Anteckningar från kanten av sammanbrottet

Igår kom jag så tillbaka till Stockholm efter några dagar i Hudiksvall. Det har varit några lugna dagar med familjen och nu är jag tillbaka hemma för att återigen vara på jobbet idag. Någonstans känns det som lite av en kontrast mot lugnet i Hudik när man kastas in i vardagen igen, stiga upp tidigt och bege sig till jobbet för att göra någon form av nytta. Men så är det alltid när man varit i Hudik känns det som, det är alltid en kontrast att komma tillbaka till storstan igen – även om man inte börjar jobba direkt efter hemkomsten. Tempot är så annorlunda i Stockholm om man jämför med mindre orter – efter nästan 30 år som stockholmare har jag liksom vant mig vid hur det är här. Numera stör jag mig nästan mer på det lugnare tempot på mindre orter än det höga tempo som råder i städer som Stockholm, Göteborg och Malmö. Det enda jag inte gör i Stockholm är att köra bil i stan. Ska jag köra någonstans, blir det kollektivt eller taxi, men ska jag absolut köra bil håller jag mig i förorterna eller de stora genomfartslederna. Inne i Stockholm city undviker jag in i det längsta att köra – medan jag inte alls har något emot att köra i centrala Hudik eller Söderhamn. Folk tycker inte att jag är riktigt klok som bott så länge i Stockholm men fortfarande inte kör bil inne i stan. Den enda stan som är värre att köra i är nog Göteborg, jag har kört där ett par gånger och bestämt att aldrig mer utsätta hjärta och nerver för det igen. Numera åker jag alltid kollektivt eller taxi när jag är i Göteborg, bil är liksom uteslutet.
Nu är jag i alla fall tillbaka till vardagen i Stockholm och är igång med jobbet som vanligt igen. Det känns faktiskt helt okej att vara hemma igen, att vara tillbaka till vardagen. Ofta brukar det kännas konstigt och lite vemodigt att vara tillbaka till vardagen när man varit borta ett tag. Men allt oftare tycker jag det känns skönt att komma hem igen, att återgå till vardagen. Det är inte så att jag längtar hem när jag är bortrest, men det känns inte vemodigt att komma hem utan det känns ganska så bra. Jag har haft det bra i Hudik och nu har jag inga fler resor inplanerade framöver – inte på ett tag i alla fall. Och jag tänker att det kanske har med att göra att jag har en tillvaro jag trivs med för ögonblicket som gör att jag tycker det känns okej att komma hem igen. Jag trivsd i Bagarmossen och jag tycker det känns helt okej att gå till jobbet – även om man kanske svär lite extra när väckarklockan ringer där vid halv fyra på morgonen. Men man får ta det onda med det goda helt enkelt, så är det ju bara. Jag har ett jobb jag triv bra med, även om jag kanske inte trivs med de tidiga morgnarna – men det får man ta om man ska vara kvar, svårare än så är det inte.

Så tror jag mig ha hittat ett favorithak i Södertälje, där jag kan sitta och jobba och äta mellan arbetspassen. Det är en lugn hotellrestaurangen bara några hundra meter ifrån jobbet med god mat, härliga alkoholfria drinkar och trevlig personal. Dessutom – vilket är ett stort plus eftersom jag vill kunna jobba – med vägguttag vid de allra flesta bord. Just att det finns bra alkoholfria alternativ är en bra lösning för min del eftersom jag ska till jobbet på kvällen och inte kan dricka någon alkohol då. Det kanske är lite trist att testa sig igenom en rad restauranger utan att ens kunna ta ett glas vin till maten, men så är det ju när mamn är på jobb. Att sitta med min blogg och hemsidor samtidigt som jag tar något glas är väl en sak, men ska jag till mitt ordinarie jobb efteråt ser det inte bra ut att vara onykter när man kommer. Sen är nog mitt nya favorithak kanske lite i överkant för dyrt egentligen, men det får det vara värt. Åtminstone till att börja med, kanske jag hittar fler ställen med tiden som är aningen billigare. Samtidigt vet jag vad jag betalat för att få mat från Foodora, vilket heller inte är helt billigt. Det är klart att jag inte betalat 300 kronor för en varmrätt på Foodora, men ska man lägga ihop mat, dryck och leverans hamnar man lätt på runt 300 kronor även på Foodora. Så jag kommer förmodligen inte så hemskt mycket billigare undan om jag beställer mat till övernattningslägenheten jämfört med att sätta mig på en restaurang. Dessutom är det mycket mysigare att sätta sig ute någonstans jämfört med att hålla sig i den spartanskt inredda övernattningslägenheten.
Sedan jag valde att bojkotta Foodora och börja testa mig fram bland olika restauranger i Södertälje, har det blivit några besök på olika ställen. Jag har varit petig med öppettider, mat, priser och alkoholfria alternativ – och slutligen hittat ett ställe jag gillar. Och just hotellrestauranger är ett bra alternativ om man vill ha lite lugn och ro, för det är ofta en lugn atmosfär och inte så mycket folk. Nu vet jag var jag ska hänga framöver när jag är i Södertälje och kommer att trivas på hotellrestaurangen alldeles intill jobbet. Jag kan promenera iväg precis när det är dags för middag och behöver sedan bara gå tillbaka minuterna innan det är dags att börja jobba. Så precis lagom för min del. Dessutom har man öppettider som passar perfekt eftersom jag vill kunna sitta till runt 21:30 eller strax efter för att sedan börja jobba klockan 22. Vissa restauranger i stan stänger redan vid 21, vilket är lite för tidigt för min del – då har jag någon dryg halvtimme att slå ihjäl innan jobbet vilket inte alltid är helt lätt.

Det har ju varit en del strul med mitt mobila bredband sedan jag för en tid sedan gallrade bort en massa abonnemang jag betalat dubbelt för. Då avslutades fel abonnemang och vips stod jag utan mobilt bredband. Man lovade ett nytt SIM-kort vilket skulle lösa det hela – men det nya SIM-kortet skickades till helt fel adress, en adress jag aldrig hört talas om eller har någon som helst anknytning till. Så jag ringde återigen till Telia när kortet inte kommit och man lovade då att skicka ytterligare ett kort, men till rätt adress. Inte heller det SIM-kortet kom fram som utlovat och jag ringde återigen till Telia. Man sa då att jag lika gärna kunde gå in till en butik för att hämta ett SIM-kort, vilket jag till slut gjorde. Men i butiken blev det nobben, man hänvisade mig tillbaka till kundtjänst eftersom butiker inte kunde lämna ut några sådana SIM-kort. Så, tillbaka på ruta ett ringde jag tillbaka till Telias Kundtjänst, som lovade att skicka ett kort. Detta har ännu inte kommit, utan jag väntar fortfarande tålmodigt på att PostNord ska göra sitt jobb och leverera försändelsen. Jag har fått koppla upp mig via mobilen de senaste veckorna när jag inte varit hemma – och det funkar visserligen, men blir gärna lite segare än det mobila bredbandet. Dessutom laddar telefonen ur väldigt snabbt när man surfar via den, vilket heller inte är särskilt positivt. Så nu är det skönt att ha ett bredband att surfa med igen, jag har verkligen saknat den möjligheten – nu slipper jag ladda telefonen stup i kvarten när jag inte är hemma. I normala fall laddar jag telefonen en gång per dygn, men surfar jag via den behöver jag ladda två till tre gånger vilket är riktigt frustrerande.
Det lustiga med Telia, är att jag inte erbjudits någon som helst form av kompensation för allt strul som varit på sistone. Jag har betalat flera tusen för mycket när det kommer till de dubbla abonnemangen och sedan har jag inte kunnat använda mitt mobila bredband under den tid som gått sedan man av misstag avslutade abonnemanget och sedan skickade mitt nya SIM-kort till helt fel adress. Misstag kan man göra överallt, men som kund vill jag givetvis inte betala för en tjänst som jag inte kan utnyttja. Och det är väl just det som stör mig, att jag inte kompenseras när Telia gjort fel. Om jag av misstag missar en faktura, åker jag obönhörligen på påminnelseavgifter och annat – men Telia kan tydligen göra lite som de vill. Och det är just det som stör mig i det hela, att ingen ens bett om ursäkt och erbjudit mig någon som helst form av kompensation. Istället har man gjort en ganska bra affär, där jag betalat tusentals kronor för abonnemang jag inte bestället eller önskat – sedan tvingas jag betala för ett abonnemang jag inte ens kunnat utnyttja då man avslutat det och sedan skickat SIM-kortet till helt fel adress. Så det är liksom fel efter fel efter fel – utan att man varit villig att kompensera mig. Vilket Telia har råd att göra, tro mig! Jag är i alla fall nöjd med att de överflödiga abonnemangen nu är uppsagda och att jag kommer spara in bra med pengar varje månad på de fakturor jag hädanefter kommer få från Telia. Jag har lärt mig läxan att vara mer observant på vad jag betalar för och att faktiskt hålla koll på mina abonnemang. Det ska visserligen inte ske att man plötsligt får för höga fakturor, men den här gången gjorde det det.

Jag fortsätter att gå ner i vikt med hjälp av medicinen och har nu gått upp i dos från 2,5 till 5 milligram. Jag har gjort av med den flörsta sprutan och nu fått hem en ny med starkare medicin i. Enda nackdelen är kostnaden, den starkare sprutan ligger på 2.700 kronor för fyra doser – vilket blir en hel del pengar per månad. Men det kostar att investera i hälsan och det får vara värt några tusenlappar per månad bara jag går ner i vikt. Jag har försökt på egen hand så länge nu och bara minskat marginellt i vikt, nu har jag istället formligen rasat i vikt sedan jag började med sprutorna – och förhoppningsvis vänjer jag om mig till mindre portioner även framledes sedan jag slutat med sprutorna. Numera får jag knappt i mig en fullstor restaurangportion, medan jag tidigare knappt blivit mätt när jag varit ut och ätit. Jag lämnar nu mycket mat vilket känns väldigt synd ur flera aspekter. Jag tycker inte om att behöva slänga mat och dessutom känns det dumt att betala för mat som inte äts upp. Så jag får börja beställa barnportioner snart har jag en aning av, för vuxenportioner får jag inte i mig. Förhoppningsvis drar magsäcken nu ihop sig lite så att jag även framledes blir mätt mycket snabbare än jag blivit tidigare.
Dessutom märker jag allt tydligare att kläderna sitter bättre och bättre på kroppen, vilket är det mest påtagliga nästefter vad man ser på vågen när man ställer sig där. Om några kilon till kan jag knata iväg till vinden och hämta de kläder jag lagt undan och som jag hoppas på att komma i så småningom. Fortsätter jag gå ner i den takt som jag gjort på sistone, då kommer jag snart i de kläderna – det vågar jag nästan lova. Jag ska bara få lite mer disciplin när det kommer till träningen, det är liksom sista pusselbiten för att komma tillrätta med övervikten. Även om jag tränar mer än vad jag gjort på senare tid, så behöver jag komma igång med minst två pass i veckan och inte komma med en massa undanflykter hela tiden. För är det något jag varit duktig på sedan jag började träna igen, så är det att komma med undanflykter och bortförklaringar för att slippa träna. Vissa gånger har jag övervunnit oviljan att träna, andra gånger inte. Förra veckan hanns det inte med någon träning, utan undanflykter, men den här veckan hoppas jag på att komma iväg. Jag är ledig fredag till söndag och hoppas på att klämma in ett par träningspass då.