Mitt råd till filmmakare lyder: följ inte trender – starta dem!

Det går trender i allt, inte minst när det kommer till vilket yrke man väljer. För ett antal år sedan skulle man vara coach, det var liksom grejen på den tiden. Gärna skulle man ha gått igenom en tuff period i livet för att sedan bli coach och coacha andra som har det tufft – sedan gjorde det ingenting om man skrivit en bok om det hela så man kunde titulera sig författare. Ville du verkligen förverkliga dig själv, skulle du naturligtvis även ha en välbesökt blogg. Jag minns så väl en medarbetardag vi skulle ha på min dåvarande arbetsplats för en massa år sedan. Bland annat hade man bjudit in en föreläsare dagen till ära – som titulerade sig just coach, författare och bloggare. Och jo, hon hade gått igenom en tuff period i livet i form av en period av utbrändhet. Nu vill jag inte förringa det där med utbrändhet, jag har själv varit där och vet hur det kan vara att vara utbränd. Men jag blev bara full i skratt när den här föreläsaren presenterades och omständigheterna framgick – jag hade faktiskt svårt att hålla mig för skratt på grund av det trendiga i situationen. Dessutom hade coachen förmodligen vett att fakturera ett ganska ansenligt arvode för sin föreläsning.
Men trender förändras genom tid och idag är det inte fullt lika inne att vara coach längre. Coacherna finns visserligen kvar, men inte längre i samma utsträckning. Nu har nästa lite flummiga trend kommit, nämligen att man ska frilansa – och helst jobba hemifrån i den utsträckning det bara går. För jo, flummigt är just vad det är – säg ingenting annat. Att vara coach är flummigt så det räcker och blir över, man kan coacha inom vilket område man helst önskar och mig veterligen behövs inte ens en vettig utbildning för att bli coach. Det räcker med att ha haft det lite tufft en period så kan du titulera dig just coach. Jag har själv haft det tufft till och från genom åren, men har inga som helst planer på att bli coach på grund av det – snarare tvärtom.

Idag hör man istället ungdomar prata om att de frilansar inom olika områden – precis lika flummigt som att titulera sig coach. Du kan frilansa inom precis vilket område som helst. Du kan jobba hemifrån, hyra ett kontor eller ha ett arbetsrum någonstans på en vindsvåning i något trendigt kvarter. Men du är lik förbaskat frilansare och kan i stor utsträckning lägga upp dina egna arbetstider. Visst låter det som en dröm att kunna frilansa inom ett område du brinner för, kunna jobba hemifrån och själv i stort kunna lägga upp dina arbetstider?! Det är åtminstone så jag tror att många ungdomar har bilden av att kunna frilansa, att du är fri men samtidigt kan leva ett gott liv rent ekonomiskt. Precis som att vara coach, tror jag att det är ett ganska orealistiskt sätt att se på arbetslivet. Det är några få förunnat att kunna livnära sig som coach eller frilansare och dessutom leva gott på det. Men många ser nog framför sig att man snabbt tar sig in på marknaden och inom några månader kan frilansa inom sin givna nisch. Själv vågar jag hävda att det är ganska få som kan leva som frilansare oavsett nisch. Fram tills dess måste man nog finna sig i att ta en vanlig anställning och jobba minst 40 timmar i veckan. I annat fall krävs det mycket energi och stora summor pengar att lägga på marknadsföring för att komma någonstans.
Jag ska erkänna att jag själv har fantiserat om på olika vis vara min egen, att på olika vis frilansa – men jag har insett hur svårt det trots allt är. Inte minst i en storstad, där konkurrensen trots stenhård och det nästan är omöjligt att slå sig fram. Nu håller jag mig till en fast anställning, som ger en fast inkomst varje månad liksom en trygghet med semester, pension och all annan trygghet som en fast anställning trots allt innebär – och frilansar lite inom filmens värld på fritiden. Det är klart att frilansande har sina fördelar, men jag tänker att man får hålla sig till det man kan få och som dessutom inbringar bäst med pengar. Och då blir den här kombon den absolut bästa.

Inte minst när man är på diverse filminspelningar hör man folk prata om hur de frilansar inom olika områden – och oftast att de drygar ut kassan lite genom att vara statister. Andra kallar sig frilansande skådespelare just för att de är med olika filminspelningar. De flesta av oss som är aktiva statister är dock rörande överens om att det inte går att livnära sig som statist – det går faktiskt inte att få in de summorna som krävs för att du ska få en ekonomi att gå runt. Då måste du ha andra uppdrag/inkomstkällor också som drygar ut kassan. Jag har själv varit inne på ett sådant upplägg, att kunna filma och sedan ha andra uppdrag på firman. Men jag har helt enkelt inte vetat vad jag vill göra i så fall mer än att just filma – så jag kommer med största sannolikhet att hålla mig till min fasta tjänst och att filma på fritiden.
Sen undrar jag vad framtidens ungdomar kommer vilja jobba med och ha för drömyrken. När jag kom ut från gymnasiet var det där med IT stort, eftersom det precis börjat komma. Man skulle investera i IT-aktier och allt som rörde IT var otroligt hajpat. Sen sprack IT-bubblan och plötsligt var det inte lika hajpat längre. Kanske finns de någon arbetslös IT-snubbe som gått över till att bli frilansande coach, vad vet jag?! Nu ska det bli kul att se vilka trender som gäller när mina syskonbarn blir stora, vad kommer de att drömma om att bli när de kommer upp i tonåren eller tar studenten?