För Sverige i tiden

Under 90-talet jobbade jag extra som tidningsbud. På den tiden hade en majoritet av hushållen papperstidning som levererades i brevlådan under tidig morgon. Jag hade för den tiden en rätt bra lön för det arbete jag gjorde under de tidiga morgontimmarna och betalades ungefär 90 kronor i timmen. Det var slitigt och en okristlig tid att vara vaken, men jag trivdes bra med mitt extrajobb som gav ett bra tillskott i kassan för en annars fattig student. Om jag skulle göra samma jobb idag vet jag inte, skulle nog ha svårt för att springa i trappor så mycket som arbetet kräver. Även om det är långt färre som har papperstidning idag och det förmodligen därmed inte är fullt lika tungt arbete.
Idag tillhör jag de få som fortfarande prenumererar på en papperstidning om morgnarna. Kanske är jag en bakåtsträvare, men vill gärna ha en papperstidning att bläddra i till morgonkaffet. Det är oftast bland det första jag gör när jag kommer upp på morgonen, att hämta tidningen från hallgolvet och ögna igenom förstasidesnyheterna. Sen går det visserligen vissa dagar då jag av olika anledningar inte läser tidningen. Men jag vill gärna ha den där på frukostbordet och möjligheten att ändå ögna igenom den.
Men jag har börjat lära mig vilken av Stockholmstidningarna jag tycker bäst om. Dagens Nyheter har den bästa tidningen under vardagarna, medan jag tycker Svenska Dagbladet är bäst under helgerna. I normala fall brukar jag ha DN sju dagar i veckan samt Svd fredag till söndag. SvD har dessutom avsevärt mer reklam än DN i tidningen, vilket jag tycker stör läsningen en hel del. Nu under studietiden blir det dock för dyrt med två tidningar, så nu har jag “bara” SvD sju dagar i veckan, eftersom det var det billigaste alternativet. När jag sedan börjar jobba igen i maj, kommer jag med all säkerhet att återgå till två tidningar.

Att följa med i nyheterna har blivit något viktigt med åren. Jag läser inte bara morgontidningen, utan försöker se nyheterna på TV varje dag, både riksnyheterna och de lokala. Det känns som en del i allmänbildningen att faktiskt hänga med i vad som händer i världen. Många gånger blir man ju ganska nedslagen av allt elände som händer och får god lust att stänga av TV:n och gå i ide för att slippa se allt elände. Ibland frågar jag mig nästan vad det gör för skillnad att ständigt matas av krig, terrordåd, brottslighet och naturkatastrofer. Det är ju ingen som mår bättre av att man maniskt följer nyheterna dag ut och dag in.
Men jag brukar föredra att se det som en skyldighet att ändå hålla sig uppdaterad, att faktiskt ta del av vad som händer i världen. På något vis rör det oss alla vad som sker och det är – som sagt – något av en allmänbildning att faktiskt hålla sig uppdaterad. Oavsett om man gör det via papperstidningar, elektroniska tidningar eller TV. Sen är det inte alltid man blir på gott humör av att se nyheterna, det är ju inte som något feelgoodprogram direkt.