Etiketter

vaccin

Visar: 1 - 10 av 12 RESULTAT
Dagbok

Nu är det på riktigt!

Så har hösten kommit på allvar. Det känns verkligen i luften att hösten kommit och det är kyligt, inte minst morgnar och kvällar. Igår kom det första höstovädret – givetvis var vädret som värst just när jag behövde uträtta lite ärenden på stan. Regnet var så pass kraftigt att jag fick byta kläder när jag kom hem. Men nu är man åter till vardagen efter sommaren med semestrar och vistelse i sommarstugan. Nu är vädret sådant att man inte längre längtar efter att vistas i sommarstugan, grilla eller göra andra sommaraktiviteter. Nu väntar andra aktiviteter, man kan titta på film, tända ljus och ta härliga höstpromenader i skogen.

Corona och Covid19

Var går gränsen för föräldrars makt över sina barn?

Jag läste just en artikel som gjorde mig minst sagt förbannad. Artikeln (läs hela här) handlar om en italiensk, tvåårig pojke som har ett hjärtfel och måste opereras tämligen akut. Men föräldrarna har vägrat att gå med på att sonen ska opereras om operationen innebär att han genom blodtransfusion kommer få blod från vaccinerade personer. Föräldrarna är inbitna vaccinmotståndare och de menar att barnet blir ”smittat” av vaccinet genom transfusionen.
Hade det varit en helt annan situation – alltså inte frågan om livräddande vård – vi pratat om, hade jag förmodligen bara ryckt på axlarna åt det hela. Jag hade förmodligen tyckt att föräldrarna framstod som allmänt korkade, men att de får ta vilka beslut de vill så länge de inte skadar andra. Men nu rör det sig om att rädda livet på ett tvåårigt barn – och ändå börjar föräldrarna processa i domstol för att barnet inte ska få blod från en viss kategori av blodgivare. Plötsligt framstår de inte bara som rent korkade utan faktiskt rentav ondskefulla. Hur långt ska man kunna dra gränsen för föräldrars makt över sina barn? är en fråga som väcks i mitt inre. När det kommer till neka sitt barn livsuppehållande vård tycker jag man kvalificerar sig för att bli av med vårdnaden i ett nafs.

Corona och Covid19 Dagbok

Jag flyttar snart till Danmark

Igår morse lättade Danmark på i princip alla Coronarestriktioner och klassar inte längre Corona som en samhällsfarlig sjukdom. I princip betraktas alltså sjukdomen som en säsongsinfluensa och ingenting annat. På något vis kan jag inte låta bli att avundas danskarna och tänka på hur skönt det skulle vara om restriktionerna faktiskt lyftes och tillvaron blev som vanligt igen.

Corona och Covid19

Strängare restriktioner – igen

Så är det återigen dags för strängare restriktioner i pandemins spår. Jag tänker osökt tillbaka på när man i höstas i princip hävde restriktionerna för alla som var vaccinerade. Då var jag nog inte ensam om att tro att vi var på väg tillbaka mot ett normalläge igen, att vi kanske skulle kunna återgå till en så normal tillvaro som det nu bara går. Här hemma hade vi till och med börjat snegla lite på resor och sett fram emot att kanske kunna ta en resa någonstans när restriktionerna lättats. Men tji fick vi, för corona tycks ha en enorm förmåga att mutera och fortsätta sin spridning trots restriktioner och vaccin.
Jag har givetvis följt restriktionerna så gott jag kunnat, jag har hållit avstånd, burit munskydd och undvikit trängsel. Sen har jag inte ett jobb som möjliggör hemarbete, utan jag måste vara på plats på mina arbetspass. Och eftersom vi inte har bil, är jag hänvisad till att åka kollektivt. Däremot jobbade jag hemifrån den sista tiden jag var kvar på mitt förra jobb, på Trafikverket. Jag satt hemma de sista månaderna och får nog medge att jag började så smått få kruppjuck efter ett tag. Det är en stor fördel att kunna jobba hemifrån när möjlighet ges, men när det blir påtvingat månad efter månad, då blir det något helt annat. Jag träffade knappt en kotte under den sista tiden och lämnade knappt lägenheten på flera veckor – något som fick det att krypa i kroppen på mig.

Corona och Covid19

Jag kommer ta den tredje dosen när det blir min tur!

När jag blir erbjuden en tredje dos, då tar jag den också, och även om jag måste ta en varje år. Jag är vaccinerad – och nej jag vet inte vad som finns inuti – varken i detta vaccin eller de jag fick som barn, eller vad som finns i Big Mac eller Hot Dogs. Jag vet inte vad som finns i Ibuprofen eller någon annan medicin heller, jag vet bara att det hjälper min smärta.
Jag kan inte alla ingredienser i min tvål, schampo eller deodorant. Jag känner inte till långtidseffekterna av mobiltelefonanvändning. Jag vet inte om maten jag åt på restaurangen var lagad med rena händer eller om mina kläder, mina gardiner eller min läsk innehåller något farligt. Kort sagt; Det är mycket jag inte vet – och mycket jag aldrig får veta.

Corona och Covid19

Back to normal

Äntligen, äntligen kommer den dag som man väntat på i över ett år! Restriktionerna lyfts och vi som vaccinerat oss kan återgå till en i princip vanlig tillvaro igen. Det var nog tur att man förra våren inte hade en aning om hur länge pandemin skulle hålla på, att man inte visste att det skulle bli långt över ett år med restriktioner och distansering. Då hade man nog givit upp ganska omgående. Men nu kan man se ljuset i tunneln och faktiskt känna att man kan komma tillbaka efter ett långt och tröttsamt år.
Äntligen vågar man börja planera in saker, äntligen kan man börja röra sig fritt i samhället igen och känna att det faktiskt är okej, att det inte finns några restriktioner att ta hänsyn till. Allra mest har jag under det gångna året saknat sociala kontakter, att faktiskt kunna träffa människor utan att tänka på hur man hälsar eller att hålla sig på behörigt avstånd. Man har rört i sin lilla bubbla och inte träffat särskilt mycket folk sedan förra våren. Det är knappt man vågat träffa sin egen familj. Själv är jag rätt lyckligt lottade som inte lever ensam och inte jobbat på ett jobb där distansarbete varit rekommenderat (åtminstone inte under merparten av pandemin). Hade jag levt ensam och dessutom enbart jobbat hemifrån, hade jag förmodligen blivit tokig. under de få månader jag jobbade hemifrån i början av pandemin, kändes det som att jag höll på bli vansinnig. Vissa dagar träffade jag knappt en kotte kändes det som.

Corona och Covid19 Dagbok

Andra sprutan tagen

Jag har väldigt svårt att förstå de personer som är skeptiska till att ta vaccinationen mot covid-19. Det går liksom bortom mitt förstånd att man inte är villig att göra vad man kan för att vi ska få ner smittspridningen i samhället. Här gäller det inte bara att följa de restriktioner och rekommendationer som myndigheterna kommer med – som att hålla avstånd, använda munskydd och undvika sociala kontakter. Det gäller också att ta vaccinationen när erbjudandet kommer. Personligen har jag full tillit till att ett vaccin inte skulle godkännas om det vore rent hälsovådligt eller inte tillräckligt effektivt. Någonstans är det ju trots allt så att det ställs ganska höga krav på läkemedel och vad som helst släpps inte igenom för att användas inom sjukvården.
Men sådana argument tycks inte bita på antivaxxarna, som gärna gastar sig hesa om vi inte ska lite på myndigheterna och läkemedelsföretagen. Istället kommer man med egna, hemmasnickrade argument om olika konspirationsteorier som nästan gör en lite mörkrädd och skraj inför vart mänskligheten är på väg. Minns ni demonstrationerna som hölls i våras, både i Stockholm och andra delar av världen? Trots att man inte tillät folksamlingar på fler än åtta personer, samlades man till demonstrationer mot restriktionerna och den stundande vaccineringen. Själv undrar jag faktiskt hur står till på hjärnkontoret hos somliga när man är så verklighetsfrånvänd som dessa demonstranter trots allt är. Jag skulle nog våga hävda att man inte har särskilt mycket innanför pannbenet när man till och med hävdar – som somliga av demonstranterna gjorde – att det inte ens förekommer någon pandemi.

Corona och Covid19 Dagbok

Snart dags för spruta nummer två

Nu börjar land efter land – inklusive Sverige – att lätta på Coronarestriktionerna. Smittotalen tycks gå ner på flera håll och kanske, kanske kan man börja ana ljuset i tunneln när det gäller denna långdragna pandemi. När allt startade förra våren trodde man knappast – eller, åtminstone inte jag – att det skulle bli så här långdraget och segt. Hade man vetat det då, hade det förmodligen känts oövervinnerligt och man hade förmodligen känt sig rätt knäckt. Men det går inte att komma ifrån att man nu börjar bli rätt less på alla restriktioner, att hålla avstånd och att inte kunna leva normalt. Allra mest saknar jag det sociala, att inte kunna umgås med folk på ett naturligt sätt. Liksom att inte kunna resa, bland det första jag kommer göra när allt detta är över blir nog just att boka en resa någonstans. Vart vet jag inte, huvudsaken är att komma iväg någonstans känns det som.

Vaccination
Corona och Covid19 Dagbok

Första sprutan tagen

Häromdagen ojade jag mig lite över att det inte varit helt lätt att få tid för vaccination i Stockholm. Sedan tiderna för oss fyrtioplussare släpptes förra torsdagen, har jag varit inne i appen och kollat flera gånger per dag för att få en tid. De gånger tider ploppat upp, har det varit på lite otillgängliga ställen som Järfälla, Norrtälje och Södertälje och jag har väl inte varit helt lockad över att åka så långt för att ta min spruta. Så jag har själv valt att ha lite is i magen tills det dykt upp tider på lite mer behörigt avstånd. Och det har faktiskt lönat sig att vänta lite. Igår lade man plötsligt ut flera nya tider i Kista för idag – och jag var snabbt in för att boka tid.

vaccination
Dagbok

Inte helt lätt att få tid för vaccination

I torsdags släpptes tiderna för oss som 40+ för att få vaccinera oss. Jag har verkligen sett fram emot att få vaccinera mig och att på så vis sakta kunna börja återgå till en så normal tillvaro som möjligt. Sedan länge har jag bestämt mig för att mer eller mindre ”hänga på låset” för att få en tid för vaccination så snart som möjligt. Och det har jag också gjort. Redan i torsdags morse loggade jag in på Landstingets app för att försöka boka en tid. Men tiderna tycks stryka med likt smör i gassande solsken.