allkonstnarenJag har med åren konstiga lite konstiga idéer och vanor, sådant som man nog rent naturligt lägger sig till med med ålderns rätt. Vissa saker i tillvaron tycker jag om, andra inte – jag har lärt med mig åren att vad som faller mig i smaken eller ej. Men somliga ting har blivit som en fix idé som jag inte riktigt förstår vad de kommer ifrån, varför det har blivit så här.
Dels gillar jag inte söndagar, fråga mig inte varför. Det spelar ingen roll ifall jag jobbar på måndagen eller ej, jag kan helt enkelt inte med söndagar – jag kan bara inte med denna dag. Kanske kan det vara något som hänger i från skoltiden eller när man haft kontorstider och söndagen alltid innebar slutet på helgen. Kanske har det med att göra att så mycket är stängt på söndagar och det är svårt att uträtta ärenden och liknande. Det är helt enkelt en väldigt trist dag i flera aspekter – även om det inte är slutet på helgen och man ska börja jobba dagen efter. För så är det ju för mig som skiftarbetare, det är inte alltid jag jobbar på måndagen.
Bor man – som jag – i Stockholm behöver trots allt söndagen inte vara så hemskt olik många andra dagar. Mycket är öppet och åker man in till stan, kan det vara lika mycket folk som på en lördag eller under eftermiddagsrusningen en vardag. När jag tänker tillbaka på min uppväxt i Hudiksvall, var söndagarna något helt annat. Där och då var verkligen allting stängt på söndagar, även de större varuhusen. Det var väl möjligen macken och någon enstaka jourbutik som höll öppet några timmar på söndagen. Åkte man in till stan av någon anledning, var det verkligen folktomt på gatorna och man såg möjligen någon enstaka person som var ute med hunden eller tog en söndagspromenad. Det var med andra ord en ganska tråkig dag, åtminstone i mitt tycke. Så någonstans där frodades förmodligen mitt hat mot söndagar, min känsla av en tråkig dag med få aktiviteter.
Men då kommer jag osökt in på nästa sak, som jag tycker är väldigt tråkigt och som jag gärna undviker om jag kan. Nämligen att äta lunch. Ja, ni läste rätt! Jag tycker faktiskt inte om att äta lunch. Jag gör det bara de dagar jag varit uppe tidigt av någon anledning och faktiskt inte står mig hela dagen på frukosten. Är jag ledig och hemma en dag, står jag nio gånger av tio över lunchen – eller tar något lätt på stående fot.
Jag kan inte förstå att jag tycker det är så tråkigt att äta lunch egentligen, i normala fall är jag glad i mat och kan proppa i mig rätt stora mängder. Men inte mitt på dagen. Om jag jobbar på dagen äter jag lunch, det gör jag. Men det beror på att jag är uppe tidigt och blir väldigt hungrig mitt på dagen, då funkar det helt enkelt inte att stå över lunchen. Och det är av någon anledning annorlunda när jag jobbar, då kan lunchen vara en välbehövlig paus från arbetet. Men är jag hemma, då avstår jag i princip alltid lunchen. Möjligen kan jag ta något lätt mitt på dagen om jag vaknat tidigt, men det händer inte särskilt ofta.
Någonstans vet jag ju att det är bra för midjemåttet med regelbundna måltider, att man ska äta lite men ofta för att hålla ett svällande midjemått i schack. Men jag har inte lyckats vänja mig vid att äta lunch, framförallt inte när jag är ledig.
När det kommer till luncherna kan jag inte riktigt härleda till något speciellt att jag tycker det är så tråkigt att just äta lunch. Det borde ju vara något positivt, inte minst när man som jag är så glad i mat. Jag tycker inte att andra måltider under dagen är särskilt tråkiga, snarare tvärtom. Jag tar en gärna en lång och ordentlig frukost på morgonen, lutad över dagens tidning. Detsamma gäller att äta middag, vilket verkligen är en måltid jag kan tänka mig att ägna en hel del kärlek.
På dagen har jag ofta en massa annat för mig och har svårt att ge mig tid att faktiskt äta något. Kaffe slinker alltid ner, liksom en och annan sötsak om tillgång finns. Men inte mat, det sitter alltid långt inne att göra i ordning mat mitt på dagen. Och så har jag varit under väldigt många år, det där med lunch har varit ett hatobjekt sedan urminnes tider. Utan att egentligen förstå varför. Jag har försökt allt för att om möjligt få en annan inställning till att äta lunch. Jag har testat hämtmat, gå ut och äta liksom extra festliga matlådor – men inget tycks kunna få mig att tycka om att äta lunch. Jag tycker det är lika tråkigt som söndagar, om inte värre. Att sedan äta lunch på en söndag är helt uteslutet – två tråkiga saker på samma dag är en omöjlig ekvation.
