En dagbok är en spegel som inte ljuger om hur du mådde igår

Allt har liksom ställts på vänt denna vecka och jag ogillar det verkligen, jag har så svårt för det här med att vara hemma och vara sjuk. Jag ogillar att behöva sjukskriva mig, jag ogillar att behöva sitta i telefon och boka om saker med hänvisning till att jag blivit sjuk. Nu har jag sjukskrivit mig ett par dagar, men har fått styra om en massa saker som varit inbokade denna vecka. Igår hade jag tid för magnetröntgen, men skulle med min hosta inte fixa att ligga stilla i närmare en timme för röntga hela ryggraden – utan istället tog jag beslutet att ringa och boka om undersökningen. Nu har jag fått en ny tid om några veckor och får då utgå ifrån att jag mår så pass bra att jag kan underkasta mig undersökningen med magnetkameran. Så dessa dagar är jag hemma, vilar och hoppas på att vara tillräckligt frisk till helgen för att kunna ta tag i de aktiviteter jag har inplanerade. Det är två restaurangbesök som jag helst inte vill avboka, utan faktiskt gå på. Är jag sjuk så är jag, men förhoppningsvis har förkylningen börjat gå tillbaka så mycket att jag kan komma iväg och inte bara gå hemma. För det är vad som tär allra mest på mig när jag är sjuk, att inte kunna göra något, att bara vara hemma dag ut och dag in. Jag minns den tiden jag rökte, då blev jag alltid oerhört sjuk när jag blev förkyld, inte minst fick jag en fruktansvärd hosta. Numera har jag inte rökt på nästan 20 år – men blir återigen väldigt sjuk när förkylningarna slår till. Nu har jag varit förkyld i en månad och börjar så smått tröttna på det här tillståndet. Jag är trött på att hosta nätterna igenom, jag är trött på att vara ruggig i kroppen, snuvig och trött för att jag inte får sova ordentligt.
Nåja, jag får se det från den ljusa sidan, för det är trots allt på väg åt håll, det känner jag. Redan när jag vaknade igår kände jag mig aningen piggare och idag är det ännu lite bättre. Så fortsätter det i den här takten kommer jag vara på benen till helgen igen, precis som jag hoppas på. Hostan har gått tillbaka en aning, jag känner mig inte fullt lika ruggig i kroppen – och det går att ligga ner en längre stund utan att hosta så att lungorna är på väg upp. Så nu håller jag tummarna för att det fortsätter åt det här hållet i samma takt så att jag kan börja leva igen snart. Jag är inte den som klagar i första taget, utan jag biter ihop och går och jobbar tills det verkligen inte funkar längre. Det skulle aldrig falla mig in att komma med kommentarer i stil med att ”ni kvinnor klagar på att föda barn…” – för fullt så illa är det faktiskt inte att vara förkyld. Så nej, någon mancold är det inte jag fått, så långt tänker jag inte dra det hela.

Det klaffar på sätt och vis rätt bra att vara sjuk denna vecka, eftersom jag egentligen inte har så hemskt mycket inplanerat. Jag har sjukskrivit mig ett par dagar, bokat om magnetröntgen – och sedan har jag inte behövt göra så hemskt mycket mer. Det är inga filminspelningar som jag behövt avboka och jag har inte behövt boka om en jäkla massa saker. Så tur i oturen har förkylningen slagit till under en tämligen lugn vecka då konsekvenserna inte blir så stora av att jag måste vara hemma. Två läkarbesök har det blivit under denna väldigt långa förkylning, först för att jag fick lunginflammation som en följd av förkylningen, sedan för att jag trodde att lunginflammationen blossat upp igen. Men som tur var, hade lunginflammationen inte kommit tillbaka utan det var en enkel förkylning jag råkat ut för och som inte riktigt vill ge med sig. Det är så typiskt bara, att jag blir så exceptionellt sjuk när jag väl blir sjuk – kan inte bara en förkylning komma, hålla i sig några dagar och sedan gå över?! Men nej, istället ska det blir antibiotikakurer och en massa annat innan jag slutligen blir frisk. Och det är bara så frustrerande! Så jag är numera livrädd för att bli förkyld, eftersom jag ofta blir så jäkla sjuk – det stannar så sällan enbart bara vid en förkylning, utan övergår så ofta till någonting annat. Jag frågade läkaren i måndags om det fanns något man kunde göra för att undvika detta i framtiden, men det gjorde det egentligen inte – mer än att försöka undvika att bli sjuk överhuvudtaget. Vilket ju kan vara nog så svårt.
Så jag får det positiva i att bli sjuk vid ”rätt” tillfälle, då jag slipper att avboka en jäkla massa saker. Vara hemma från jobbet är en sak, men att behöva avboka filminspelningar – som jag gör för att jag tycker det är roligt – brukar kännas desto surare. Det låter kanske konstigt att resonera så, men det är lite så det känns. Jag tycker naturligtvis att det känns surt att behöva vara hemma från jobbet också, inte minst då man förlorar en massa pengar – och även då jag trivs så pass bra som jag gör. Jag vill ju gå och jobba, jag vill inte ligga hemma och snörvla och vara ynklig. Men som det är just nu, orkar jag inte mer än att röra mig runt i lägenheten och på sin höjd gå en vända ner till centrum för att handla.

Så just nu händer det inte särskilt mycket i vardagen, utan jag går mest hemma och påtar. Det blir mycket tid vid datorn och från och med ikväll, kommer det bli en del tid framför TV:n när OS-hockeyn börjar. Jag brukar inte följa sport särskilt intensivt, men vissa sporter tycker jag är roliga att följa – och dit hör vintersporter som skidåkning och ishockey. Många sporter tycker jag kan vara rent groteskt tråkiga att se, som exempelvis en fotbollsmatch. Det händer liksom ingenting i fotboll och dessutom kan jag inte reglerna vilket gör det extra tråkigt att titta på. Jag har inte full koll på reglerna i hockey heller visserligen, men ändå tillräckligt för att känna att jag hänger med i en match. Det är lite kluvna känslor kring att ha denna lugna tillvaro trots allt – jag vill ju hålla igång, jag vill jobba, gå på inspelningar, gå ut och äta och så vidare – ja ni vet, sådant man brukar göra. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är lite skönt också, jag kan helt enkelt inte göra en massa saker och folk godtar ”ursäkten” att man är sjuk. Så det är lite både och att vara hemma så här, det är både lite motigt men också lite skönt. Nu håller jag bara tummarna för att det inte blir så hemskt mycket längre än denna vecka som jag behöver gå hemma. För just nu känns det som att jag kommer bli uttråkad av att bara gå hemma och hosta dag efter dag efter dag. Det är annat om man orkar hålla igång litegrann, om man faktiskt kan göra saker emellanåt – men det fixar jag inte riktigt just nu. Jag undrar i mitt stilla sinne hur jag fick tiden att gå när jag var hemma med lunginflammation i en månad för ett par år sedan, med tanke på hur medtagen man blir. Men jag lyckades uppenbarligen, så det ska väl gå den här gången också – inte minst när det bara är några dagar.
Kommande veckor har jag trots allt lite mer inplanerat och då skulle det passa sämre att vara sjuk. Jag har fått en del filminspelningar vilket är jättekul och vissa är svåra att tacka nej till med tanke på att det är resor och boende inbokat. I slutet av februari ska jag exempelvis till Malmö och där står produktionen för resa och boende, så jag kan inte backa ur med för kort varsel. Därmed måste jag se till att kurera mig ordentligt tills dess. Sedan har jag ett par inspelningar i mars som jag heller inte vill tacka nej till – men till dess bör jag trots allt vara på benen igen. Jag får finna mig i att ha lite tråkigt ett par dagar nu för att sedan komma igång igen och kunna göra saker jag vill göra igen.