Arbeta och bli stark – sitt still och du kommer att lukta illa

Vet ni vad jag kommer att sakna allra minst när det är dags att tillträda min fasta tjänst? All administration som det innebär att på pappret vara arbetssökande. Det är så otroligt mycket som ska skickas åt höger och vänster som arbetssökande. Man ska rapportera tider, aktiviteter, sökta jobb, utbildningar man har gått – ja, Fan och hans moster på ren svenska. Jag tycker naturligtvis att det är helt i sin ordning att man ska rapportera vad man har gjort och inte gjort, men ibland blir det liksom lite för mycket administration kring allting. Jag misstänker att man börjar tröttna på mig på Sjöfartsverkets HR-avdelning med tanke på hur många gånger jag begärt ut arbetsgivarintyg vid det här laget. Men A-kassan begär med jämna mellanrum in just arbetsgivarintyg, säkerligen för att kontrollera att jag rapporterar in rätt antal arbetade timmar. Jag är inte den som fuskar medvetet, utan jag gör vad jag kan för att rapportera in rätt antal timmar till A-kassan – sen kan det naturligtvis bli fel ibland och det är ju bra om det rättas till. Men det ska verkligen bli skönt att slippa allt pappersarbete som det innebär när man är inskriven hos Arbetsförmedling och A-kassa.
Jag antecknar samtliga datum i min kalender för att komma ihåg när jag ska skicka olika rapporter och vart jag ska skicka dem. Det är ju trots allt viktigt att jag kommer ihåg att skicka dessa rapporter, annars får jag i slutändan inga pengar från A-kassan – och det kan vissa månader ändå vara några tusenlappar det rör sig om, så man vill ju inte stå där utan en viktig del av sin inkomst. De månader jag får en heltidslön från jobbet spelar det förstås mindre roll, eftersom jag just den månaden ändå inte får något från A-kassan. Men är det en månad jag inte jobbet heltid, blir det desto mer pengar det rör sig om i ersättning, så jag är verkligen mån om att allt ska stämma och skickas in i korrekt tid.

Sen har det dragit ut lite på tiden när det kommer till min fasta anställning, så jag är glad att jag har A-kassedagar kvar så de räcker ett tag till. Eftersom jag vet att jag kommer få jobba mer eller mindre heltid ändå ett bra tag framöver, så spelar det egentligen ingen större roll att det dragit ut på tiden. Jag har en relativt trygg inkomst i vilket fall som helst de närmsta månaderna så det kommer inte gå någon större nöd på mig ekonomiskt sett. Och jag har ju grundtryggheten i att kunna stämpla upp till heltid de månader jag inte når upp till heltid på jobbet, så varför klaga liksom? 😜 Någonstans – trots all kontroll som är – så har vi det ju trots allt väldigt bra i Sverige med det bidragssystem vi har. Att kunna få en ersättning från staten ifall man blir av med jobbet, kunna stämpla upp till heltid och så vidare – så väl förspänt har man det verkligen inte i alla länder. Sen att det inte är jättemycket pengar man får är en helt annan sak, man blir verkligen inte fet på A-kassa – det är en sak som är säker. Men det ju å andra sidan inte meningen heller, man ska i bästa fall klara sig men inte mer än så.
Jag är dock snabb med att erkänna att det ska bli skönt att klara sig utan A-kassa snart, att ha en sådan inkomst att man inte behöver ta hjälp av bidrag för att klara sig. Inte bara för att jag kommer slippa all administration, utan också för att det känns skönt att vara självförsörjande, att faktiskt inte behöva ligga samhället till last längre. Det är inte många gånger genom årens lopp jag gått arbetslös, i synnerhet inte några längre tidsperioder. Några månader här och där är det frågan om på de nästan 30 år som jag varit ute i yrkeslivet. Jag tog studenten från gymnasiet 1996 och sedan dess har jag jobbat mer eller mindre oavbrutet olika anställningar. Så att jag nu under några månader har gått på A-kassa känns ändå helt okej, det känns som att jag gjort mer nytta för samhället än att jag legat det till last.

Sen måste naturligtvis utgångsläget alltid vara att så många som möjligt ska vara ute i arbete och kunna försörja sig själva. Men när livet tar vändningar man inte räknat med, är det tur att samhället finns där och erbjuder hjälp så att man åtminstone klarar sig några månader. Det kan vara sjukdom, arbetslöshet eller annat som man faktiskt inte kan rå över. Jag vill tro att de allra flesta människor faktiskt vill jobba och göra rätt för sig, hur bekvämt det än är att gå hemma och plocka ut bidrag – även om det naturligtvis finns undantag. Men jag tror att det är fler som vill jobba än dem som hellre går hemma. Själv skulle jag snabbt bli uttråkad av att bara gå hemma hela dagarna, framförallt om man hade dåligt med pengar och inte råd att göra saker. Så jag har faktiskt svårt att förstå folk som hellre går hemma på bidrag än är ute och jobbar. Det är en sak om man av någon anledning inte kan jobba, absolut. Men är du fullt arbetsför och frisk, vad hindrar dig då??
Så jag förstår att man behöver ha ett kontrollsystem för att undvika att folk fuskar, att undvika att folk går på bidrag längre än vad som är absolut nödvändigt. Våra skattemedel ska förstås bara gå till hjälp till den som faktiskt behöver det, inte till någon annan. Men ibland känner man sig onekligen väldigt misstänkliggjord med alla kontroller som inte minst A-kassan håller på med. Det känns nästan som att man tror att alla fuskar, medan min uppfattning är att de flesta trots allt inte gör det. Jag kanske är naiv, men jag vill i alla fall tro att de allra flesta vill göra rätt för sig. Även om det är helt korrekt med stickkontroller, så känner man sig ibland utpekad som en fuskare när man ser hur mycket som ska rapporteras och skickas in.

Men inom en snar framtid kommer i alla fall jag själv inte behöva ägna mig åt allt detta som det innebär att gå på A-kassa, vilket känns fantastiskt skönt. Det är inte många gånger jag sett fram så mycket emot ett jobb som jag gör just nu – och det har både med A-kassan och min trivsel på jobbet att göra. Nu kan jag på heltid ägna mig åt något jag trivs med, samtidigt jag slipper ligga samhället till last. Samtidigt som jag har arbetstider som tillåter att jag ägnar mig åt firman, vilket heller inte är något minus – utan snarare tvärtom. Jag slipper alla papper, jag slipper alla rapporter och jag slipper alla bekymmer som det innebär att vara deltidsarbetslös. För man har naturligtvis inte bara bekymmer med all administration, utan även det rent ekonomiska – det går inte att komma ifrån att ekonomin blir bättre av att man jobbar heltid. Jag kommer tjäna avsevärt mycket bättre som heltidsanställd än som timanställd, även om jag har möjligheten att stämpla upp till heltid.
Det är ofta man klagar på sitt jobb och är negativ kring att gå till jobbet, men egentligen borde man vara tacksam över att faktiskt ha ett jobb – för det finns så många som vill jobba men som av olika anledningar inte har möjligheten. Och utan ett jobb skulle de flesta inte klara sig ekonomiskt överhuvudtaget. Så man borde känna mer tacksamhet över ett jobb än vad man nog ofta gör. Men jag vet – jag har inte varit sen att klaga på många av mina tidigare anställningar och tyckt att det varit rena pesten att gå till jobbet. Så efter motgångarna under det gångna året för min del, ska jag hädanefter försöka låta bli att klaga på jobbet och istället tänka att det är ynnest att få jobba!