Örebro i våra hjärtan

2025 har fått en mörk start. Över 30 sprängningar bara i januari och igår inträffade ett av de värsta våldsdåden i Sverige i modern tid. En person går in på en skola och tycks skjuta besinningslöst omkring sig. Totalt elva personer mister sina liv, vilket även inkluderar gärningsmannen. Det går liksom inte att förstå vad som driver en gärningsman till att utföra ett sådant vansinnesdåd, att döda så många människor som möjligt på en och samma gång. Den misstänkte mannen ska senare ha tagit sitt liv enligt polisen. I det här läget verkar det som att gärningsmannen inte tidigare varit känd av Polisen är helt ostraffad.
Jag satt själv på jobbet när det hela inträffade igår eftermiddag och förfasades över de hemskheter som kablades ut under eftermiddagen. Först var det ”bara” en skolskjutning, sedan började dödssiffrorna gå uppåt och det hela blev alltmer som en mardröm. Till en början tog jag förgivet att det var en vanlig skola med barn och höll liksom andan kring att det skulle vara elva barn som fått sätta livet till – något som hade gjort det hela etter värre. Nu är det tio vuxna samt gärningsmannen som satt livet till, vilket är illa nog. Trots allt – oavsett ålder och vad du pluggar – ska du givetvis kunna gå till skolan och känna att det är en trygg plats.

Det är verkligen en skrämmande med den utveckling som sker i samhället just nu – med sprängningar, skjutningar, mord och ökat våld. Sverige börjar alltmer att likna USA på den punkten och varken politiker eller polis verkar veta vad man ska göra för att stävja den allt snabbare våldsspiralen. Man står tämligen maktlös inför vad som sker i samhället just nu verkar det som. Det tjatas om längre och hårdare straff, fler poliser och ordningsvakter, fler övervakningskameror och så vidare, vi ska övergå alltmer till ett övervakningssamhälle med hårda straff för den som missköter sig. Själv tror jag visserligen att detta är en del av lösningen, självklart behöver polisen mer resurser, självklart är det bra med övervakningskameror – men vi måste också jobba med grundproblemet. Vad gör att så unga personer som 12-åringar är villiga att för en slant spränga en bomb eller göra sig skyldiga till skjutningar? Det måste naturligtvis till även förebyggande arbete så att färre personer hamnar i den sitsen att skjutningar, sprängningar och mord faktiskt är ett alternativ till sysselsättning. Där behöver Socialtjänst och skola förstärkning, vi behöver fler fritidsgårdar och vettig sysselsättning för våra ungdomar. Fler vuxna behöver röra sig ungdomars vardag för att fånga upp dem som är på väg att hamna snett. Någonstans har samhälle och föräldrar misslyckats radikalt när våra ungdomar springer omkring på gator och torg med sprängladdningar och automatvapen.
Visst fanns det ungdomar som gjorde dumheter även när jag växte upp. Självklart gjorde vissa bort sig riktigt radikalt. Men det vara inte många som höll på med sprängladdningar och automatvapen, det är en sak som är säker. Nu är det inte bara ungdomarnas fel, men det är oroväckande att så många av dessa dåd utförs av just tonåringar och att de tycks vara så lättrekryterade till att utföra dessa vansinnesdåd. Självklart måste vi även på olika sätt fånga upp de vuxna som är en del av den kriminella världen, fånga upp både i bemärkelsen att lagföra men också med målsättningen att de ska bli laglydiga medborgare igen.

Sen blir jag så trött på alla spekulationer som kommer igång när sådant händer. Jag har inte direkt sökt efter spekulationer, det behöver man inte – utan de återfinns överallt. Det är spekulationer kring gärningsmannens motiv, ursprung och tidigare kriminalitet – som om exempelvis ursprunget skulle spela någon roll. Vi har haft ett av de värsta våldsdåden i svenska historia och vi diskuterar huruvida gärningsmannen är ”svensk” eller ej – har vi inte kommit längre än så? Det viktiga nu är att ta hand om och visa respekt för de drabbade och deras anhöriga, utreda vad som faktiskt skett och sedan lagföra eventuella medgärningsmän om det finns några sådana. Gärningsmannen själv går ju tyvärr inte att lagföra eftersom han är död, men finns medhjälpare ska de förstås gripas och lagföras.
Inte nog med att det spekuleras hej vilt kring motiv och ursprung, dessutom diskuteras rapporteringen kring denna tragiska händelse. SVT och de flesta tidningar har i olika sociala medier fått sig en känga för att (återigen) vara vänstervridna, ljuga och stå för en dålig journalistik. En kritik som jag själv inte riktigt kan förstå, jag läser de största morgontidningarna varje dag och ser SVT:s nyheter i princip varje dag och tycker att de har en bra och saklig rapportering kring vad som händer i världen och Sverige. Det kan finnas många anledningar till att man inte går ut med gärningsmannens identitet på en gång – det kan vara så enkelt anhöriga ännu inte är underrättade om vad vederbörande ställt till med och faktiskt är död. Sådant ska de förstås inte behöva informera om via media, utan på ett bättre sätt än så. De anhöriga är trots allt totalt oskyldiga till vad som skett och ska inte få salt i såren genom att läsa om det i tidningen eller se det på TV. Sedan kan jag tycka att det med tiden är lägligt att gå ut med gärningsmannens identitet, det finns trots allt ett samhällsintresse i det – men man behöver kanske inte göra det timmarna efter dådet.

Så det gäller att i sådana här situationer verkligen ägna sig åt det där som många har svårt med idag, nämligen källkritik. Man måste skilja på spekulationer, åsikter och vad som faktiskt är fakta. Nätet fylls verkligen av all möjlig skit, inte minst efter sådana här händelser. Källkritiken var mycket enklare när jag själv växte upp, innan internets intåg i samhället. Då hade vi ett handfull tidningar och TV-kanaler att följa, medier som allt som oftast hade rätt i sin rapportering och det sällan behövde ifrågasättas. Idag är det svårare, med sociala medier och allt annat som följer i internets fotspår – där felaktigheter snabbt kan spridas likt en löpeld. Och det är verkligen inte lätt att alla gånger skilja på vad som är rykten och rena felaktigheter och vad som faktiskt är fakta. Inte ens för oss vuxna, så man kan ju tänka sig hur svårt det är för barn att skilja på rykten och fakta.
Det bästa är förstas att följa de traditionella medierna – tidningar, radio och TV – för att följa med i vad som händer i spåren efter denna fruktansvärda händelse. Jag tar själv allt jag läser på Facebook, Twitter och andra sociala medier med en rejäl nypa salt. Framförallt så länge det inte finns trovärdiga källhänvisningar till det som skrivs – och dit räknar jag inte Flashback, Nordfront eller annan knäpp högerbliven media. Självklart har även jag vissa gånger gått på de rykten som sprids, men jag försöker att ta allt med en nypa salt så länge det inte finns bra källhänvisning. Jag är idag glad att jag inte jobbar inom skola eller barnomsorg – det måste vara svårt att hantera alla de frågor och de känslor som en sådan här händelse väcker.

Relaterade länkar

Dagens Nyheter 1
Göteborgs-Posten 1
Svenska Dagbladet 1