Genom åren har jag haft flera jobb där jag på ett eller annat sätt har arbetat med människor. Och det har varit jobb där man inte sett de bästa sidorna hos människan. Somliga gånger har jag mer eller mindre varit på väg att ge upp hoppet om mänskligheten. När jag jobbade som driftoperatör på Stockholms stads driftcentral tog jag emot felanmälningar i stadens park- och gatumiljö. När jag tillträdde min tjänst tänkte jag det skulle vara ett ganska “soft” arbete och att folk oftast skulle vara trevliga. Men jag fick tji så det brakade om det. Om jag skulle berätta hur mycket ont blod felparkerade bilar, potthål och oplogade gator kan väcka hos folk, skulle ni förmodligen inte tro mig. Vi fick ta emot regelrätta hot, kränkningar och allt möjligt annat som inte var särskilt rumsrent.
Jag kom då mer eller mindre direkt från en tjänst på Polisens ledningscentral och tänkte nog att det inte kunde vara mycket värre än det bemötande man fick från allmänheten i det jobbet. Men det var många gånger värre än man kan tänka sig.
Och efter att under flera år suttit i telefon och tagit emot människors frustration i form av olika tillmälen, hot och kränkningar har jag mer eller mindre fått nog. Jag vill nu bara ha jobb där man har så lite som möjligt med människor att göra. Ibland tänker jag att ett jobb som fyrvaktare skulle passa mig ganska bra.
Vissa människor tycker sig ha rätten att behandla människor i serviceyrken i princip hur som helst. Det kan säkert många i sådana yrken hålla med mig om. Man får stå till svars för saker som inte alls är ens fel överhuvudtaget och folk glömmer att det finns en människa bakom serviceyrkesrollen. En människa som du och jag som bara vill tjäna ihop till sitt levebröd. Jag har många gånger frågat mig vad som driver de människor som tycker sig ha denna rätt. Och ser man det ur en yrkesmässig synvinkel, har man ju större incitament att bemöta och hjälpa en person som bemöter mig trevligt och respektfullt än någon som är allmänt otrevlig eller kommer med hot och kränkningar. En person som är trevlig och hövlig kan få den där lite extra servicen och hjälpen, medan den otrevlige bara får exakt den service man är skyldig att ge och varken mer eller mindre.
Enligt somliga har kunden alltid rätt, vilket i sig är helt befängt. Kunden har rätt till god service och gott bemötande, men inte till vilket pris som helst. Beter sig kunden som ett svin, kan man inte vänta sig ett gott bemötande tillbaka. Punkt slut.