Ambition är den misslyckades sista tillflykt

Det har snart gått två månader sedan jag slutade jobba och jag börjar sakta inse att det kan bli tufft att återgå till arbetslivet igen. Man vänjer sig liksom snabbt vid det bekväma i att lägga upp sina tider själv, att själv i princip avgöra när saker och ting ska göras. Än så länge har jag inte haft tid att bli uttråkad, utan har faktiskt haft fullt upp de allra flesta veckor som gått sedan min anställning avslutades. Jag kan förstå att det blir tråkigt i längden att bara gå hemma, men för min del har jag långt ifrån bara gått hemma. Jag har sökt jobb på löpande band, haft intervjuer inplanerade i princip varje vecka och jag har ägnat mig åt min firma i form av administration och filminspelningar. Så kalendern har varit fulltecknad många veckor, medan jag själv kan styra väldigt mycket när jag ska iväg på saker och när saker och ting passar. Jag är mycket friare än när man är i situationen att arbeta heltid och styrs av till exempel ett schema då man ska infinna sig på jobbet på regelbunden basis.
Vissa veckor har varit lugnare än andra och det har enkom varit skönt med lite lugnare tempo vissa veckor. Jag har trots allt valt att se detta som en omstart och som en mindre ”semester” då jag för en tid kan lägga upp min tid mer eller mindre själv. Även om jag exempelvis måste söka ett visst antal jobb varje månad, så kan jag själv lägga upp när jag skickar dessa ansökningar. Ingen lägger sig i om jag gör det dagtid eller mitt i natten, på en vardag eller söndagseftermiddag.

Jag har dock ändå valt att försöka hålla mig till en hyfsat normal dygnsrytm, där jag är lägger mig i skaplig tid på kvällarna och är upp i någorlunda vettig tid på morgonen. Jag äter frukost, lunch och middag, dricker trekaffe och har väldigt regelbundna vanor – mer regelbundna än när jag jobbar. Visserligen har jag jobbat skift de senaste åren och det gör förstås att man slår sönder dygnsrytmen rätt duktigt när man vrider och vänder på dygnet hela tiden. Nu har jag ingen anledning att vrida och vända på dygnet längre, utan lägger mig i skaplig tid varje kväll. Och det är väldigt skönt med dessa rutiner, att faktiskt hålla sig till en skaplig dygnsrytm.
Det är länge sedan jag varit så väl uppdaterad när det kommer till nyheter, som jag varit under de gångna veckorna. De dagar jag är hemma står radion på i bakgrunden hela tiden och jag följer glatt med i vad som händer i Stockholm och omvärlden. Nästintill uteslutande är det P4 som gäller, vilket jag tycker är en väldigt bra kanal. Man får både lokala nyheter och riksnyheter, det är musik och en massa annat – utan att jag ska försöka göra reklam för någon specifik kanal… 😂 Men det är roligt just att det är både den lokala och rikstäckande rapporteringen som pågår under dagen – och det är inte lika flamsigt som det kan vara på många andra kanaler. Förr tillbaka lyssnade jag gärna på någon musikkanal, men har med åren ändrat smak när det kommer till val av radiokanal. Dessutom är det så jobbigt med alla reklamavbrott, något som man slipper om man lyssnar på Sveriges Radio.

Men det kommer onekligen inte kännas helt oproblematiskt att återgå till en vardag som heltidsarbetare igen efter denna lilla visit i de arbetssökandes tillvaro. Jag är fullt medveten om att jag har det väl förspänt med tanke på att jag har ett företag som ger både extrainkomster och sysselsättning liksom att jag har en bakgrund och en bostadsort som gör att jag har det tämligen lätt att hitta nytt jobb. Det är långt ifrån alla som har det så pass förspänt som jag har det, för många är tillvaron som arbetssökande en helt annan. Har man ingen högskoleutbildning och dessutom bor på en mindre ort där arbetstillfällena är färre än i storstan, då blir situationen en helt annan. Så jag lider verkligen med alla som blir av med jobbet och inte har det lika förspänt som jag. Hade det inte varit för det ekonomiska, hade jag gärna haft den tillvaro jag just nu har fast tillsvidare. Jag har funderat på det tidigare, att på heltid ägna mig firman och att skriva. Men tyvärr skulle det inte funka ekonomiskt som det ser ut just nu, jag har helt enkelt inte tillräckligt många uppdrag för att kunna leva på det.
Att så småningom återgå till en tillvaro med tider att passa i princip varje dag, att börja jobba heltid igen kommer innebära en stark kontrast till den tämligen behagliga tillvaro jag haft de senaste åtta veckorna. Misstolka mig rätt, för jag vill inget hellre än att börja jobba igen! Självklart vill jag tillbaka till arbetsmarknaden igen, det förnekar jag inte på något som helst vis. Men min poäng är att det blir en väldig kontrast till den tillvaro jag haft på sistone. Det är någonstans en väldig skillnad mellan att gå hemma och att arbeta heltid, det kan nog alla hålla med om. Inte minst har jag nu fått testa på att helt ägna mig åt det jag brinner för, som min firma – och det har varit oerhört stimulerande trots allt, även om det inte inbringar särskilt mycket pengar.

Jag tänker ibland att vi i väst jagar för mycket efter pengar, vi jagar pengar och glömmer vad som egentligen är viktigt i livet – som att faktiskt kunna ägna oss åt vad vi brinner för. Självklart måste man ha en inkomst som man klarar sig på, självklart finns det en lägsta gräns när det kommer till vad man faktiskt klarar sig på. Men vi står efter att tjäna så mycket som möjligt istället för att kanske kunna leva på något som man verkligen brinner för. Och det är just där någonstans som jag börjat fundera på att en dag kunna leva på min firma. Skulle jag offra tryggheten med en fast anställning, då vill jag inte gå och städa eller liknande utan faktiskt kunna livnära mig på en hobby. För självklart skulle jag kunna börja exempelvis städa genom min firma, jag skulle kunna starta en flyttfirma eller köra taxi. Nu menar jag naturligtvis inte att nedvärdera dessa yrken, men det är inget jag själv skulle vilja ägna mig åt på heltid eller ens på deltid. Ska jag ägna mig åt min firma på heltid, vill jag göra något som verkligen känns meningsfullt för mig – annars kan jag lika gärna gå till ett ”vanligt” jobb och ha tryggheten som en fast anställning trots allt ändå innebär. För det går inte att komma ifrån att det finns många fördelar med en vanlig anställning – man har en garanterad inkomst, garanterad betald semester och så vidare. Något som det inte finns några som helst garantier för som egenföretagare.
Men målet kanske inte alltid borde vara en hög inkomst, utan att faktiskt kunna känna att man har en meningsfull tillvaro på jobbet?! Jag tänker ibland på vad som är viktigt i arbetslivet, vad man värdesätter allra mest när man söker jobb. Och det är många aspekter man väger in, det har jag lärt mig inte minst just nu när man är arbetssökande. Och visst, lönen är absolut viktig – jag tänker verkligen inte neka till det! Men sen är det viktigt att jobbet i sig känns meningsfullt, att arbetsuppgifterna känns givande. Sedan är det viktigt att man har överkomliga resor till och från jobbet, att arbetsmiljön är bra, att man erbjuds bra semestervillkor och att arbetstiderna erbjuder en sådan fritid som man vill ha. Ja, ni håller förmodligen med mig på flera av dessa punkter.

Sedan kan i alla fall jag tumma på vissa punkter om man får mer av något annat. Får jag hutlöst mycket betalt, kan jag tänka mig ett mindre stimulerande jobb. Och tvärtom; är arbetsuppgifterna oerhört roliga och stimulerande, då kan jag tumma på lönen. Sen behöver naturligtvis inte det ena utesluta det andra – självklart har det optimala jobbet allt, inklusive hög lön, bra arbetstider, stimulerande arbetsuppgifter och så vidare. Och slutligen finns det naturligtvis gränser för allt. Jag skulle naturligtvis inte prostituera mig, hur bra betalt det än var till exempel. Och hur roligt jobbet än är, så måste jag fortfarande klara mig på lönen jag får – den måste fortfarande täcka hyra, amorteringar, kostnader för mat och så vidare. Så det går inte att tumma för mycket på saker och ting, det är inte vad jag menar.
Faktum kvarstår dock, att vi kanske borde prioritera om i vår tillvaro och inte bara sträva efter att ha en hög inkomst – det är så otroligt mycket annat i livet som är viktigt. Det är viktigt att jobbet är stimulerande, det är viktigt att det erbjuder en fritid som vi vill ha – pengar är trots allt inte allt, eller hur?!