelvis kallas på en intervju. På alla håll, inte minst på mindre orter, är konkurrensen stenhård även om timvikariat och det kan till och med vara svårt att få ett extrajobb.
Jag är glad som faktiskt alltid har haft jobb, jag kan lätt räkna de veckor jag gått arbetslös genom åren. Men så har jag heller inte varit kräsen, utan sökt de jobb som funnits till hands och hoppat på de chanser jag fått. Jag är av den bestämda uppfattningen att man får söka de jobb som finns, inte minst som arbetssökande. Det är väl möjligen här i storstadsregionerna som man kan vara lite kräsen och sålla bland de jobb som läggs ut, men på mindre orter där utbudet på jobb är mer begränsat, kan man inte vara så kräsen tyvärr.

Och det säger väl en del om mitt jobbsökande också, just att jag har så fullspäckat schema. Jag söker väldigt brett, söker jobb som jag kanske inte tänkt mig från början och som säkerligen kan vara väldigt tuffa i många bemärkelser. Jag ligger i och kontaktar arbetsgivare när jag inte fått något besked och jag läser platsannonserna flera gånger per dag. Så situationen blir ju vad man gör den till i viss mån också, det funkar kanske inte alltid att bara gå hemma och vänta på besked efter en intervju, utan man kanske också får ligga på lite och jaga de rekryterande arbetsgivarna litegrann. Jag kan villigt erkänna att det var länge sedan min kalender varit så fullklottrad med saker, som den varit den senaste tiden – jag har haft saker inbokade mer eller mindre varje dag. Kanske inte alltid just intervjuer, men många andra saker har bokats in och tiden flyter på i en rasande fart.
Sen ska förstås vardagen fungera även i övrigt, så är det ju. Jag har haft tandläkarbesök, middagar, och familjesammankomster inplanerade också det gångna veckorna – liksom att man ska hinna med att handla, städa, tvätta, laga mat och allt annat om hör vardagen till. Nu är vi ju två här hemma som kan hjälpas åt med vardagssysslorna, men jag försöker vara den som gör lite mer eftersom jag är den som trots allt har mest tid. Trots den fullklottrade kalendern, så jobbar jag inte heltid för tillfället och kan göra lite mer här hemma.