Alla använder samma ingång till livet – och samma utgång

Så är det en ny vecka, vi har nu gått in i vecka 12 och livet går sin gilla gång. Tiden tickar på, trots att jag inte har ett jobb att gå till – och den går förvånansvärt fort. Det är få dagar jag inte har något inplanerat, utan i princip varje dag dyker det upp saker att göra. Och det gör förstås ingenting, jag giller ju en tillvaro med högt tempo – ju högre desto bättre. Jag tänker ibland lite skämtsamt att jag har svårt att hinna med att jobba, jag har alltför mycket annat inplanerat för att hinna med något sådant. Men man anpassar ju sin tillvaro utifrån hur mycket tid man har till saker och ting. Numera har jag trots allt tiden att ägna mig åt väldigt mycket annat än att jobba – och jag passar också på att göra det. Jag passar på att ägna mig åt min firma, att passa mina syskonbarn, att gå ut och göra saker, att skriva – och en massa andra saker.
Under den gångna veckan har jag hunnit med filminspelningar, anställningsintervjuer och möten via Skype. Till det var jag barnvakt till sjukt lite syskonbarn i fredags, vilket var oerhört mysigt. Jag kom dit strax efter halv åtta på morgonen och var barnvakt fram till fyratiden på eftermiddagen. Vi hann gå på promenad, äta lunch, sova middag, lägga pussel, läsa saga och en massa annat under dagen. Många säger att jag borde skaffa egna barn – men jag är supernöjd med att vara barnvakt med jämna mellanrum och vara den som hittar på roliga saker med barnen och sedan kan lämna ifrån mig ansvaret när jag är nöjd. När jag nu faktiskt har tiden, passar jag på att vara barnvakt lite extra ofta – vilket ju också avlastar föräldrarna litegrann. Jag har själv propsat på att få vara lite mer behjälplig nu när jag faktiskt har möjlighet att hjälpa till lite extra, annars tar ju arbetet väldigt mycket tid och energi och det blir svårare att hinna med att vara barnvakt.

Nu tar en ny vecka som sagt vid – och jag har börjat i högt tempo med en lång anställningsintervju som tagit en stor del av eftermiddagen i anspråk. Som arbetssökande kommer man i kontakt med olika typer av rekryteringsprocesser, vitt skilda sätt att välja ut vilka som kan vara rätt kandidat för en position. Den senaste rekryteringsprocessen jag genomgick bestod av informationsträff, gruppintervju och sedan en vanlig intervju. Detta kommer sedan att följas av en säkerhetsprövning om jag går vidare, vilket jag inte vet ännu. Den nu aktuella processen inleddes med att jag skulle göra tester via datorn hemma, tester som jag själv inte alls tyckte gick särskilt bra. Men uppenbarligen var rekryterarna av en helt annan uppfattning och jag gick vidare efter testerna och blev kallad till en gruppintervju idag, som tog tre timmar i anspråk. Och det är alltid lika svårt att veta hur det har gått på en intervju, man kan ha varit på en intervju som känns som att den gått kanon bra och lik förbaskat går man inte vidare. Så tvärtom, jag har varit på intervjuer som inte alls känts bra – men lik förbaskat har man gått vidare.
Nu får vi helt enkelt se hur det går i dessa två processer, där jag trots allt har gått vidare. Jag kan inte annat än göra mitt absolut bästa och visa mina bästa sidor – och sedan bara hoppas på det bästa. Får jag inte det sökta jobbet, kan jag helt enkelt inte göra mer än vad jag gjort.

Exakt hur resten kommer att se ut, är inte riktigt klart i skrivande stund. Men två dagar kommer fyllas av filminspelningar, så långt är det klart i alla fall. Sen kan det bli lite mer barnvakteri, det återstår att se. Det är något som min tid kretsar mycket kring just nu – att jobba extra och att sitta barnvakt. Jag behöver de extrapengar jag kan få in, samtidigt som jag försöker underlätta tillvaron för min familj genom att sitta barnvakt när det behövs och jag har möjlighet. Så ni förstår att jag aldrig får långtråkigt, eller hur?! Sitter jag inte hemma och söker jobb och skriver – vilket jag gör en stor del av dagarna – så går jag på filminspelningar liksom sitter barnvakt åt mina syskonbarn. Jag får minst sagt svårt att få tiden att räcka till, jag har helt enkelt för mycket att göra! Men kanske är det så när man har obegränsat med tid, att man planerar in en massa saker – så att man slutligen får svårt att få tiden att räcka till?!
Man brukar ju höra om pensionärer som aldrig får tiden att räcka till, som alltid har fullt upp – och jag börjar förstå hur det är faktiskt. Jag är nästan mer beroende av min filofax i dagsläget än när jag jobbar. Allt för att hålla koll på allt det jag bokar in olika dagar. Jag hoppas bara jag kommer vara en pigg pensionär, för det här är en riktigt behaglig tillvaro – och precis så som jag vill ha det som pensionär!

Foten jag haft problem med på sistone vill dock inte ge med sig. Jag linkar fortfarande runt på foten, som fortsätter göra fruktansvärt ont och jag har nu bestämt mig för att det får bli ett läkarbesök. Om inte annat för att kanske få fler värktabletter utskrivna. Vanliga Alvedon och Treo hjälper inte, utan jag har nu tagit av väsentligt mycket starkare tabletter som vi råkat haft hemma sedan olika operationer. De är trots allt de enda som hjälper och gör att jag fortfarande kan gå. Salvor och annat som jag försökt köra med för att få foten att läka vill liksom inte hjälpa. Det ställer ju till det litegrann när man inte kan gå ordentligt, när man har så fruktansvärt ont. Jag tycker att jag har ganska hög smärttröskel och är ganska tålig när det gäller smärta, men ibland gör det för ont till och med för mig.
Jag vet inte om det finns någon mirakelkur som en läkare kan komma med, men förhoppningsvis finns det något man kan göra för att sprickan ska läka så fort som möjligt. Och under den tiden kanske det finns bra värktabletter man kan ta för att slippa ha så förbaskat ont.