All kärlek till Vetlanda

Det var många tankar som började virvla runt när rapporterna från knivdådet i Vetlanda började strömma in i tisdags. Jag var nog inte den enda som började tänka i banorna kring ett eventuellt nytt terrordåd när de första nyheterna kom om händelsen. Även Polisen var inledningsvis inne på den banan, men brottsrubriceringen övergick snart till att ”enbart” avse mordförsök i sju fall.
Gärningsmannen är en ung man från Afghanistan med små kunskaper i svenska och engelska och ska ha befunnit sig i Sverige sedan 2016. Enligt uppgift ska han tidigare ha varit dömd för ringa narkotikabrott och har även ordinerats mediciner för psykiska besvär, bland annat vittnar personer i hans närhet om att han kunnat få rejäla raseriutbrott även om han inte visat några våldstendenser. Han ska ha haft sina papper i ordning och haft rätt att befinna sig i Sverige.

Till att börja med är hela händelsen oerhört tragisk, framförallt för offren och deras familjer. Det här hade kunnat gå så otroligt mycket värre, med flera dödsoffer som följd. Men tyvärr hinner gärningsmannens bakgrund inte mycket mer än bli känd, innan personer på högerkanten börjar göra politik av det hela. Jimmie Åkesson börjar direkt dra växlar på händelsen och ifrågasätta den flyktingpolitik som drivs och har drivits.
Jag vill vara tydlig med att jag inte försvarar någon som begår ett brott, oavsett ursprung eller bakgrund. Begår du ett en brottslig handling i Sverige ska du naturligtvis lagföras enligt de lagar vi har här. Det spelar ingen roll om du är född av svenska föräldrar i Sverige eller är bosatt i Sverige av någon annan anledning. Punkt slut. Att man förespråkar en generös flyktingpolitik betyder inte att man försvarar den minoritet flyktingar/invandrare som missköter sig.
Men det som SD och många andra glömmer, är att den stora majoriteten av de flyktingar och invandrare som kommer till Sverige faktiskt sköter sig. Man lär sig språket, arbetar och betalar skatt precis som alla andra. Men tyvärr drar man höga växlar på händelser som den i Vetlanda och börjar gasta om en mer restriktiv flyktingpolitik.
Det är klart det ska finnas krav på att man lär sig språket, annars är det svårt att ta sig in i samhället till fullo. Det är klart det ska finnas samma krav på laglydighet som på vem som helst.
Så kan vi låta bli att göra politik av denna tragiska händelse? Kan vi inte bara visa sympati med offren och deras familjer? Visar sedan utredningen att något kunnat göras annorlunda rent politiskt, kan vi det då.