När posten inte bara dimper ner

Jag började min yrkeskarriär på dåvarande Posten för lite drygt 30 år sedan. På den tiden skickades allt med post, ingenting skickades elektroniskt. Jag minns de stora mängder post man delade ut varje dag på en vanlig brevbärarrunda. Körde man bil, hände det ibland att man fick bryta rundan efter halva vägen för att åka tillbaka till terminalen och hämta resterande post – allt fick helt enkelt inte plats i bilen. När jag började på Posten, hade man egna kontor istället för ombud för utlämning av paket – och egen bank. Postens kassor och utlämningskontor lades ner runt millennieskiftet och sedan övergick all sådan postservice till olika ombud – samma system som vi har idag. Sedan försvann den extra service som lantbrevbärarna erbjudit några år senare. Tidigare hade de sålt frimärken, fixat med insättningar och uttag av pengar, kört ut paket som inte gick ner i brevlådan och så vidare. Men numera är de rena brevbärare och ingenting annat, de delar ut post men gör inget annat. Så det har verkligen gått i nedskärningarnas tecken de senaste åren när man pratar om Posten, eller PostNord som företaget heter idag. Och det är inte slut där, för för några år sedan började man dela ut posten varannan dag – ett beslut som varit otänkbart för 25 år sedan, då ingen hade Kivra eller liknande möjligheter att ta emot post elektroniskt. Idag har postmängderna minskat så drastiskt att det förmodligen är försvarbart att inte ha postutdelning varje dag. Och nu har jag ryktesvägen hört att man har långtgående planer på att bara dela ut post två dagar i veckan – på fasta dagar – istället för det nuvarande systemet med varannan dag. På så vis blir det ytterligare färre dagar som post delas ut till oss hushåll. Så blir planerna verklighet får man post antingen måndag och onsdag eller tisdag och torsdag som jag förstått det hela rätt.
Det märks även på den post man får hem i brevlådan, att postmängderna gått ner markant på senare år. Mycket kommer elektroniskt med mejl eller via Kivra och det gäller verkligen att komma ihåg att hålla koll överallt så att man inte missar något viktigt. Fakturor kan komma både i mejlen liksom Kivra numera – eller till internetbanken eller med vanlig post. Så det blir liksom fler moment att hålla reda på när man ska göra räkningarna varje månad så att man inte missar en faktura. Ibland händer det att jag gör det, men det är ganska sällan. Men medan postmängderna sjunker, stiger förstås antalet paket att hantera – i och med att folk beställer allt mer via internet. Så PostNord kommer förmodligen inte att försvinna, däremot förändras verksamheten hela tiden. Det ser inte ut som när jag började på Posten 1996 och går vi 30 år till fram i tiden är frågan om man fortfarande delar ut brev till hushållen på samma vis som idag. Förmodligen övergår man alltmer till att man budar ut försändelser ungefär som dagens budfirmor – och sedan delar man ut paket som knappast kommer att minska i volym.

Samtidigt som jag förstår att man måste dra ner på antalet utdelningsdagar vad gäller post, så känns det också lite sorgligt att det går åt det här hållet. Det är förstås inte PostNords fel att postmängderna går ner, utan det har mer med andra aktörer att göra. Folk och företag skickar helt enkelt mindre post, färre brev – och då måste PostNord vidta åtgärder för att överleva som företag. Det är en ganska så enkel matematik trots allt. Samtidigt tycker jag att det är så trevligt att få fysisk post, att inte behöva läsa brev på en skärm. Det känns personligare, det känns trevligare på något sätt att få saker och ting tryckt eller skrivet på papper utdelat i brevlådan än elektroniskt i exempelvis Kivra. Så tänker man på många äldre, som med all sannolikhet inte har saker som Kivra – och kanske inte ens äger en dator. Hur ska de klara sig när posten inte kommer oftare än så här? Jag tror det blir svårt för dem som av olika anledningar inte kan använda en dator och därmed få försändelser elektroniskt. Kanske var det en dum idé att bolagisera Posten på 90-talet och ha ett vinstkrav på företaget? Kanske skulle det fortsatt att vara ett verk som går runt på statliga medel för att förmedla bra service till alla invånare i Sverige? Alternativet är förstås att man erbjuder allt sämre service och med tiden med all sannolikhet lägger ner brevdistributionen. Dithän kommer vi kanske med tiden i alla fall, men jag tror det kommer ta längre tid om staten tar över verksamheten igen. Då säkerställer vi en god service fram tills den stora majoriteten av Sveriges befolkning har en uppkopplad tillvaro. För min generation är det absolut inga problem med denna övergång – och jag tror att flesta i mina föräldrars generation också fixar den. Men tittar vi på äldre personer än så, då kan det bli desto besvärligare.
Om några decennier är säkerligen postdistributionen helt och hållet nedlagd – och frågan är om vi ens kan få en morgontidning i brevlådan längre. Jag tillhör den gamla skolan, som fortfarande har papperstidning i brevlådan på morgnarna, men det är säkerligen bara en tidsfråga innan även den servicen upphör. Med tiden kommer papperstidningen vara ett minne blott, oavsett om vi pratar morgontidningar eller veckomagasin. Jag prenumererar på Illustrerad Vetenskap och lite andra tidningar, som kommer med posten med jämna mellanrum. Men frågan är hur länge till det funkar så? Även jag kommer nog att få uppleva att digitaliseringen går så långt att brevutdelning och papperstidningar helt upphör. Å andra sidan tror jag att jag då inte har så lång tid kvar att leva, så jag behöver kanske inte bekymra mig så mycket. Om 30 år läser vi förmodligen tidningar digitalt helt och hållet, när gamla stötar som jag börjar trilla av pinn och inte längre efterfrågar tidningar i papper. Våra barnbarn kommer kanske inte ens veta vad en brevbärare är för något, de kanske inte ens sett någon sådan under sin uppväxt. Digitaliseringen har fört med sig mycket gott, men jag vill fortfarande kunna läsa en papperstidning och få min post levererad hem i brevlådan. Så jag gör vad jag kan för att stödja PostNord, morgontidningar och annat lite gammalmodigt. Jag har tre morgontidningar – och skickar faktiskt både brev, kort och julkort ibland. Genom firman skickar jag mina fakturor med posten (även om de företag som så vill också får fakturan via e-post) – men mer än så kan jag inte göra, jag kan inte ensam rädda världen om man säger så. 😁

Så jag får nog i alla fall vara glad att jag inte blev kvar på Posten sedan jag började där i min ungdom – frågan är om jag fått vara kvar ett helt yrkesliv eller om jag med tiden blivit uppsagd? Förr var det tryggt att jobba på Posten, som hade bra internutbildningar och erbjöd bra karriärmöjligheter. Men det har med åren blivit allt sämre och idag skulle jag inte ens tänka tanken att söka ett jobb där. Under några korta sommarveckor 2024 jobbade jag på en av PostNords paketterminaler, uthyrd dit via ett bemanningsföretag. Men det var något högst tillfälligt i väntan på något bättre. Jag visste inte ens att jag skulle hamna på just PostNord när jag sökte jobb på bemanningsföretaget. Men så blev det och det var en nyttig erfarenhet, men jag skulle inte velat bli kvar där i ärlighetens namn – även om paketvolymerna naturligtvis inte kommer gå samma öde till mötes som brevens motsvarighet. Med tanke på internetshoppingen så kommer förmodligen paketmängderna snarare öka än minska. Det var ett stressigt jobb med högt tempo på paketterminalen med många tunga lyft och inte alls så romantiskt som det kan verka när man tittar på Karl-Bertil Jonsson på julafton. Tekniken har gått så fruktansvärt fort framåt under mitt yrkesliv, när jag började på Posten hade internet precis ”uppfunnits” och jag tror inte att någon anade hur stort det skulle bli – eller för den delen hur fort det skulle gå framåt med utvecklingen. På dessa tre decennier har vi gått ifrån att skicka oerhört mycket post till varandra till att knappt skicka någonting överhuvudtaget den vägen. Själv får jag en del tidningar och enstaka fakturor med posten, i övrigt är det ytterst sällan något delas ut i vår brevlåda av brevbäraren – vykort och handskrivna brev har i princip upphört att komma alls. Och just det sistnämnda är ju otroligt tråkigt att det mer eller mindre upphört, jag tycker det är mycket roligare att få ett vykort eller handskrivet brev fram sms eller e-post.
Själv förstod jag nog – som många andra – att det här med internet kommer revolutionera vår tillvaro på mer än ett sätt. Men jag trodde nog inte att det skulle få det genomslag som det fått, åtminstone inte att tidningar och brevdistribution mer eller mindre skulle upphöra. Sedan finns ju naturligtvis enorma fördelar med internet och den elektroniska kommunikationen, jag säger inget annat. Jag om någon använder internet oerhört mycket till olika saker – såväl till sociala medier som kommunikation med mina medmänniskor och för den delen att shoppa via internet. Om ytterligare 30 år kommer förmodligen vårat samhälle se väldigt annorlunda ut jämfört med vad det har gjort. Man pratar redan idag om butiksdöden, inte minst på mindre orter – och där har vi förstås internetshoppingen att ”tacka”. Folk går inte längre i fysiska butiker och shoppar i samma utsträckning som för 25 år sedan, det är mycket bekvämare att shoppa hemifrån och få sina varor levererade till dörren – och dessutom blir det ofta mycket billigare. Jag klandrar ingen, för det är alltmer sällan även jag går i fysiska butiker när jag behöver något. Alltifrån nödvändigheter som mediciner och kläder till snus och hemelektronik handlar jag numera på nätet. Det är nog egentligen bara matbutiken jag besöker numera, med några ytterst få undantag.