The final coundown

Runtom på Facebook, på X och på LinkedIn läser man om folk som i dagarna går på på semester. Själv har jag en dag kvar på min ledighet innan det är dags att återgå till jobbet och återigen börja göra lite nytta. Visserligen har jag en långledighet kvar denna sommar, men det känns någonstans lite vemodigt att inte ha så mycket ledighet kvar utan att vardagen snart tar vid igen. Ute börjar man känna av doften av sensommar, något som gör att jag sakta börjar få den känslan av att snart få vara ledig – eftersom jag oftast genom åren förlagt min semester just i augusti. I år blir det ju som sagt inte så, utan jag kommer istället att jobbar merparten av denna månad. Det är andra året i rad som jag inte har någon egentlig sommarsemester, men i år är det helt självvalt eftersom jag har så många långledigheter utlagda i mitt schema. Förra året var jag timvikarie och hade helt enkelt inte rätt till någon betald semester, men i numera innehar jag en fast anställning och kan därmed välja helt själv. Trots att jag själv valt att inte ta ut någon ledighet i år, så är det nästintill oundvikligt att känna ett sting av avund när man ser alla som går iväg på semester och är borta fyra till fem veckor från jobbet – inte minst när jag nu haft mitt roliga och mina ledigheter faktiskt börjar lida emot sitt slut.
Nu har jag en dag kvar på min ledighet och ska njuta de sista skälvande timmarna innan det är dags att gå tillbaka till jobbet. Även om jag trivs fantastiskt bra med mitt jobb, så känns det förstås någonstans lite motigt när ledigheten är över och man inte längre kan styra över sin tid helt själv – det går liksom inte riktigt att komma ifrån. Som när jag gick arbetslös en del av förra året, så känner jag nu att jag inte skulle ha några som helst problem att få tiden att gå även utan ett jobb. Det skulle var fantastiskt att kunna ägna sig åt firman, bloggen och lite annat ”småplock” på heltid och inte ha ett jobb att gå till – det är bara den där enkla detaljen att man måste ha pengar till hyra, mat och lite annat. Ekonomin skulle helt enkelt vara en katastrof om jag skulle försöka leva på dessa enkla ting, så det är inget annat än uteslutet tyvärr. Men det är fortfarande både gratis och fullt tillåtet att drömma, så det unnar jag mig faktiskt att göra med jämna mellanrum.

I år har det inte blivit så hemskt många aktiviteter under ledigheterna, utan vi har mestadels hållit oss hemma och taget det lugnt – vilket i sig också varit skönt. Vi har spenderat sommaren i Stockholm, vilket varit första gången för mig sedan jag flyttade hit några månader innan millennieskiftet. Så det är en ny och inte helt oäven erfarenhet, jag kan ibland känna att det kanske är något man skulle gör igen – eftersom Stockholm är en så härlig sommarstad. Det finns mycket att göra och vi har trots allt nyttjat storstans utbud på sommaraktiviteter. Det enda jag inte gjort – och som jag ofta brukar göra – är att ha varit på musikuppträdanden på Gröna Lund. Men i år har det inte varit några direkta artister som jag varit intresserad av att se, så det har helt enkelt inte blivit av att jag gått dit. I normala fall brukar det bli någon konsert per sommar – kanske inte nödvändigtvis på Gröna Lund, men i alla fall någonstans i Sverige. Härom sommar blev det Rammstein i Göteborg och Lars Winnerbäck på Zinkensdamm, förutom någon enstaka konsert på Grönan – vilket nog var något av ett rekord vad gäller antalet konserter på en sommar. I år har det ”bara” blivit en tur med Blidösund när det kommer till musik, men det var trevligt det med.
Annars har juni – då jag hade tre veckor ledigt – mest regnat bort medan senare delen av juli istället smält bort. Så vädret denna sommar har verkligen varit varierande så här långt – ömsom sol, ömsom vatten om man säger så. Jag ska kanske inte klaga, eftersom jag haft förmånen att få vara ledig under den varmaste delen av sommaren hittills. Det är inte alltid man lyckas pricka in vädret så pass träffsäkert som jag trots allt lyckats med i år. Men någon gång ska man trots allt lyckas göra det och i år är det just ett sådant år. Regnet och kyla i juni hade jag kunnat vara utan, men det har någonstans trots allt varit härligt med värmen på senare tid. Även om jag klagat på att nästan smälta bort, så föredrar jag nog värme framför en regnig och blöt sommar, det måste jag ändå erkänna.

Samtidigt är det väl så att man inte skulle uppskatta ledigheterna fullt så mycket om man inte hade ett jobb att gå till?! Jag vet inte om jag skulle fixa att gå hemma på heltid heller, kanske skulle det bli vardag och lite trist i slutändan. Det funkade under de månader jag inte hade ett jobb att gå till förra året, men jag förmodar att det blir vardag även av sådan tillvaro till sist. Så jag kommer hålla mig till att fortsätta jobba heltid och ägna mig åt firma och skriverier på fritiden. Det är trots allt ett ganska så bra upplägg, eftersom jag inte kan leva på firman. Ibland har jag tänkt tanken att gå ner på deltid för att hinna med firman, men inkomsterna är alldeles för osäkra på på firman för att det skulle funka rent ekonomiskt. Så jag håller mig även där till att jobba heltid. Och jag tror att jag kan uppskatta även firmans aktiviteter mycket mer genom att inte göra det på heltid, utan hålla mig till det som en fritidssysselsättning.
Och sakta men säkert börjar även mina fridagar under augusti att fyllas med diverse inspelningar, det kommer inte bli mycket ledigt under denna kommande sensommarmånad. Men det känns samtidigt roligt och utmanande att ha lite projekt inplanerade. Jag har trixat en liten aning med mitt schema på jobbet för att kunna få vardagen att fungera, men det är hitintills bara ett par ändringar som behövt göras. Vilket väl är bra också, det känns inte rätt att trixa och ändra alltför mycket i schemat heller.