Äntligen, äntligen kommer den dag som man väntat på i över ett år! Restriktionerna lyfts och vi som vaccinerat oss kan återgå till en i princip vanlig tillvaro igen. Det var nog tur att man förra våren inte hade en aning om hur länge pandemin skulle hålla på, att man inte visste att det skulle bli långt över ett år med restriktioner och distansering. Då hade man nog givit upp ganska omgående. Men nu kan man se ljuset i tunneln och faktiskt känna att man kan komma tillbaka efter ett långt och tröttsamt år.
Äntligen vågar man börja planera in saker, äntligen kan man börja röra sig fritt i samhället igen och känna att det faktiskt är okej, att det inte finns några restriktioner att ta hänsyn till. Allra mest har jag under det gångna året saknat sociala kontakter, att faktiskt kunna träffa människor utan att tänka på hur man hälsar eller att hålla sig på behörigt avstånd. Man har rört i sin lilla bubbla och inte träffat särskilt mycket folk sedan förra våren. Det är knappt man vågat träffa sin egen familj. Själv är jag rätt lyckligt lottade som inte lever ensam och inte jobbat på ett jobb där distansarbete varit rekommenderat (åtminstone inte under merparten av pandemin). Hade jag levt ensam och dessutom enbart jobbat hemifrån, hade jag förmodligen blivit tokig. under de få månader jag jobbade hemifrån i början av pandemin, kändes det som att jag höll på bli vansinnig. Vissa dagar träffade jag knappt en kotte kändes det som.
Självklart finns det fördelar med att kunna jobba hemifrån ibland, men då ska det vara självvalt och på grund av att dt underlättar vardagen på olika sätt. Jag valde redan innan pandemin att jobb hemifrån med jämna mellanrum – det var först när det blev på daglig basis och lite mer ”påtvingat” som jag tyckte att det blev jobbigt.

Sak nummer två som jag saknat under det gångna året är att få resa. Vi brukar försöka resa någonstans minst en gång per år, men pandemin har det helt enkel inte varit möjligt. Nu är vi vaccinerade båda två här hemma och kan börja planera saker som lite satts på vänt under pandemin. Dit hör att få resa, något som tillhör mina favoritsysslor. Vi hade börjat planera för en utlandsresa precis när pandemin bröt ut och vi får kanske skatta oss lyckliga att vi inte kom iväg som planerat. Kanske hade vi då tillhört de svenskar som blev strandade utomlands när flygen plötsligt ställdes in i och med att viruset spred sig som en löpeld över världen. Av helt andra anledningar sköt vi lite på resan och strax efter bröt pandemin ut, kanske var det någon högre kraft som gjorde att vi tog det beslutet? 😉

Till sommaren 2020 hade jag köpt biljetter till inte mindre än två konserter – Lars Winnerbäck i Stockholm och Rammstein i Göteborg. Båda konserterna sköts sedan upp till 2021 på grund av pandemin, när sedan sommaren närmade sig sköts konserterna upp igen – denna gång till 2022.
Jag älskar verkligen att gå på konserter och gör det alldeles för sällan. Många gånger beror det på att biljetterna säljs slut väldigt fort och man helt enkelt inte hinner köpa biljetter innan de tar slut. Vad gäller Rammstein-biljetterna hade jag en enorm tur helt enkelt. Natten då biljetterna släpptes hade jag svårt att sova och låg i sängen och lekte med min mobil. Av en slump såg jag på Facebook att biljetterna just släppts – och gick in för att boka direkt. Vilket var tur, för strax efter var de helt slutsålda. Så till sommaren blir det en tripp till Göteborg, vilket kommer bli väldigt härligt! Jag älskar Göteborg som stad och skulle kunna spendera väldigt mycket tid där. Så det kommer säkerligen bli några extradagar i stan utöver själva konsertdagen.

Ja, ni förstår att jag tycker att det är skönt att det hela äntligen tycks vara över? Även om vissa rekommendationer fortfarande kommer finnas kvar, så tar vi nu ett stort steg i rätt riktning. Det kan förhoppningsvis bli ett traditionellt julfirande i år och nu kan man med gott samvete planera in saker som vanligt igen. Man kan till och med skaka hand och ge folk en kram utan det längre betraktas som något konstigt.
Sen kommer åtminstone jag själv fortsätta vara lite försiktig, även om jag är fullvaccinerad. Jag kommer tänka mig för innan jag sätter mig bredvid någon på tunnelbanan eller bussen, innan jag skakar hand med eller kramar om någon och så vidare. Och det kommer också ta ett tag innan man vänjer om sig igen från att hålla avstånd till att det plötsligt är okej att inte göra det.
Men sista dagarna har jag faktiskt känt av att det börjar gå tillbaka till det normala igen. Det har varit mer folk i kollektivtrafiken än det någonsin varit under pandemin till exempel. Och det har varit en markant ökning, inte bara en liten skillnad – framförallt när man rest i rusningstrafiken. Det verkar som fler avstår från att jobba hemifrån och istället börjat återvända till sina arbetsplatser.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1
Dagens Nyheter 1 2 3 4 5 6
Svenska Dagbladet 1 2 3

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: