Din tankesmedja i etern
Så har ytterligare en vecka passerat, en vecka då jag mest jobbat och pluggat ryska. Jag försöker sitta lite med ryskan varje dag, även om det går lite si och så vissa veckor. Min studieteknik går mycket ut på att anteckna och sedan renskriva anteckningarna innan jag pluggar in dem. Bara av att skriva ner saker, gör att man lär sig mycket har jag insett. Så nu har jag ganska gedigna anteckningar i ryska språket, med glosor och grammatik i överflöd.
Till veckan går jag upp på 75% arbetstid och sakta börjar jag våga fylla kalendern med nya göromål, inte bara arbete. Om två veckor är jag tillbaka på heltid igen och det känns så fantastiskt skönt att komma tillbaka till en fungerande vardag. Även om det är skönt på många vis att jobba deltid, så är det faktiskt skönt att vara tillbaka på banan och inte behöva kontakten med Försäkringskassan. Äntligen vågar jag öppet prata om vad jag gör om dagarna utan att vara rädd att Försäkringskassan tycker att jag håller igång för mycket för att vara sjukskriven. Det har varit en svår balansgång under sjukskrivningstiden; sjukvården rådde mig att leva så normalt som möjligt under sjukskrivningen för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Samtidigt är jag trots allt sjukskriven och bör inte hålla igång för mycket.
I natt ska jag göra mitt första hela nattpass sedan januari – och dessutom på min helt nya tjänst. Det kommer bli något av en rivstart och jag ska göra tre hela nattpass på rad. På det stora hela känns det positivt att sakta börja återgå till en normal vardag igen, att snart arbeta heltid och faktiskt inte gå på sjukpenning längre. Framförallt för att man blir firare på många sätt, men också rent ekonomiskt.
Sen ska det bli kul med nya arbetsuppgifter, även om jag är kvar hos samma arbetsgivare. Ombyte förnöjer och det är kul att emellanåt byta arbetsmiljö. Jag kommer vara på ett nytt ställe med nya arbetsuppgifter, vilket känns oerhört spännande. Nu ska jag gå dubbelt under några dagar för att lära mig alla nya rutiner och sysslor, sedan om någon vecka är jag klar och kan börja arbeta på egen hand. Nu ska jag vara resurs som det kallas och vara lite allt-i-allo helt enkelt och gå in där det är luckor och täcka upp för kollegor. Det betyder att jag ska kunna lite mer och får en mer varierande tillvaro.
Jag får ibland frågan vad jag gör hela dagarna när jag har så mycket tid, hur jag helt enkelt får tiden att gå. Men jag lovar, det är inga som helst problem att få tiden att gå – jag har att göra hela tiden. Sen är kanske tillvaron inte så rafflande som sjukskriven, det kan jag villigt erkänna. När jag blev sjukskriven från början, trodde jag nog att jag skulle bli mer uttråkad än jag faktiskt blivit. Men man bygger upp en rutin för hur man lever – och sedan har jag ju varit skapligt pigg och orkat göra saker om än i begränsad form. För hur mycket som helst har jag inte orkat, det finns ju trots allt en anledning till att jag varit och är sjukskriven.
Det är inte många bloggar jag följer, men några stycken är det. Och jag blir så imponerad när jag läser andras bloggar, vad mycket folk verkar hinna med i sin vardag. Själv tycker jag att man går i ungefär samma trall hela tiden, man går till jobbet, affären, pluggar lite ryska, uträttar vardagsärenden och gör lite andra saker – men man hinner och orkar bara en bråkdel av vad andra verkar hinna göra. Åtminstone om man ska tro på vad som presenteras på bloggarna.
Jag sov inte fullt så bra i natt som jag hade hoppats på att få göra. Jag somnade snabbt när jag lade mig vid tiotiden och sov helt okej fram till sjutiden, när jag vaknade och var kissnödig. Och efter det somnade jag aldrig om riktigt, utan låg vaken till och från fram tills jag bestämde mig för att stiga upp strax innan tio. Det blev visserligen tolv timmar i sängen, ungefär som jag kalkylerat med, men inte fullt lika många timmars sömn. Oftast sover jag oerhört bra när jag är i stugan, det är sällan jag vaknar tidigt utan att kunna somna om. Så det är aningen segt idag, det ska jag inte neka till. Men sen kommer ju tröttheten ofta i efterhand också – och jag har sovit alldeles för lite den gångna tiden. Det har varit sena kvällar och tidiga morgnar och ett ständig flängande mellan olika saker.
Snart går vi in i september och jag börjar verkligen fråga mig vart sommaren 2022 tagit vägen? Det har gått så hiskeligt fort att jag nästan inte kan fatta det. Just nu känns det som att det relativt nyss var vår och man såg fram emot en lång, härlig sommar, nu börjar man ana sensommar – ja, nästan höst – i luften och om bara en vecka går vi in i den första höstmånaden. Sommarmånaderna har svischat förbi i en takt som är svår att föreställa sig på något vis, men så är det väl i princip varje år. Lever man på våra breddgrader, är sommaren generellt sett väldigt kort – det gå helt enkelt inte att komma ifrån.
Det känns som det var igår jag gick på semester och hade fyra långa, härliga semesterveckor framför mig. Men det är trots allt två månader sedan i skrivande stund – även om det inte känns så. Nu börjar det istället märkas att vi går mot höst; kvällarna blir mörkare, det blir kyligare och jag har till och med börjat ana lite höstfärger här och där (även om det är ganska blygsamt än så länge).
När jag fick min senaste sjukskrivning på 75 %, tyckte jag till en början att det kändes lite lite att ”bara” jobba tre timmar per pass. Jag tänkte att det skulle kännas hattigt att bara göra så få timmar, att jag inte mer än skulle hinna till jobbet innan det var dags att gå hem igen. Men efter några dagar på jobbet, med tre timmar per pass, känns det som att det ändå är en ganska lagom start på att börja jobba igen. Det har verkligen känts ovant att återigen ha tider att passa, att inte längre kunna göra i princip det man vill under dagarna utan faktiskt ha vissa ”måsten”.
Igår gjorde jag mitt första arbetspass på deltid. Det kändes väldigt ovant att vara tillbaka på jobbet igen, men på det stora hela ändå positivt. Jag har gått hemma så länge nu utan att göra något om dagarna, så det känns faktiskt skönt att börja fylla tiden med något meningsfullt igen. Jag jobbar visserligen bara tre timmar per arbetspass, men det känns som en bra början efter att ha varit sjukskriven så länge. Jag jobbar mellan 19:00 och 22:00 enligt det rullande schema jag har på jobbet och det gör att jag ändå är hemma i mänsklig tid på kvällarna och kan ta mig upp i hyfsad tid på morgnarna.
Jag har varit långtidssjukriven förr och det har alltid känts skönt att komma tillbaka till jobbet efter en längre frånvaro. Man klagar mycket på sitt jobb emellanåt, men någonstans är det ändå så att det är skönt att fylla dagarna med något meningsfullt. Jag tror man behöver ett arbete mer än bara för inkomsten, det är viktigt att fylla sin tid med något som känns meningsfullt och känna att man fyller en plats i samhällsmaskineriet.
Man läser oerhört mycket i media angående Försäkringskassan och får en bild av en myndighet som är oerhört stelbent och osmidig. Det är oerhört många skräckhistorier man matats med genom åren om personer som nekats sjukpenning på väldigt märkliga och lösa grunder. Det allmänna förtroendet för Försäkringskassan tycks vara oerhört lågt och jag det är inte många gånger jag hört någon säga något positivt om denna myndighet.
Så jag känner att jag bara måste bryta detta mönster, jag måste bara delge min erfarenhet av Försäkringskassan! Jag har vid några tillfällen varit långtidssjukskriven och aldrig haft problem att få min sjukpenning. Det enda negativa är nu senast, då det tog väldigt lång tid att få en första utbetalning av det pengar jag hade rätt till. Jag tror det tog Försäkringskassan två månader att ta beslut om min ersättning, så det var bara tur att jag hade pengar undanstoppade så att jag klarade mig under tiden. Ska tilläggas att det även var tur att jag hade min sambo som kunde skjuta till pengar till runtgående kostnader, annars hade det verkligen inte gått.