Oroa dig inte för morgondagen – det hinner skita sig innan dess!

Imorgon är tanken att jag ska gå till jobbet för första gången på en månad. Det ska bli så skönt! Så skönt att äntligen kunna göra något vettigt på dagarna igen, att äntligen slippa gå hemma hela dagarna och inte göra så mycket. Jag har haft riktigt tråkigt de sista dagarna, känt att jag saknat att ha något att göra om dagarna och tiden har gått obeskrivligt långsamt. Det kändes okej första tiden jag var hemma men ju piggare jag blivit, ju mer har jag längtat tillbaka till jobbet.
Sen kommer det till en viss omställning att börja ställa väckarklockan och att faktiskt vara omringad av en massa människor dagarna i ända. Nu har jag vant mig vid att vara hemma och inte träffa så mycket folk – och plötsligt kommer det vara det omvända igen. Så det kommer säkerligen ta mig några dagar att vänja om mig till tillvaron på jobbet och att plötsligt ha en massa att göra hela dagarna. Men den klart största omställningen kommer givetvis att vara alla människor, jag har liksom inte träffat en kotte utöver sambon på flera veckor. Så det kommer vara en rejäl omställning med väckarklocka och människor, men det är till det positiva – jag saknar en normal dygnsrytm och att ha folk omkring mig. Det må vara skönt att få sova på morgnarna men det är tråkigt att bara vara hemma och inte kunna få tiden att gå. Många tycker säkert jag är lite galen som längtar tillbaka till jobbet och inte vill gå hemma så länge som möjligt. Men nu har jag varit hemma en månad och börjar känna mig tämligen pigg, så då vill jag verkligen tillbaka till vardagen och få göra nytta igen.

Lite nytta har jag kanske ändå gjort medan jag gått hemma. Jag har inhandlat några julklappar via nätet, jag har skrivit nästan 350 julkort att skicka när december kommer och så långt det gått börja förbereda julen litegrann. Men nu kan jag inte göra så mycket mer. Julkorten är skrivna och det är en vecka kvar innan det är dags att plocka fram adventssakerna. Och det går liksom inte att städa och plocka hur mycket som helst heller. Min sambo kanske är av en annan åsikt, men jag börjar känna att jag nu inte kan göra så mycket mer hemma utan att det är dags att faktiskt börja jobba. Omställning eller ej, det är dags att göra lite nytta! Och vem vill inte göra det förresten? Jag tror de allra flesta vill vara ute i arbetslivet och inte bara gå hemma om man får möjligheten att välja. Inte ens om jag vore ekonomiskt oberoende skulle jag välja att bara gå hemma, utan förmodligen jobba volontärt eller liknande.
Och jag är lite fanatiker när det kommer till det där med adventssaker, de ska plockas fram på rätt dag – det funkar inte att göra det en vecka i förväg. Jag har sett att några av grannarna plockat fram stakar och stjärnor sedan flera dagar, men jag biter ihop och väntar fram till helgen. Rätt ska vara rätt när det kommer till traditioner, hur stelbent det än må anses vara.
Jag har fått lägga ovanligt mycket arbete på julkorten i år då jag ju tappade min mobiltelefon i vattnet i somras. De allra flesta kontakter jag har lagrade på mobilen och ”naturligtvis” ingen backup någonstans. Så det har blivit mycket sökande på Eniro för att få fram adresser till folk – och jag har fått tänka till lite extra vilka jag brukar skicka julkort till varje år så att jag inte missar någon. För några decennier sedan hade man fått sitta en stund i telefon och prata med nummerupplysningen istället, men nuförtiden räcker det med några knapptryckningar så får man den information man behöver.

Jag får i alla fall lite av en mjukstart och inleder med att bara jobba två dagar för att sedan vara ledig två dagar. Det känns rätt lagom när man varit borta från jobbet i ganska exakt en månad. Hade jag haft kontorstider, hade jag förmodligen inlett med att arbeta fem dagar direkt vilket säkerligen varit lite väl tufft. Då hade jag förmodligen fått börja på deltid någon eller ett par veckor innan jag gick upp på heltid. Det är fördelen med att jobba skift, att man oftast inte jobbar så många dagar i rad utan bara gör några få pass i stöten. Jag har ett ganska snällt schema måste jag säga, ett schema jag är oerhört nöjd med.
Så jag är fortsatt nöjd med skiftgången och längtar inte tillbaka till att jobba kontorstider igen. Jag har två tidiga morgnar att se fram emot, sedan får jag sova ut ett par dagar innan vardagen rullar igång igen till helgen. Att jobba vissa helger är värt priset att istället vara ledig mycket – och få vara ledig mitt i veckan emellanåt. Jag har väsentligt mycket mer ledigt än om jag skulle jobba kontorstider. Visserligen skulle jag garanterat alltid vara ledig alla storhelger om jag hade kontorstider, men jag tycker det må vara värt att jobba en och annan storhelg och istället få de arbetstider jag vill ha.

Nu ser jag någonstans fram emot fredag när jag ska på återbesök hos vårdcentralen. Det ska bli skönt att få utrett hur det gått för mina lungor, om jag kan beteckna mig som frisk eller om de fortfarande är inflammerade. Helt återställd känner jag mig inte tyvärr, får se om det håller i sig till på fredag eller om det tänker gå över helt och hållet tills dess. Idag tar jag sista tabletterna av antibiotikakuren och även om den verkligen har hjälpt, så har den inte hjälpt till fullo. Jag har fortfarande ett lock för höger öra, jag hostar fortfarande litegrann och är lite snuvig. Förkylningssymtom med andra ord, även om de är väldigt milda.
Det ska bli intressant att se vad läkarna säger på fredag. Jag hoppas verkligen att man inte ser något behov av vidare sjukskrivning – för nu har jag fått nog av att vara hemma dagarna i ända. Det blir trots allt ganska tråkigt, liksom att det kostar hutlöst mycket pengar. Nu till jul vill jag inte förlora en massa pengar i onödan, utan få så pass bra löner som möjligt. Sen är det klart att jag är hemma om läkaren bedömer att jag behöver det, men jag vill helst avstå ifall det går.
För den som undrar, ja jag har tagit covidtest – det gjorde man när jag var på akuten. Och jag har inte covid-19, utan det är en lunginflammation. Nu har tre läkare fastslagit just lunginflammation och ingenting annat, så då kan man känna sig helt säker på det.

Nu hoppas jag verkligen på att komma igång ordentligt med allt successivt igen. Jag längtar till och med lite smått efter att börja träna, jag behöver komma igång med kroppen igen för att fortsätta gå ner i vikt. Jag har gått ner bra under min sjukdomstid, trots att jag inte tränat, men jag tror att jag kunnat gå ner mer om jag faktiskt hållit igång ordentligt. Mitt mål brukar vara tre träningspass i veckan, även om jag inte alltid når upp till tre tillfällen.
Det är inte bara träningen jag vill komma igång med, det är som sagt jobbet och allt annat som hör vardagen till. Jag är så van vid att hålla igång på alla möjliga vis med jobb, träning och firma så det har varit extremt ovant att bara vara hemma i flera veckor och inte göra någonting alls. Jag har bläddrat i min kalender för de kommande dagarna, och den är ovanligt tom de kommande veckorna. Nu hoppas jag på att sakta bli så pass pigg att jag kan fylla på kalendern igen.