Första april är enda dagen på året då svensken är källkritisk

Så har vi den dag då folk faktiskt kritiskt granskar det man läser, inte minst på internet. Tänk om man kunde vara lika källkritiskt resten av året? Risken att råka ut för desinformation är lika stor under årets resterande 364 dagar. Visserligen förekommer aprilskämt bara på första april och inte under resten av året, men tänk vad mycket skräp som sprids på nätet hela tiden! Då är aprilskämt ganska beskedliga egentligen trots allt. Men jag tror själv att aprilskämt litegrann spelat ut sin roll, det är inte lika stor grej längre som för några decennier sedan. De flesta minns väl aprilskämtet från 1962, där man skulle kunna få färg-TV genom att trä en nylonstrumpa över TV:n. Och genom åren har det kommit en rad olika aprilskämt genom såväl TV som radio, vissa mer utstuderade än andra.
Men idag är det så mycket viktigare att vara källkritiskt än någonsin tidigare. Vi översköljs av information praktiskt taget hela tiden och måste ständigt vara kritiska till det vi ser och läser. Man får alltid ställa sig frågan om det man läser kan stämma överens med verkligheten och fråga sig om källan är tillförlitlig. Det gäller inte bara på första april utan alla dagar på året.

Själv är jag väldigt selektiv med var jag plockar mina fakta ifrån. Jag går inte direkt in på Flashback för att ta reda på saker, utan håller mig till mer trovärdiga medier. De flesta dags- och morgontidningar liksom public service tänker jag att man kan lita på, liksom seriösa hemsidor från till exempel myndigheter. Det finns så otroligt mycket skräp på nätet, så man kan inte tro på allt man läser, det skulle helt enkelt inte funka i längden. Inte minst om man hänger på de mörkare delarna av nätet som exempelvis Flashback. Allt är inte osanning bara för att står på Flashback, men väldigt mycket ska tas med en rejäl nypa salt. Vilket alla tyvärr inte förstår, utan många tror att ”allt” som står på nätet är sant. Själv försöker jag alltid verifiera det jag läser och väljer att inte tro på allt. Inte minst om det är något jag tänker blogga om, då är jag extra mån om att försöka verifiera det jag ska lägga ut. Jag går gärna in på flera sidor och försöker verifiera att det som står på första sidan faktiskt är sant. Får jag ungefär samma information från flera olika källor, då stämmer det förmodligen.
Sen är ju vissa sidor kända för att spetsa till sanningen en aning – och då inte bara Flashback. Medan andra sidor gör vad man kan för att någorlunda förmedla sanningen. Jag skulle till exempel tro mer på vad som står på DN eller Aftonbladet än Flashback eller Nordfront. Jag kan nästan tycka lite synd om folk som förlitar sig helt till dessa skräpsidor som bara sprider smörja omkring sig. Det är inte så konstigt att extremism och rasism sprids som en löpeld när folk förlitar sig till sådant.

När jag växte upp och gick i skolan var det där med källkritik inte alls lika viktigt på något vis. Det fanns inget internet utan all information man hade tillgång till var via böcker och tidningar. Självklart fick man till viss del vara källkritisk och tänka på vilken litteratur och vilka tidningar man hämtade sin information ifrån, men det var inte alls på samma sak som idag när vi ständigt matas med information från alla möjliga håll. Jag väljer medvetet att inte hänga på sidor som Flashback och liknande sidor eftersom man aldrig kan lita på det som står där. Jag håller mig hellre till sidor man kan lita på, där man vet att det förekommer någon form av granskning innan saker och ting läggs ut. Självklart kan även de mest tillförlitliga sidorna också ha fel ibland, men sannolikheten är mycket större att deras information stämmer än den förvridna sanning som till exempel Nordfront vill förmedla.
Internet är i min värld en fantastisk uppfinning som har gjort otroligt mycket gott, det ska tilläggas. Dels är det fantastiskt för konsumentmakten, det är numera superlätt att jämföra priser och villkor för tjänster och varor på ett helt annat sätt än för 25 år sedan. Sedan är det en revolution för yttrandefriheten, eftersom vem som helst kan komma till tals och nå ut med det man vill säga. Men inget gott som inte har något ont med sig, om man nu ska vända på talesättet. För samtidigt sprids fantastiskt mycket desinformation, rasism och annan skit som tidigare inte alls fått samma spridning. Tyvärr tror jag att det till stor del är internets förtjänst att det blåser så starka högervindar över världen idag, att vi ser så otroligt mycket främlingsfrihet på ett sätt som inte förekom för några decennier sedan. Och det är mycket tack vare dessa skräpsidor som finns på internet, som besöks av folk som aldrig hört talas om just det där med källkritik.