Det känns ibland som att jag samlar oerhört många vuxenpoäng dessa dagar när jag går hemma. Jag har mitt lilla hemmakontor, där jag spenderar en stor del av dagarna – skriver, söker jobb, tidsrapporterar, gör provfilmningar, gör tester för jobb, pratar i telefon, går in i Skypemöten, sorterar papper, mejlar och är aktiv på de mest tänkbara sätt. Det känns som att vara egenföretagare på heltid fast det bara utgör en bråkdel av vad gör på mitt lilla kontor. Merparten av tiden går trots allt åt till att göra allt som hör arbetssökandet till. Det ska inte bara formuleras ansökningar, sedan ska det många gånger göras olika former av tester för att gå vidare i rekryteringsprocessen, sedan ska det gås på informationsträffar – vilket inte är helt ovanligt i olika processer – och slutligen, med lite tur, kommer man på intervju. Som antingen hålls på plats eller via till exempel Skype. Så ja, det är trots allt fullt upp, det går faktiskt inte att komma ifrån. Jag känner mig inte stressad, men jag känner att jag har fullt upp. Heltidssysselsättning att söka jobb tar verkligen på krafterna, det är inget man gör i en handvändning.
Jag kör på på heltid med allt jag ska hinna med – och köra på ett ungefär heltid måndag till fredag, för att med gott samvete kunna ta det lugnt under helgerna. Men jag erkänner att det blir en hel del skärmtid även på helgerna, jag har svårt att slappna av och hamnar ofta vid datorn även lördag och söndag. Men det blir inte fullt lika många timmar som jag sitter vid datorn och ”jobbar” under helgerna, det ska ändå erkännas. Och jag är lite mer selektiv i vad jag faktiskt gör vid datorn under helgerna. Jag lämnar oftast alla måsten till kontorstider om det inte är något jag måste göra innan till exempel måndag morgon. Istället ägnar jag mig åt sådant som är lite roligare, som till exempel att skriva.

Och det känns verkligen vuxet att sitta här och jobba på det här sättet. Jag går ifrån och sätter på kaffe, äter lunch och tar in posten när den kommer. I bakgrunden ljuder radion med min stora följeslagare under dagarna, nämligen P4. Jag håller mig verkligen uppdaterade med vad som händer i Stockholm och Sverige med tanke på radion står på hela dagarna. Man håller koll på trafiken, nyheter både lokalt och runtom i världen liksom hur vädret ska bli. Framåt eftermiddagen/kvällen kommer sambon hem och det blir dags för middag innan man dråsar ner i soffan, utarbetad efter en fullspäckad dag. För tro inte att det är en särskilt lugn och soft tillvaro att vara arbetssökande – snarare tvärtom. Sedan kanske jag tar i mer än vad jag skulle behöva, så kan det ju vara. Jag söker i princip alla jobb jag är behörig till, vilket förstås blir en hel del jobb. Och i spåren av allt jobbsökande blir det förstås en del följdarbete – det blir fler tester att göra, fler intervjuer att gå på och så vidare.
Sen blir det förstås min bisyssla som jag har i och med min firma, som tar en del tid utöver själva jobbsökandet. Jag har en del uppdrag här och där och till det ska jag sköta bokföring, administration och allt annat som ska skötas kring en firma. Det ligger luntar med papper framme på skrivbordet som påminner om allt pappersarbete som jag göras. Bredvid mig har jag min älskade filofax uppslagen för att kunna stämma av, skriva upp och boka in diverse aktiviteter som dyker upp i vardagen. Och jag lovar – jag behöver verkligen denna filofax för att hålla struktur på vardagen! Detta är en av mina käraste ägodelar emellanåt, jag har halva mitt i liv i filofaxen – det är väl bara mobilen och datorn som är viktigare i livet för det allra mesta.

Häromdagen lade jag väldigt mycket tid på att försöka få ordning på min prenumeration på Facebook. Jag tillhör dem som bestämde mig för att börja betala för mig när man kunde köpa bort reklamen i flödet. Sen tyckte jag det kändes som onödig utgift och sade upp prenumerationen – men det hann inte gå många dagar med reklam innan jag fick nog och bestämde mig för att börja betala igen. Jag har nog aldrig insett hur mycket reklam det är på Facebook innan jag fick möjlighet att jämföra kontrasterna mellan att ha ett betalkonto och att inte ha det. Men det var verkligen inte helt lätt att navigera runt bland alla menyer och hitta rätt ställe för att börja betala igen. Jag tror det tog mig 20 minuter innan jag hittade rätt stället. Vilket ju egentligen är ganska konstigt – de borde ju vilja att folk betalar för sig för att få in pengar, då borde det vara tämligen lätt att hitta. Men jag letade och googlade som en galning innan jag kom på hur jag skulle göra.
Nu har jag i alla fall återupptagit mitt betalkonto hos Facebook och det är så skönt att slippa all reklam man annars matas med hela tiden. Vi matas ständigt med så mycket reklam att det är skönt att åtminstone slippa det när man är på Facebook. Det kanske egentligen är totalt onödigt att betala för ett Facebookkonto när man kan få det gratis, men jag stör mig så hemskt på all reklam att jag tycker det är värt en dryg hundralapp i månaden.

Ovanpå alla vuxenpoäng jag samlar om dagarna, försöker jag hinna med allt annat som man vill göra i vardagen. Som lite nöjen här och där och att umgås med nära och kära. Under den gångna veckan har jag inte bara hunnit med allt kontorsgöra, utan även suttit barnvakt åt syskonbarnen. Det är alltid lika roligt att träffa dem och – som vanligt när man har med barn att göra – är det full fart när man är barnvakt åt två fortfarande ganska små barn. Men i synnerhet just nu har jag ju hur mycket tid som helst att vara barnvakt, så jag åtar mig förstås gärna att sitta barnvakt emellanåt eller hämta på förskolan när det behövs. Och det är någonting jag kan göra bara för att det är så fantastiskt roligt och inte alls någon form av belastning.
Sedan är det förstås så att jag i dagsläget är extra beroende av de extrapengar jag kan få in, så dyker extrajobb upp måste jag i princip ta det eftersom jag behöver pengarna. Och då får jag avstå att vara barnvakt helt enkelt. Sen kan jag bli inkallad att jobba extra med väldigt kort varsel, vilket kan ställa till det om man hunnit planera in något under dagen. Men det är sådant man helt enkelt får lösa om situationen uppstår att saker och ting krockar.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera