Livet är inte det värsta man har och snart är kaffet klart

Kaffeångorna ligger som en dimma över Lützen, radion står på från tidig morgon till sen kväll och tidningarna ligger sönderlästa på köksbordet. Ungefär sådan är miljön här hemma under de dagar jag går hemma och inte har ett jobb eller en filminspelning att gå till. Den här veckan har varit lite halvlugn, jag har haft en del inplanerat men kunnat göra vissa saker hemifrån. Men jag har haft något i princip varje dag och det har varit skönt att ha lite uppbokat, så man får tiden att gå. Ibland undrar jag om jag helt enkelt skulle ha tid att gå till ett arbete med tanke på hur fullbokad jag är som arbetssökande. Vad har jag då gjort denna vecka när jag varit så upptagen? Jag började med anställningsintervju över Skype i måndags morse. Jag var uppe tidigt för att hinna med intervjun, som sedan tog nästan två timmar eftersom den inkluderade ett säkerhetssamtal. Jag pillade sedan med lite annat som har med arbetssökande att göra innan jag däckade i soffan på kvällen. Tisdag till onsdag var jag hundvakt och hade även andra saker inplanerade – så hunden fick vara lite ensam hemma några stunder. På tisdagen var jag till tandläkaren och onsdagen väntade ett uppföljningssamtal med Arbetsförmedlingen. I torsdags var det dags för en kortare filminspelning, vilket gjorde att jag kom utanför dörren litegrann. Fredag var det dags för veckans andra anställningsintervju för att sedan bege sig hem till svärföräldrarna för middag.
Igår var enda dagen utan något inplanerat, så det blev sovmorgon och lite vila. Idag ringde klockan tämligen tidigt – och jag begav mig sedan till en kyrka och en gudstjänst för första gången sedan jag konfirmationsläste för över 30 år sedan. I normala fall går jag bara i kyrkan på bröllop, dop och begravningar – det vill säga inte särskilt ofta. Vi är inte nämnvärt kyrkliga i familjen och själv är jag inte det minsta troende, så därmed blir det inte många kyrkobesök. Men nu skulle en släkting prästvigas och självklart gick jag dit – för sådant kan man ju inte missa!

Det är verkligen svårt att få tiden att räcka till som arbetssökande och hinna med allt som ska hinnas med, inte minst när man dessutom jobbar lite extra här och där – som jag gör med mina filminspelningar. Just nu väntar jag också på att det ska bli klart med timvikariatet som jag ordnade med redan i början av min arbetslöshet. Det är fortfarande en del kvar att fixa med innan jag kan börja jobba, men jag hoppas att allt snart är klart så jag kan dra in lite extrapengar. Och det där med att ansöka om A-kassa är verkligen inte det lättaste, det är otroligt många uppgifter som ska fyllas i och lämnas in. Jag har under veckan lagt oerhört mycket tid på min ansökan för att få med allt. Man vill ha uppgifter om min uppsägning, mina tidigare anställningar, mitt företag och hur mycket tid jag lägger på det, hur mycket jag jobbar under min arbetslöshet och så vidare, och så vidare. Det är första gången jag ansöker om A-kassa och jag är helt ovan vid att det är så otroligt mycket som ska fixas. I ärlighetens namn trodde jag inte att det skulle vara så krångligt. Jag förstår att det är för att undvika fusk som man har detta krångel, men stundtals kändes det lite övermäktigt under den gångna veckan. Nu har jag i alla fall skickat in alla uppgifter, liksom givit Skatteförvaltningen en fullmakt att lämna ut alla ekonomiska uppgifter om mitt företag. Det är inga stora inkomster jag har på min firma, men det ska ändå finnas med i min ansökan om A-kassa.
Nåja, trots allt har vi det väldigt förspänt i Sverige när det kommer till att få hjälp om något oförutsett inträffar i vardagen, som till exempel sjukdom eller arbetslöshet. Blir man sjuk finns sjukpenning att få och blir man arbetslös får man A-kassa, det är långt ifrån alla länder som har det så förspänt. Och även om det inte är så stora summor man får, så behöver man åtminstone inte gå ifrån hus och hem ifall man blir arbetslös eller sjuk. Så jag ska väl egentligen inte klaga över allt krångel för att ansöka om A-kassa, för det är klart att vi ska undvika så långt det går att folk fuskar.

Sen har jag tagit tag i att kontakta de försäkringsbolag där jag har olika försäkringar som täcker diverse utgifter ifall jag blir långtidssjukskriven eller arbetslös. Karensen på respektive försäkring är 30 dagar, men sedan har jag rätt till ersättning om jag inte är helt felaktigt påläst. Det ironiska är att jag varit på väg att säga upp en av försäkringarna, eftersom jag tyckt att den varit för dyr att betala på varje månad. Men nu är jag förstås glad att jag har den och kan utnyttja den, då den ger bra tillskott i kassan för en arbetslös. Det gäller att vara lite om sig och kring sig när det kommer till försäkringar, det är bra att vara välförsäkrad ifall något oförutsett inträffar i livet samtidigt det naturligtvis inte ska kosta för mycket att betala varje månad. Får jag positivt svar på samtliga försäkringar, snackar vi ersättning på uppåt 20.000 kronor i månaden, vilket gör att jag nästan kommer ha det bättre ekonomiskt som arbetssökande än förvärvsarbetande. Men så har jag också betalat dyra pengar varje månad för dessa försäkringar genom åren.
Några av de jobb där jag gått vidare i rekryteringsprocessen är dock skapligt bra betalda, så jag kommer inte gå ner i inkomst om jag skulle ha turen att få något av dessa jobb. Skulle jag bli erbjuden flera av tjänsterna, får jag ta mig en funderare på vilket jobb jag ska välja – och det beror förstås helt på vilka tjänster jag erbjuds. Det är trots allt målsättningen förstås, att jag med tiden ska få ett jobb oavsett vad det nu kan tänkas bli. Och det är mycket man väger in i sådan sits, inte bara lön och arbetssysslor utan även arbetstider, resor och möjlighet till flex och att jobba hemifrån spelar in i beslutet om man ska välja jobb. Nu är det långt ifrån säkert att jag blir erbjuden ens någon av tjänsterna, jag har ingen aning om hur konkurrensen ser ut och hur de tycker att intervjuerna har gått.

Det är i alla fall väldigt skönt att tillvaron flyter på så pass bra som den gör, att jag har att göra varje dag. Det är inte ett jobb, inte en heltidssysselsättning, men ändock en skön tillvaro – och med tanke på att jag kallats till tre intervjuer redan, så känns det som att jag snart borde ha ett jobb att gå till igen. Det är naturligtvis det optimala, att få jobba heltid och helst då på arbetstider som passar min fritid. Jag kanske inte riktigt är i sitsen att jag kan välja och vraka i bemärkelsen att jag kan välja vilka jobb jag kan söka – men önskemål och förhoppningar kan man ju alltid ha. Ett av de jobb, där jag kallats till intervju är just ett sådant jobb som skulle passa mig perfekt, både lönemässigt och schemamässigt. Dessutom verkar det vara arbetsuppgifter jag tror mig kunna uppskatta och känna stimulerande. Vissa saker vet man ju aldrig i förväg, som hur man kommer trivas med vissa saker på ett jobb. Men man kan alltid ha en känsla i förväg när det kommer till sysslor och liknande.
Hittills har jag varit öppen vid intervjuerna med hur det kommit sig att jag slutat på Trafikverket – och fått höjda ögonbryn och förvånade miner som svar. Jag hoppas att det inte är något som kommer ligga mig till last i rekryteringarna att jag slutat på Trafikverket på det sätt jag gjort. Men jag har i alla fall inte fått den känslan, med tanke på de spontana reaktioner jag fått när jag berättat. Sedan ska tilläggas att jag inte känner någon bitterhet kring hur upplösningen på Trafikverket blev denna gång. Jag inser att det är en isolerad händelse och ingenting Trafikverket som myndighet står bakom. Det är till och med så att jag faktiskt sökt jobb på Trafikverket igen, en tjänst som kom ut häromdagen och som jag tyckte verkade väldigt intressant. Så nej, det finns ingen bitterhet och inga sårade känslor kring hur det slutade – nu kan jag till och med skratta lite åt det hela. Jag längtar inte tillbaka till min gamla avdelning på Trafikverket, där går gränsen – men visst kan jag tänka mig att jobba på en annan avdelning, det känns inte alls särskilt främmande. Däremot kommer jag vara öppen med hur jag slutade på Trafikverket senast om jag kommer till intervju – och det ska då bli spännande att se om jag ändå får en återanställning. Blogg och mediciner kommer jag ta med mig in i den nya anställningen och det får man naturligtvis ha åsikter om, men jag kommer inte ändra på det.

Och allt är ju på sätt och vis ett avstamp för någonting nytt. Även om det självklart känns tråkigt att det blev som det blev, så får man se möjligheterna i den uppstådda situationen. Nu nyttjar jag min tid så gott jag kan och passar på att filma, umgås med mina syskonbarn och en massa annat – givetvis medan jag febrilt söker jobb. Här i Stockholm är det snart sportlov och då ska jag umgås med syskonbarnen så mycket det bara går. Då är de lediga och jag med (förmodligen i alla fall) och det kommer ges tid att hitta på något riktigt roligt. Det är väldigt sällan det finns en sådan tajming i tillvaron, men just nu verkar det som att det kommer bli så. Det enda som kan sätta stopp för sportlovet för min del, är om jag får filminspelningar, som ju är något som kan dyka upp med väldigt kort varsel. Och som min situation ser ut just nu, har jag helt enkelt inte råd att tacka nej till inspelningar – så länge de ger bättre betalt än A-kassan vill säga.
Jag ser de här veckorna jag går hemma lite som en ofrivillig semester, då jag kan passa på att göra sådant jag tycker är väldigt roligt. Det finns givetvis saker jag måste göra för att det inte ska bli avstängd från A-kassan, som att söka jobb och vara tillgänglig för arbetsmarknaden. Jag kan inte resa 14 dagar till Thailand, då blir jag direkt av med A-kassan. Men däremot finns det ingenting som hindrar att jag ägnar mig åt bloggen, filmning och umgås med mina syskonbarn. Den här veckan har det varit mysigt att ha en hund på besök några dagar till exempel, något jag inte har samma möjlighet till när jag jobbar. Även om det är mycket jobb med en hund, så är det mysigt att vara hundvakt med jämna mellanrum. Det skulle aldrig funka i vår tillvaro att ha en egen hund, den skulle vara ensam mer än vad som är sunt för en hund. Men någon gång ibland tar vi hand om släktingars hundar och kan få ut det bästa av att ha hund. Detsamma gäller det där med barn; vi har inga egna, men kan plocka russinen ur kakan och göra roliga saker med barnen ibland, sedan kan vi lämna tillbaka dem när det blir jobbigt.