Allt har ett slut

En hektiskt period börjar lida mot sitt slut och det är med blandade känslor jag snart går tillbaka till en mer normal tillvaro där jag “bara” jobbar heltid och ingenting annat. Under några veckor har jag agerat återkommande statist i en TV-produktion på mer eller mindre heltid. Utöver det har jag jobbat vissa pass på jobbet också, även om jag tagit ledigt en del dagar för att kunna vara med som statist. Det har varit långa dagar och vissa dygn har jag bokstavligen bara varit hem, ätit lite och sovit några timmar innan det varit dags för nästa inspelningsdag.
Men det har också varit fruktansvärt roligt att på heltid få ägna sig åt att filma och agera framför kameran. Jag är på något som mitt esse när kameran går igång och det är tagning. Dagarna har sprungit iväg och det har varit många skratt både mellan och under tagningarna.
Det har varit lite ovant att vara tillbaka till att jobba dagtid under en period, men samtidigt också skönt att faktiskt vara hemma på kvällarna och få sova i sin egen säng om nätterna. Till skillnad från när jag jobbar som vanligt och sover under dagarna istället.

Men jag har även haft lite tid till annat. Genom en statistkollega kom jag över biljetter till genrepet på Forever Piaf på Göta lejon i torsdags. Det var en otrolig upplevelse att äntligen kunna komma ut bland folk och få gå på teater. Det är inte mycket man blivit bortskämd under pandemin och det känns som att det finns ett uppdämt behov av att få komma ut bland folk och socialisera sig. Inte bara hos mig, utan rent generellt i samhället. Det var en surrealistisk känsla att sätta sig på en nästintill fullsatt teater med en stor ensemble på scen för att se en knappt två timmar lång föreställning. Så mycket folk har jag inte sett på en och samma gång sedan innan pandemin. Jag har verkligen efterlevt restriktionerna och varit väldigt lite ute bland folk under det gångna dryga året. Men i torsdags var det dags att bryta mönstret en gång för alla.
Jag passade även på att sätta mig på favorit-skriv-hak, nämligen cocktailbaren på Scandic Malmen vid Medborgarplatsen – där jag ibland sätter mig och skriver över en drink eller två. Och det var – så här bara någon dag efter att restriktionerna lyfts – avsevärt mycket mer folk än under pandemin. Det märktes verkligen en stor skillnad jämfört med när jag varit där under pandemin. Även denna gång hann jag skriva lite och även få en bit mat innan föreställningen började. Det var – även det – en euforisk känsla att vara ute bland folk igen. Höra sorlet av prat, klirret av glas och känna matoset från köket…

Veckan avslutades med en tripp till min hemstad Hudiksvall och en tur ut i svampskogen. Det är flera år sedan jag senast plockade svamp, så det var faktiskt lite kul att komma ut i det fria under några timmar. Lite svamp hittade vi också, vädret till trots. Svampen ligger nu i tryggt förvar i frysen och väntar på att bli tillaga vid lämpligt tillfälle.
Själv väntar jag på att det är dags för sängen, inför en sista hektisk vecka innan vardagen är som vanligt igen. Det är filmning som gäller till och med onsdag dag, sedan går jag på att jobba onsdag natt och jobbar över nästa helg. Sedan är vardagen på banan igen med jobb som vanligt. Och det gör kanske inte så mycket – då får jag i alla fall tid att vila ut lite.