Så har ytterligare en vecka passerat, en vecka då jag mest jobbat och pluggat ryska. Jag försöker sitta lite med ryskan varje dag, även om det går lite si och så vissa veckor. Min studieteknik går mycket ut på att anteckna och sedan renskriva anteckningarna innan jag pluggar in dem. Bara av att skriva ner saker, gör att man lär sig mycket har jag insett. Så nu har jag ganska gedigna anteckningar i ryska språket, med glosor och grammatik i överflöd.
Snart är det dags för första tentan i ryska och det känns faktiskt lite pirrigt, även om jag någonstans känner mig hyfsat säker på det vi har gått igenom. Jag inser alltmer att jag måste ägna mer och mer tid åt pluggandet, det blir svårare och svårare grammatik och fler glosor att plugga in – sådant som inte sitter någonstans i bakhuvudet sedan jag senast pluggade ryska.
Jag gjorde ju ett tapper försök att plugga ryska igen på Folkuniversitetet för ett antal år sedan, men den gången gav jag upp. Dels fick jag det inte gå ihop tidsmässigt, men sedan var det en extremt opedagogisk lärare – som i princip kunde håna en när det var saker man inte kunde eller inte hängde med på. Kursen jag går nu är mycket bättre och det är högt till tak, med andra ord helt okej om man råkar svara fel på någon fråga till exempel.
Jag har slitit mycket med att lära mig det ryska tangentbord som jag har beställt och nu börjar det sakta fastna var de olika tangenterna sitter. Det går inte alls lika fort som att skriva på svenska – inte på långa vägar – men sakta, sakta börjar jag kunna hålla ett visst tempo när jag skriver på ryska. Detta var något som inte ingick när jag läste ryska för drygt 25 år sedan, då existerade knappt datorer – i alla fall var det inte något som förekom i var och vartannat hem. Istället fick vi lära oss att skriva rysk skrivstil, vilket i sig inte är helt enkelt. Numera får man lära sig både den ryska skrivstilen liksom ett ryskt tangentbord när man läser ryska – åtminstone om man som jag läser vid Högskolan i Dalarna.

Det har gått hur bra som helst att trappa upp upp arbetstiden, vilket givetvis känns oerhört bra. Det är naturligtvis ovant att börja jobba mer igen, framförallt när man ska göra det parallellt med att plugga på halvtid. Plötsligt har jag inte alls så mycket tid som jag är van vid att ha och det krävs mer planering för att få vardagen att fungera. Men det känns inte som att det blir för mycket, utan än så länge fungerar tillvaron som den ska.
Till veckan ska jag för första gången göra en ”normal” radda av nattpass och jobba fyra nätter på rad – ett antal nattpass som är helt normal när man har man mitt schema. Det kommer kännas konstigt, men jag känner mig redo för att återgå till ett normalt schema. Kommande vecka är sista veckan på deltid, därefter kommer jag jobba på som vanligt igen med fyra till fem nattpass och sedan ledig fyra till fem dagar.

Inte minst längtar jag efter att återigen kunna få en heltidslön, det har jag gjort hela sjukskrivningen. Ekonomin har verkligen tagit stryk under de gångna månaderna och det har som sagt varit tur att vi varit två som kunnat dela på utgifterna – annars hade det inte funkat alls. Men våra besparingar har minskat markant och det gäller nu att vara lite ekonomisk så att allt kommer på fötter igen. De kommande månaderna blir det inga stora utsvävningar, utan istället gäller det att jobba extra och se till att få in lite pengar så att ekonomin kommer på fötter igen.
För min del ökar möjligheten till extrapass, i och med att jag nu byter tjänst och ska lära mig mer på jobbet. Jag kommer vara resurs, det vill säga hoppa runt mellan olika ställen vilket kommer ge en bra variation i arbetet. Jag har redan börjat upplärningen och det känns enbart positivt att lära sig nya saker. Just nu väntar en säkerhetsprövning inför en del av min nya tjänst som kräver just en sådan. Jag har haft själva intervjun och väntar på att Polismyndigheten och Säpo ska säga sitt. Jag tror inte att säkerhetsprövningen kommer vara några större problem, men den ska ändå göras. Även på tidigare arbetsplatser har jag genomgått en säkerhetsprövning och då har man inte haft något att opponera sig emot från varken polisen eller Säpo. Och det är inte mycket som ändrats sedan dess, så jag har svårt att tro att det kommer bli några problem. Sen är myndigheter inte kända för att arbeta särskilt snabbt, så det kommer ta sin lilla tid innan svaren kommer. Men det är sådant man får ta helt enkelt.

Det har känts smått frustrerande att var sjukskriven sista veckorna, så det ska verkligen bli skönt att återgå till heltid om en vecka. Alla symtom från strålbehandlingen är borta sedan en tid och det har egentligen bara återstått att arbetsträna och sakta men säkert trappa upp arbetstiden igen. Jag har verkligen längtat efter en normal tillvaro, att kunna jobba som vanligt och på fritiden ägna mig åt min firma. Nu har jag så smått återupptagit verksamheten i firman och lägga ut lite tentakler för att kunna börja få uppdrag från månadsskiftet oktober/november. Det känns bra att återigen kunna få inkomster på firman och inte bara ha utgifter, så som det varit de senaste månaderna.
Nu får jag försöka stävja tålamodet litegrann och faktiskt bita ihop en vecka till innan det är dags att återigen börja ha även en fungerande fritid. För är det något jag inte besitter mycket av, så är det just tålamod. Jag blir snabbt otålig och har svårt att invänta sådant som jag ser fram emot. Som nu, när det gäller att komma igång med vardagen igen. Men en vecka ska jag nog kunna klara av att vänta, bristen på tålamod till trots. 😎

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: