Det finns inga konversationer – bara avbrutna monologer

Så har jag varit tvungen att frångå vissa saker här på bloggen, en inställning jag haft sedan länge är att bara publicera ett inlägg per dag – men nu har inspirationen sprutat ur fingrarna på mig och jag har inte kunnat få stopp på skrivandet. I skrivande stund har jag 17 inlägg som är fördaterade och ligger och väntar på att publiceras. Ibland skriver jag inlägg som måste publiceras en viss dag med tanke på innehållet – och blir det flera sådana inlägg, ja då har jag inte mycket annat att välja på än att publicera två inlägg vissa dagar. Det är visserligen inget fel i att publicera flera inlägg per dag – många bloggare gör så, det är bara så att jag någon gång fått för mig att ett inlägg per dag räcker. Jag tänker ibland att publicerar man för många inlägg per dag, så skrämmer man bort läsare eftersom man kanske inte orkar läsa allt innehåll som kommer ut. Så därmed publicerar jag i normalfallet bara ett inlägg om dagen, men med några få undantag. Självklart har det hänt tidigare att jag lagt ut mer än ett inlägg per dag, så det är inget nytt att jag gör så här. Men det känns ovant att lägga ut mer än ett dagligt inlägg, det kan jag inte komma ifrån.
Det blir lite mer att göra med bloggen om jag lägger ut två dagliga inlägg, så enkelt är det ju. Dels är det fler inlägg att skriva, men sedan kommer efterarbetet när inläggen väl ligger ute också. Jag lägger mycket tid på att sprida mina inlägg i olika forum för att på så vis få fler besökare, ett jobb som tar runt en halvtimme per inlägg. Så jag lägger först tid på att skriva inlägg – något som kan ta timmar om det är ett långt inlägg eller ett inlägg som kräver någon form av research. Så visst lägger jag mycket tid på bloggen, inte minst under de perioder jag är lite extra produktiv. Dessutom är det så för tillfället att jag lyckats med bravaden att publicera inlägg 400 dagar i rad – det vill säga i över ett år jag publicerat ett inlägg varje dag. Så jag försöker just nu att bibehålla detta skrivande och se hur långt jag kommer innan jag faktiskt bryter denna era. För visst kommer den dagen förr eller senare, då jag av någon anledning inte kan, hinner eller lyckas publicera varje dag, utan raddan av inlägg bryts. Jag har varit nära någon gång och i ren desperation strax innan midnatt lagt ut ett kort inlägg, bara för att bibehålla detta rekordförsök.

Men det är kul att se hur bloggen växer dag för dag, både i form av ett växande antal inlägg – men också att jag får fler och fler besökare. Fler verkar hitta hit vilket är fantastiskt roligt, jag har gått från ganska blygsamma besökssiffror till att ändå ganska respektabla sådana. Som ni ser på räkneverket här till höger, så blir det några hundra besökare varje dag. Vilket förstås triggar mig till att fortsätta skriva, att fortsätta vara produktiv. Ju fler besökare man har ju roligare blir det förstås att fortsätta blogga. Som jag varit inne på vid tidigare, var jag extremt personlig på bloggen när jag började blogga – och hade tämligen bra besökssiffror. Men ju mindre personlig jag blivit, ju mer har besökssiffrorna sjunkit. För att sedan börja stiga igen på sistone – vilket triggar mig att fortsätta skriva. Det är roligt att nå ut till så pass många som jag ändå gör och att det ibland även väcker reaktioner. Sådant som är målet med att blogga, trots allt – det vore ganska tråkigt att blogga om knappt hade några besökare alls.
Nu har jag inga jättehöga besökssiffror nu heller, men väsentligt mycket högre än vad jag haft tidigare – och det vore kul om det fortsatte åt det hållet. Och just därför gäller det förstås att fortsätta vara produktiv i bloggandet, även om ingenting säger att jag måste publicera något varje dag. Det är ingen som kräver ett visst antal inlägg från mig, utan de enda krav jag har på mig är mina egna. Jag kan krasst ha min blogg och inte uppdatera den alls om jag så skulle önska. Men så vill jag inte ha det – utan den dag jag tröttnar på att uppdatera bloggen, då tar jag helt enkelt bort den. När det kommer att bli får man se, för just nu är det alltför roligt för att jag ska vilja lägga av.

Sen har jag själv varit otroligt förskonad från fenomen som näthat och annat otyg. När jag hade som flest besökare på bloggen, kunde jag ibland få konstiga kommentarer som kunde upplevas som hotfulla, otrevliga och/eller elaka – men numera ät dessa ytterst ovanliga. Även om de naturligtvis förekommer, det ska jag inte neka till. Jag har börjat lära mig vilka ämnen som kan väcka känslor, inte minst om man ger sig in på politiska ämnen. Diskuterar du sedan invandring eller islam, då brinner det loss totalt. Och visst har alla rätt till sin åsikt även jag inte håller med alla, men övergår du till att hota, hata, trakassera, vara nedlåtande – ja, då har du ändå passerat någon form av gräns för vad som kan tänkas vara okej. Men många tycks anse sig ha rätten att vara otrevliga och hotfulla i sina kommentarer – oavsett om det är på någons blogg, Facebook eller Twitter (förlåt, jag menar X). Vad man nu anser sig vinna på det, för det enda som egentligen händer är ju att du framstår som en idiot. Eller är jag helt ute och cyklar?
Men det är skönt att slippa detta otyg, att de som kommenterar i mina inlägg allt som oftast faktiskt sköter sig. Det gäller samtliga mina sociala medier. Jag är å andra sidan ganska hård på att plocka bort och/eller blockera folk som på olika sätt inte kan bete sig. Man kan tycka vad man vill om min inställning att göra så, men det är fasen så effektivt. Kanske har många lärt sig att man åker ut om man inte kan bete sig i mina kommentarsfält och väljer sina ord när man kommenterar, väger orden innan man skriver något. Så som man alltid ska göra innan man yttrar sig egentligen.

Dock har bloggen de senaste dagarna börjat bete sig lite konstigt. Jag har kommit åt någon inställning som jag inte vet jag ska reversera och nu är det flera funktioner som plötsligt bara försvunnit. När jag gör länkningar, är det inte alltid bilderna hänger med som de ska och det går inte heller att göra några SEO-beskrivningar som jag kunnat göra tidigare. Jag får inse att jag ibland ger mig in på saker jag inte alltid har kunskaper för utan laborerar ganska mycket med bloggen. Än så länge har jag inte lyckats förstöra särskilt mycket på bloggen, men det är irriterande att jag nu lyckats stänga av somliga funktioner och att länkningarna inte längre fungerar som de ska. Jag ska dock fortsätta luska i det hela och om jag inte får ordning på det hela, får jag kontakta supporten. WordPress har trots allt en bra support med bemanning dygnet runt, vilket är en fantastiskt bra service. Visserligen är de engelskspråkiga på supporten och det är inte man som lekman kan alla datatermer på engelska, men de gånger jag varit i kontakt med supporten har det ändå funkat väldigt bra. Och de är duktiga, brukar kunna fixa med det allra mesta när man har problem. Vad jag förstått är det bara för oss betalande kunder som supporten finns till, har du ett gratiskonto får du lösa eventuella problem själv. Och jag som är totalt bortkommen när det kommer till krånglande datorer och programvaror, betalar gärna en slant för att ha tillgång till en support. För det vet vi ju, elektronik krånglar emellanåt och det är inte alltid man som lekman har kunskaperna åtgärda det.
Ibland ångrar jag att jag är så klåfingrig och ska hålla på att pilla på en massa funktioner utan att jag riktigt vet vad jag håller på med. Samtidigt har det oftast blivit till det bättre när jag hållit på lite med inställningar som finns på plattformen, så det är svårt att inte pilla med inställningarna. Men nu har jag förhoppningsvis lärt mig läxan att inte börja klicka på saker jag inte riktigt vet vad det är. Jag har ju samtidigt inte förstört bloggen – och det är ingen skillnad i själva utförande eller utseende på bloggen. Det blir bara problem för mig som ska blogga när vissa funktioner plötsligt inte längre existerar.